Jag har tagit upp ämnet förut, men jag måste göra det igen. Hur tror ni det går för Lejonungen? Jag känner igen varenda ord i hennes reaktion, den var min 1991 och jag förlorade tron helt den gången. Jag hoppas och jag ber och jag har tagit upp saken med Olof för några år sedan, men jag har även bett missionsföreståndarna att ta honom i örat. Man kan inte fara omkring och frimodigt försvara - för det är ju det han gör - vissa av historiens folkutrotningar. Lite grann måste man ha vett att skämmas över vissa saker i Bibeln, Olof! Även om Gud förvisso är outgrundlig. Det är dock milt sagt ganska vågat att antyda att Herren Jesus (som Guds eviga Ord) direkt och rakt beordrade vissa folkutrotningar. (Eller hur?). Och gjorde Han det måste man våga ta debatten - även med Honom! Inte fara omkring och låta som om man faktiskt förstår varför folkutrotningsgreppet måste tas då och då!
Intressant att lyssna till den konservative filosofen William Lane Craig nedan - och hur han på slutet faktiskt nästan erbjuder sej att offra läran om Bibelns ofelbarhet för att "rädda" läran om Guds godhet och rättvisa. Vanskligt, naturligtvis. Men i vilken bemärkelse var utrotningarna ovillkorligen "befallda" (jfr det inhiberade budet om israeliternas utrotning i 2 Mos.) och i vilken bemärkelse var de uttryck för en begränsad men dock uppenbarelse av lagens stränghet och läran om att "syndens lön är döden"? Att "utan blodsutgjutelse ges ingen förlåtelse"? Och hur tolkar vi Joh. 1:17 i det sammanhanget?
(Jodå, de EFS-ledare som inte står för vad Svenska kyrkans bekännelse säger om äktenskapet och vad hela Sveriges Kristna Råd var överens om så sent som 2008, de ska också - bildligen - tas i örat. Men efterlåtenhet i ena fallet är ingen som helst ursäkt för efterlåtenhet i andra fallet).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar