Påskvänner!
Jag har som ni sett skrivit en del om äktenskapet på denna blogg. Jag tror som aposteln att "den hemlighet som ligger där är stor." Men det betyder inte precis att jag är någon idealisk äkta man eller pappa. Det betyder heller inte att jag ser äktenskapet som det enda viktiga här i världen. Men onekligen hör det till det som idag stöts och blöts mest - och som på ett eller annat sätt berör oss alla väldigt personligt.
Inte minst är ju intresset stort för "prinsessbröllopet" i sommar. Som ska bli så stort och påkostat och välförberett att det sköts upp minst ett år för länge, kändes det som. Ur de ungas - eller kanske inte längre så ungas - perspektiv. Men jag kan ha fel och har på ett sätt inte med saken att göra. Ändå känns det inte riktigt som om ens konservativa präster vågat hävda äktenskapet gentemot kungahuset. Vi minns än hur länge hedersmannen prins Bertil ansåg sej "tvungen" att leva ogift - utan att någon präst eller biskop offentligt påpekade att man måste lyda Gud mer än människor. En sak för sej är om kyrkan av något skäl inte vill bevilja en frånskild omgifte, en annan sak om kyrkan böjer sej för rigorösa "kungliga" regler kring frälse/ofrälse personer (och hur kunglig var Jean Baptiste Bernadotte egentligen?) och väntar på att en halvdespotisk regent ger sitt nådiga "tillstånd" o.s.v. Det ska väl inte en kyrka göra!
Jag vill ogärna köpa kvällstidningarna som idag har "Ettan" full med nyheter om hertiginnan av Hälsingland och en påstådd relationskris med fästmannen, med inblandning från fader konungen. Jag vet förstås inte vilken substans som ligger bakom, och det är i vilket fall som helst osmakligt hur kvällstidningarna frossar som gamar i en eventuell spricka. Men rent allmänt: om storasyrrans bröllop på något sätt tillåtits påverka hertiginnans egna bröllopsplaner mer än marginellt, borde kyrkan ha rutit ifrån. Liksom ö.h.t. vad gäller rimligheten i att kungliga bröllop (och andra) "måste" vara så märkvärdiga och ha så många inbjudna att de måste förberedas i flera år och inte får bli den välsignande invigning till äktenskapligt samliv som ju egentligen är själva vitsen med bröllop. Allra värst blir ju då den moralism som förklär sej till "etikett": när det inte är kyrkan utan medias hovetikettexperter som förkunnar att prinsessorna absolut inte får gifta sej gravida! Och det i en tid när fosterfördrivning kan utföras av t.o.m. ännu svagare skäl än så...
Kungahuset verkar här ha låtit sig inspireras av hur Jakob fick arbeta sju år åt Laban för att få gifta sig - men jag hoppas de har låtit fortsättningen avskräcka sig från att gifta bort fel dotter åtminstone! Varför har inte dessa feminister mfl som ondgjort sig över att kungahuset inte får tro vad de vill inte reagerat på att det tydligen inte går att få gifta sig med vem man vill och när man vill heller. Det är väl mer anmärkningsvärt att myndiga personer inte själva får bestämma över med vem och när de vill ingå äktenskap än att det ställs vissa krav beträffande religiös tillhörighet hos en statschef i ett land som tills helt nyligen hade en Luthersk statskyrka. Det som är konstigare är att inte samma krav ställts på regeringschefen!
SvaraRaderaJag undrar vad hovet säger om det p g a t ex för hög ålder inte blir några arvingar. Kommer Daniel och Viktoria att få adoptera ett fint litet afrikanskt barhemsbarn då som blir tronarvinge, eller kommer de att tvinga dem förbli barnlösa (p g a deras förmynderi) också? Apropå blodsdiskussionerna. Liknar Nazi-snack i mina öron. Men om man ska vara petig när det gäller rasbiologin frälse/ofrälse så ärvs ju det blåa blodet till 100% av fadern. Det måste väl innebära att det inte blir några frälse-arvingar oavsett i familjen, så då kan man ju lika gärna adoptera. Allt annat är rasism!
Kanske en lite hypotetisk diskussion. Det är hursomhelst viktigare att vara frälst än att vara frälse. Men det kanske ingår i och med att de är tvungna att ha den sanna Lutherska tron?
Apropå Madelene: Vad har hon att förlora på att ta sin fästman och leta upp en villig präst och gifta sig utan pompa och ståt, på eget bevåg. Ingen kan hindra henne och sin laglott har hon alltid rätt till även om de försöker göra henne arvlös (Mer än de flesta får antar jag...) Men jag har förstås inte fått en fin uppfostran jag!
SvaraRaderaJag känner själv att det finns risk att här bli lika spekulativ och snaskig som kvällstidningarna. Men jag instämmer i kommentaren om Madeleine (skulle nästan ha velat uppmuntra henne att göra så).
SvaraRaderaHelt klart styrs kungahuset - förutom av många goda eller åtminstone vackra traditioner - av en hel del s.k. "etikett" som varken är särskilt kristlig eller luthersk eller ens vacker. Och OM minsta lilla tendens till "Laban-syndrom" förekommit (att småsyskon helst inte bör gifta sej först) eller till uppskjutande av någons bröllop i inte bara månader utan år för gigantiska arrangemangsförväntningars skull, så borde kyrkan våga säga ifrån, till de berörda åtminstone. Precis som när det gäller vanliga Svenssons överlastade bröllopsambitioner, som ju tyvärr riskerar att skena iväg ytterligare genom årets midsommarevenemang.
För att dock avsluta mer positivt, kan man ju ändå hoppas att sommarbröllopet blir en fin högtid för många, inklusive de tu som det faktiskt berör allra närmast, och gör människor positivt giftassugna utan att vilja tävla med "de kungliga" i prakt och glans - eller ty åtföljande långbänksdragning.
Vissa präster som i sin undervisning lär att sambor egentligen redan är gifta kan ju försöka förklara det för kungahuset. Så skulle vi kunna spara både miljö och pengar. Fast alla präster som direkt eller indirekt lär våra konfirmander (kungliga eller inte) att det går lika bra att börja ett äktenskapsliknande samliv utan bindande, offentliga trohetslöften (då man juridiskt inte ens räknas som sambor förrän efter ett halvår!) borde väl egentligen fundera på en annan sysselsättning?
SvaraRadera