Att inte bara förmedla åsikter utan också reflektera liv

Påskvänner!

I en Dagen-krönika skriver förre missionsföreståndaren Anders Sjöberg (numera "bibellärare och präst inom EFS") om en motorcykelfärd i Norge längs riksväg 17. Förra motorcykelsemestern han skrev om körde han i Danmark, och vår familj som just, utan motor, kört 3 förskolebarn runt platta Själland på cykel (med cykelkärra) tyckte nog att missionsföreståndaren verkade lite slö. Men när han cyklar i undersköna Norge förstår jag bättre om han använder "hjälpmotor" - för maken till upp- och nerförsbackar får man leta efter!

Vi åkte själva för snart två veckor sedan genom Nordland och Tröndelag - från Narvik till Trondheim. En härlig färd med makalös utsikt! E6:an såg ibland ut som en kostig (eller fårstig), men dessemellan fanns ju dessa otroligt påkostade tunnlar (35 stycken räknade vi till, i genomsnitt en varannan mil!) av varierande längd, alltifrån 100 meter till nästan 1 mil, med ytterligt begränsad utsikt. De tycks bli fler för varje gång jag åker i broderlandet och förklarar varför det aldrig tycks bli pengar över till en breddning och rätning av övriga E6:an. Samma dag som vi åkte hem efter en underbar kvällsmässa i Nidarosdomen omkom 5 personer (varav en 3-barnspappa) vid en krasch i Eiksundstunnelen lite längre söderut - och det kan inte hjälpas att man en sådan gång reflekterar lite extra över det faktum att "det kunde ha varit vi".

Reflexion kring döden är nyttig ("memento mori"), men vårt uppdrag är framför allt att reflektera liv, som Anders Sjöberg skriver. Inte bara förmedla åsikter. Ett gott memento inte minst för oss bloggare. Jag tror jag avslutar med en alldeles ovanligt fin sångvers ur den kanske finaste sången i gamla EFS-tillägget:

Att förlåtelse vi fått
och från synden tvagits,
att från död till liv vi gått,
till Guds hjärta dragits,
det är störst av allt vi sport
en allsmäktig Gud har gjort,
och förblir det största,
och förblir det största.