Vill någon EFS-förening dra igång ett ekumeniskt psalmmaraton på sin ort, så kan jag stå till tjänst med en del erfarenheter. Vi hade nämligen ett sådant nu i helgen och sjöng igenom de 325 gemensamma psalmerna på ett "maratondygn". (Puh!). Som för andra maraton gäller att det var jobbigt men jättekul att ha genomfört!
Se vidare
psalmmaraton.blogspot.com
måndag 29 oktober 2007
Den verkliga sakfrågan redan avgjord
En språkvårdsdebatt har brutit ut i domkapitel och biskopsmöte. Plötsligt kan man få ett intryck av att vi har ett par tre konservativa biskopar som står upp för bibelns undervisning i samlevnadsfrågor.
Men det är en pseudodebatt, en debatt om benämningar och uttryckssätt. I realiteten har även stiftschefen Hagberg i Karlstad, som i Dagen 16/10 framställdes som ståndaktig gentemot hela sitt domkapitel, liksom alla övriga stiftschefer, utan minsta undantag, givit sitt fulla medgivande till hel och full kyrklig välsignelse av samkönade par. Det som i folkmun kallas och även i realiteten måste uppfattas som en verklig vigsel, oavsett dess framtida rättsverkan.
Utvecklingen har sett ut så här: Först (på 90-talet) bestämdes en ordning för enskild välsignelse av samkönade par, som fortfarande har karaktären av själavårdssamtal och pastoralt undantag, men som i vissa fall i praktiken utformas som en offentlig vigsel. Detta påstods på intet sätt innebära en teologisk kursändring utan framställdes just som en speciallösning för vissa själavårdsfall.
Sedan (2006) godkändes en generell och offentlig vigselliknande välsignelse, med hänvisning till att sådan välsignelse ju redan fanns (sedan 90-talet) och att det nya beslutet alltså inte innebar någon teologisk kursändring utan bara en stadfästelse av det som redan ägt rum. Till yttermera visso sade sej biskopsmötet fortfarande värna om det traditionella äktenskapet, som givetvis endast kunde ingås mellan man och kvinna. Kyrkomötesbeslutet 2006 rörde ju bevars endast personer i partnerskap.
Och så, hösten 2007, brast slutligen enigheten i biskopsmötet, när de flesta stiftschefer inte längre ville stå fast vid den förmodligen taktiskt betingade överenskommelsen med de "konservativaste" (d.v.s. Hagberg, Stiglund och Persenius), utan i full överensstämmelse med rådande politiska vindar även säger sig vilja släppa äktenskapsbegreppet fritt. Så ska en slipsten dras...
Men glöm aldrig att det verkliga avgörandet skedde 2006, om inte redan förra seklet. Enigheten om att Svenska kyrkan lika gärna offentligt välsignar samkönade som tvåkönade relationer har varit öronbedövande inom kyrkans ledning ända sedan millennieskiftet. Heteronormativiteten är redan avskaffad, även gentemot s.k. bisexuella. Nu är det språkvårdsfrågor som återstår. Precis som Esbjörn Hagberg säger om medlemmarna i sitt domkapitel (Dagen 16/10): "Det kan verka som att vi står längre ifrån varandra än vad vi verkligen gör."
Men det är en pseudodebatt, en debatt om benämningar och uttryckssätt. I realiteten har även stiftschefen Hagberg i Karlstad, som i Dagen 16/10 framställdes som ståndaktig gentemot hela sitt domkapitel, liksom alla övriga stiftschefer, utan minsta undantag, givit sitt fulla medgivande till hel och full kyrklig välsignelse av samkönade par. Det som i folkmun kallas och även i realiteten måste uppfattas som en verklig vigsel, oavsett dess framtida rättsverkan.
Utvecklingen har sett ut så här: Först (på 90-talet) bestämdes en ordning för enskild välsignelse av samkönade par, som fortfarande har karaktären av själavårdssamtal och pastoralt undantag, men som i vissa fall i praktiken utformas som en offentlig vigsel. Detta påstods på intet sätt innebära en teologisk kursändring utan framställdes just som en speciallösning för vissa själavårdsfall.
Sedan (2006) godkändes en generell och offentlig vigselliknande välsignelse, med hänvisning till att sådan välsignelse ju redan fanns (sedan 90-talet) och att det nya beslutet alltså inte innebar någon teologisk kursändring utan bara en stadfästelse av det som redan ägt rum. Till yttermera visso sade sej biskopsmötet fortfarande värna om det traditionella äktenskapet, som givetvis endast kunde ingås mellan man och kvinna. Kyrkomötesbeslutet 2006 rörde ju bevars endast personer i partnerskap.
Och så, hösten 2007, brast slutligen enigheten i biskopsmötet, när de flesta stiftschefer inte längre ville stå fast vid den förmodligen taktiskt betingade överenskommelsen med de "konservativaste" (d.v.s. Hagberg, Stiglund och Persenius), utan i full överensstämmelse med rådande politiska vindar även säger sig vilja släppa äktenskapsbegreppet fritt. Så ska en slipsten dras...
Men glöm aldrig att det verkliga avgörandet skedde 2006, om inte redan förra seklet. Enigheten om att Svenska kyrkan lika gärna offentligt välsignar samkönade som tvåkönade relationer har varit öronbedövande inom kyrkans ledning ända sedan millennieskiftet. Heteronormativiteten är redan avskaffad, även gentemot s.k. bisexuella. Nu är det språkvårdsfrågor som återstår. Precis som Esbjörn Hagberg säger om medlemmarna i sitt domkapitel (Dagen 16/10): "Det kan verka som att vi står längre ifrån varandra än vad vi verkligen gör."
fredag 26 oktober 2007
Visit på Facebook
Har just varit inne i Facebook efter tips av Per-Erik Lund i Budis senaste nummer. Waw - vilken kul EFS-grupp vi har fått där! Och vilken besparing EFS har gjort, när vi slipper avlöna nån stackars nätredaktör för att skapa ett speciellt diskussionsforum för EFS-are!
Bästa skälet hittills för att vara aktiv på Facebook (eller i F.?).
Dessutom ser jag att det är en vänlig själ som gör reklam för denna enkla blogg med anledning av Budbärar-debatten. Jag rodnar ;o)
Bästa skälet hittills för att vara aktiv på Facebook (eller i F.?).
Dessutom ser jag att det är en vänlig själ som gör reklam för denna enkla blogg med anledning av Budbärar-debatten. Jag rodnar ;o)
onsdag 24 oktober 2007
Fler unga till EFS - och fler medelålders och pensionärer!
Apropå framtidsdiskussionerna i Järvsö i helgen slår det mej att EFS behöver både fler barn och unga OCH fler medelålders och pensionärer! Många 40-talister som nu går i pension har inte fått ett personligt möte med Herren (det blir ju ständigt nya pensionärer precis som det blir ständigt nya barn) och behöver bjudas in till Guds rike, precis som deras barn och barnbarn.
Lite elakt och inomvärldsligt kan man ju tänka om äldre som om rökare, ni vet: "De är också människor, fast inte lika länge." Men enligt kristen tro är vi kallade till gemenskap med Gud och varandra för en hel evighet. Och även om en gammal människa kanske inte är lika "nyttig" ur ett rent inomvärldsligt föreningsperspektiv, så är den lika viktig och värdefull för Gud. Och om vi tror på förbönens makt så har även en 100-åring en stor uppgift i Guds rike på jorden. Så låt oss göra som Jesus och kalla människor till tjänst och gemenskap både vid första, andra och elfte timmen.
Dessutom - även om vi resonerar rent förnuftsmässigt/inomvärldsligt så är pensionärer en enorm resurs! Den som går i pension vid 65 har ofta många friska år framför sej och ofta mycket mer tid för ideellt arbete än tidigare. Men det är ändå en bisak i sammanhanget - det viktiga är att "alla har rätt till Kristus", som Margareta Malmgren sjöng. Låt oss satsa brett som rörelse, och där några har en särskild uppgift i barn- och ungdomsarbete har andra en särskild uppgift med äldrearbete. Låt oss ha barnen i fokus, liksom Jesus, men samtidigt minnas att "vuxna är också barn som har blivit stora, stora är dom utanpå men ini är dom små."
Lite elakt och inomvärldsligt kan man ju tänka om äldre som om rökare, ni vet: "De är också människor, fast inte lika länge." Men enligt kristen tro är vi kallade till gemenskap med Gud och varandra för en hel evighet. Och även om en gammal människa kanske inte är lika "nyttig" ur ett rent inomvärldsligt föreningsperspektiv, så är den lika viktig och värdefull för Gud. Och om vi tror på förbönens makt så har även en 100-åring en stor uppgift i Guds rike på jorden. Så låt oss göra som Jesus och kalla människor till tjänst och gemenskap både vid första, andra och elfte timmen.
Dessutom - även om vi resonerar rent förnuftsmässigt/inomvärldsligt så är pensionärer en enorm resurs! Den som går i pension vid 65 har ofta många friska år framför sej och ofta mycket mer tid för ideellt arbete än tidigare. Men det är ändå en bisak i sammanhanget - det viktiga är att "alla har rätt till Kristus", som Margareta Malmgren sjöng. Låt oss satsa brett som rörelse, och där några har en särskild uppgift i barn- och ungdomsarbete har andra en särskild uppgift med äldrearbete. Låt oss ha barnen i fokus, liksom Jesus, men samtidigt minnas att "vuxna är också barn som har blivit stora, stora är dom utanpå men ini är dom små."
Härlig distriktslördag i Järvsö
Tin Mörk tog med sej distriktspersonalen från expen och drog till EFS-kyrkan i Järvsö. Och Margit, Inger och jag från Bollnäs EFS (jodå, jag ska sluta vara enskild medlem från årsskiftet) samåkte på de nypåsatta dubbdäcken till samma centrala hälsingebygd. I stort sett alla EFS-föreningar i Hälsingland var representerade (Edsbyborna hade dock något eget för sej), och det var mycket intressant.
Först var det kaffe (kanon!) och parentation. Bertil Svensson inledde med hälsning och bön (ja, vi sjöng även 3 verser ur En liten stund med Jesus). Sedan fick resp. förening presentera sej och sin situation. Faktiskt spännande - det var så olika på olika håll! Glädjeämnen och problem om vart annat.
Efter en liten bensträckare och "luftning" var det dags för distriktsföreståndare Tin Mörk och "hennes", d.v.s. allas vår, personal att ta vid - presentera sej, ge sin syn på situationen, ge tillfäller till frågor och respons. Också mycket spännande och värdefullt; både andlig och ekonomisk insikt befordrades (och tänka sej att Tin hette Kristin och att Kalle Jonsson är från Inneråträsk!).
"Helgsmålsbönen" på slutet innehöll visserligen inte Järvsöpsalmen men däremot den flera tusen år äldre lovsången "Herren är min starkhet och min lovsång, han blev mej till frälsning", ledd av Elsie-Britt Elf från Askersund, som också sjöng flera andra fina sånger innan Tin Mörk predikade, bl.a. över Jesusorden om att den som gör den himmelske Faderns vilja är Jesus´ syster och bror och mor(!).
Förbönen för ALLA EFS-föreningar i Hälsingland grep mej djupt. Den tiden måste vi ta oss ibland, att nämna många saker speciellt och inte bara "sammanfattningsvis". När jag var ganska liten, typ 5 år, hade jag kommit på den smarta idén att be Gud "för alla människor, var och en särskilt." Vilket jag tyckte lät väldigt tjusigt. Och visst, GUD har kollen på var och en särskilt. Men välsignelsen med själva bönen blev kanske inte så stor? (Eller?). Det är kanske bättre att begränsa sej men faktiskt nämna var och en av dem man ber för "lillebror, pappa, mamma, morfar, mormor, farfar, farmor och kompisarna X och Y"? Eller att be för varje EFS-förening i Hälsingland, typ.
Först var det kaffe (kanon!) och parentation. Bertil Svensson inledde med hälsning och bön (ja, vi sjöng även 3 verser ur En liten stund med Jesus). Sedan fick resp. förening presentera sej och sin situation. Faktiskt spännande - det var så olika på olika håll! Glädjeämnen och problem om vart annat.
Efter en liten bensträckare och "luftning" var det dags för distriktsföreståndare Tin Mörk och "hennes", d.v.s. allas vår, personal att ta vid - presentera sej, ge sin syn på situationen, ge tillfäller till frågor och respons. Också mycket spännande och värdefullt; både andlig och ekonomisk insikt befordrades (och tänka sej att Tin hette Kristin och att Kalle Jonsson är från Inneråträsk!).
"Helgsmålsbönen" på slutet innehöll visserligen inte Järvsöpsalmen men däremot den flera tusen år äldre lovsången "Herren är min starkhet och min lovsång, han blev mej till frälsning", ledd av Elsie-Britt Elf från Askersund, som också sjöng flera andra fina sånger innan Tin Mörk predikade, bl.a. över Jesusorden om att den som gör den himmelske Faderns vilja är Jesus´ syster och bror och mor(!).
Förbönen för ALLA EFS-föreningar i Hälsingland grep mej djupt. Den tiden måste vi ta oss ibland, att nämna många saker speciellt och inte bara "sammanfattningsvis". När jag var ganska liten, typ 5 år, hade jag kommit på den smarta idén att be Gud "för alla människor, var och en särskilt." Vilket jag tyckte lät väldigt tjusigt. Och visst, GUD har kollen på var och en särskilt. Men välsignelsen med själva bönen blev kanske inte så stor? (Eller?). Det är kanske bättre att begränsa sej men faktiskt nämna var och en av dem man ber för "lillebror, pappa, mamma, morfar, mormor, farfar, farmor och kompisarna X och Y"? Eller att be för varje EFS-förening i Hälsingland, typ.
fredag 12 oktober 2007
Ge nya Budbäraren en chans!
När jag häromdagen fick nyheten om Budbärar-besparingen bekräftad i Budis själv, kunde jag inte annat än hålla med dem som undrar varför "nya Budis" inte har fått en chans att sälja in sej ordentligt. Den är ju en fräsch produkt, både grafiskt och innehållsmässigt, och borde kunna locka nya prenumeranter. Och säljer man in autogirokonceptet (40 kr/mån så länge man inte aktivt avbryter) får man även behålla dem. Här tror jag det har missats mycket.
Som jag skrev tidigare håller jag helt med dem som anser att en månadstidning inte kan fylla funktionen som debattforum. Ett sådant forum på nätet är förvisso önskvärt som komplement, men en papperstidning når trots allt fortfarande flest. Är det verkligen omöjligt att ge nya Budis en sista chans som varannanveckastidning, om vi verkligen satsar på prenumerantvärvning inför 2008? Nu när vi vet att det är akut!
Som jag skrev tidigare håller jag helt med dem som anser att en månadstidning inte kan fylla funktionen som debattforum. Ett sådant forum på nätet är förvisso önskvärt som komplement, men en papperstidning når trots allt fortfarande flest. Är det verkligen omöjligt att ge nya Budis en sista chans som varannanveckastidning, om vi verkligen satsar på prenumerantvärvning inför 2008? Nu när vi vet att det är akut!
torsdag 11 oktober 2007
Budbäraren månadstidning 2008
Läste i Dagen att Budbäraren skulle bli månadsmagasin fr.o.m. nästa år. OK, men i så fall MÅSTE vi helt enkelt få ett EFS-forum här på nätet istället - för som debattorgan blir ju Budis nästan oanvändbar med så gles utgivning!
tisdag 2 oktober 2007
Evangelium möter nuet
Så var den ursprungligen tänkta titeln på Anders Sjöbergs bok "Johannesevangeliets budskap" (Verbum 2007), enligt vad han själv berättade i Furubergskyrkan nu i helgen. Det var roligt att få vara med där, även om jag kunde lyssna till Sjöberg endast under lördagskvällen, då två av barnen var hemma hos farfar och farmor. På söndagen var det "äventyrsgudstjänst" för barn och då deltog jag i söndagsskolan utomhus - kul det också! (Vi sökte efter det 100:e fåret).
Återkommer med recension av boken. Jag har bara "tjuvläst" den, eftersom jag på söndagen skänkte den till min fader som då fyllde 63.
Lite kul med Furubergskyrkan - att EFS i Munksund fått ta över den av SvK bara så där... F.ö. är läget vid skogen alldeles utmärkt för utomhussöndagsskolor!
Återkommer med recension av boken. Jag har bara "tjuvläst" den, eftersom jag på söndagen skänkte den till min fader som då fyllde 63.
Lite kul med Furubergskyrkan - att EFS i Munksund fått ta över den av SvK bara så där... F.ö. är läget vid skogen alldeles utmärkt för utomhussöndagsskolor!