Apropå framtidsdiskussionerna i Järvsö i helgen slår det mej att EFS behöver både fler barn och unga OCH fler medelålders och pensionärer! Många 40-talister som nu går i pension har inte fått ett personligt möte med Herren (det blir ju ständigt nya pensionärer precis som det blir ständigt nya barn) och behöver bjudas in till Guds rike, precis som deras barn och barnbarn.
Lite elakt och inomvärldsligt kan man ju tänka om äldre som om rökare, ni vet: "De är också människor, fast inte lika länge." Men enligt kristen tro är vi kallade till gemenskap med Gud och varandra för en hel evighet. Och även om en gammal människa kanske inte är lika "nyttig" ur ett rent inomvärldsligt föreningsperspektiv, så är den lika viktig och värdefull för Gud. Och om vi tror på förbönens makt så har även en 100-åring en stor uppgift i Guds rike på jorden. Så låt oss göra som Jesus och kalla människor till tjänst och gemenskap både vid första, andra och elfte timmen.
Dessutom - även om vi resonerar rent förnuftsmässigt/inomvärldsligt så är pensionärer en enorm resurs! Den som går i pension vid 65 har ofta många friska år framför sej och ofta mycket mer tid för ideellt arbete än tidigare. Men det är ändå en bisak i sammanhanget - det viktiga är att "alla har rätt till Kristus", som Margareta Malmgren sjöng. Låt oss satsa brett som rörelse, och där några har en särskild uppgift i barn- och ungdomsarbete har andra en särskild uppgift med äldrearbete. Låt oss ha barnen i fokus, liksom Jesus, men samtidigt minnas att "vuxna är också barn som har blivit stora, stora är dom utanpå men ini är dom små."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar