Påsk-, advents- och julvänner!
En allvarlig påminnelse om vår dödlighet ger oss S:ta Abela i denna psalm, som passar till Erkki Melartins fina 100-åriga koral (här framförd av Viktor Klimenko till en helt annan text). Idag på årets kortaste dag kan det passa att sjunga den.
Julen har ju faktiskt inte börjat än, utan vi är fortfarande i bot- och fastetiden advent, i Johannes Döparens adventsvecka. S:ta Abela är en profetissa i hans anda, med både lag och evangelium på sin palett.
Den här väckelsesången har aldrig stått i Sionstoner, men harmonierar väl med den förkunnelse som Efs från början stod för och S:ta Lina Sandell uttryckte i så många sånger. En del av oss tänker kanske att vi, jag själv, fortfarande behöver sådana (gärna nyskrivna)!
1. Vi fått en själ, men må vi den så sköta
att när en dag vi nås av dödens bud,
vi ej förfäras för vad vi får möta:
vår död, vår dom, vår evighet, vår Gud.
2. O, ve den själ som drömmer bort all tiden,
vår dyra såningstid för himmelen,
som vill med synd och värld behålla friden,
till dess det blir för sent att slåss med den.
3. Men saligt tusen gånger om det hjärta
som kan se längre än vad ögat ser,
som har sitt allt i Jesu död och smärta
och satans bländverk strax på båten ger.
4. Av Jesus buren mitt i själva döden
blir du som här med honom umgicks helst.
Välsignad är du i den sista nöden,
när allting sviker här ska du bli frälst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar