Påsk-, advents- och julvänner!
Följande psalm har omisskännligt likheter med en psalm av Gustaf Ållon. Antingen har fru Gullbransson inspirerats av hans psalm, eller också har de någon gemensam, kanske tysk, förlaga. I varje fall är detta i första hand att betrakta som en gullbranssonsk text med bekanta ordvändningar ("föregångare" t ex).
Här nämns inte namnet Jesus uttryckligen. Men det är uppenbarligen den Gud som blivit människa (och inte t ex den Gud som muslimerna menar med "Allah") som Abela Gullbransson vänder sej till.
Vad gott kan jag väl göra
om Gud sin hjälp ej ger?
Gud, hur kan du den föra,
som på din nåd ej ser?
Mej led i dina spår
och visa mej och flera
vad med ett stoft, en lera
din stora nåd förmår.
Ja, skänk du mej ditt sinne,
min föregångare,
lägg ständigt på mitt minne
hur här du vandrade.
Du ser ju att jag vill,
o ja, jag vill dej följa,
må inget vägen dölja,
giv råd och hjälp därtill!
om Gud sin hjälp ej ger?
Gud, hur kan du den föra,
som på din nåd ej ser?
Mej led i dina spår
och visa mej och flera
vad med ett stoft, en lera
din stora nåd förmår.
Ja, skänk du mej ditt sinne,
min föregångare,
lägg ständigt på mitt minne
hur här du vandrade.
Du ser ju att jag vill,
o ja, jag vill dej följa,
må inget vägen dölja,
giv råd och hjälp därtill!
Låt i din sunda lära
mej bli alltmera vis
och alltid själen nära
med denna himlaspis.
Låt det bli mitt beslut
att ädla skatter samla,
som aldrig ska bli gamla
och aldrig ska ta slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar