Judasmässodagen och Erik i Armenien

Påskvänner!

Vet inte om särskilt många Efs-are firar Simons och Judas´ apostladag, d v s "Simons- och Judasmässodagen"? Dagen var helgdag i Sverige omkring 700 år (fram till Stora helgdöden 1772) och i mina gamla psalmböcker finns både textläsningar och psalmförslag för "Helige Simon och Helige Judas" (även i min samiska psalmbok tryckt i Piteå så sent som på 1870-talet!).

Dagens apostel Judas (Taddeus) blev ju inte någon förrädare utan räknas som armeniska kyrkans grundare. Armenien är ju en av världens äldsta kristna länder och Judas anges ha kommit dit på 50-talet (inte 1950-talet, alltså) och dödats år 66. Lite roligt att fira aposteln Judas just nu, när vår missionssekreterare Erik Johansson ska vara tjänstledig hela 2024 för att verka som pastor i just Armenien. Även viktigt att lyfta det vackra namnet Judas så att det inte blir liktydigt med "förrädare" - vi har ju även t ex Judas brev i bibeln och den judiske nationalhjälten Judas Mackabéus. Och Jesus var ju av Judas stam.

Förutom de sedan gammalt föreslagna texterna på Judasmässodagen kan man särskilt läsa Johannes 14. Det var ju liksom så att Tomas´ frimodiga sätt att avbryta Jesus med en fråga ("Herre, vi vet ju inte vart du går - hur kan vi då veta vägen?" liksom smittade av sej den där gången då lärjungaskaran umgicks med Jesus sista gången före hans lidande och död. Filippos utbrast: "Herre, låt oss se Fadern - det är nog för oss!" och fick närmast en reprimande av Jesus ("den som har sett mej har sett Fadern"). Men inte värre än att också Judas (Taddeus, inte Iskariot) vågade sej fram med en fråga: "Herre, hur kommer det sej att du ska uppenbara dej för oss men inte för världen?" Och Jesus gav honom (och oss) det lika uppmuntrande som allvarliga svaret: "Om någon älskar mej bevarar han mina ord, och Fadern ska älska honom och vi ska komma till honom och stanna kvar hos honom. Den som inte älskar mej bevarar inte mina ord."