Påskvänner!
Vi är alltså inne i Stilla veckan, Stora veckan, Heliga veckan - som dock pga 1971 års kalenderreform (då första veckodagen blev den sjunde och sabbatsdagen den sjätte) nuförtiden allt oftare kallas Påskveckan (vad nästa vecka då ska heta förtäljer inte historien).
Nå det är en bisak, om än ett tecken på sekulariseringen (kunde man inte som franska revolutionärer införa tiodagarsveckan, så kunde man i alla fall möblera om i kalendern på annat sätt).
Den hänsynslöse romerske ståthållaren Pontius Pilatus tillämpade i alla fall den ganska nya julianska kalendern och hade sannolikt inga planer på att fira den judiska påsken. Förmodligen blev han rätt irriterad av att bli väckt tidigt på den judiska tillredelsedagens morgon. Dessa envisa judar! De behövde tydligen hans tjänster men ville inte ens gå in till honom i residenset - för att inte bli orena av det och sedan inte kunna äta sitt påsklamm! Men vad var det för märkvärdig "kung" de hade med sej?
Fjärde akten: Vad Jesus gör och lider inför de världsliga domarna Pilatus och Herodes.
STYCKE 1: Jesus står till rätta inför Pilatus
Sedan nu översteprästerna, tillsammans med de äldste och de skriftlärda, hela Stora rådet, hade fattat sitt beslut, lät de strax binda Jesus och förde honom bort och överlämnade honom åt Pilatus, landshövdingen. Men själva gick de inte in, för att de inte skulle bli orenade utan skulle kunna äta påskalammet.
Då gick Pilatus ut till dem och sa: "Vad har ni för anklagelse att bära fram mot denne man?" De svarade och sa till honom: "Vore han inte en illgärningsman, så hade vi inte överlämnat honom åt dig." Då sa Pilatus till dem: "Ta honom och döm honom efter er lag." Judarna svarade honom: "För oss är det inte tillåtet att avliva någon." Ty Jesu ord skulle fullbordas, det som han sagt för att ge till känna på vilket sätt han skulle dö.
Och de började anklaga honom och sa: "Vi har funnit att denne man förleder vårt folk och vill förhindra att man ger kejsaren skatt, och att han säger sig vara Messias, en konung." Men när översteprästerna och de äldste framställde sina anklagelser mot honom, svarade han inget. Då sa Pilatus till honom: "Hör du inte hur mycket de har att vittna mot dig?" Men han svarade inte på en enda fråga, så att landshövdingen förundrade sig mycket.
Pilatus gick då åter in i pretoriet och kallade Jesus till sig och sa till honom: "Är du judarnas konung?" Jesus svarade: "Säger du detta av dig själv, eller har andra sagt dig det om mig?" Pilatus svarade: "Jag är väl inte en jude? Ditt eget folk och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?" Jesus svarade: "Mitt rike är inte av denna världen. Om mitt rike vore av denna världen, så hade väl mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte av denna världen." Då sa Pilatus till hono: "Så är du ändå en konung?" Jesus svarade: "Du säger det själv att jag är en konung. Ja, därtill är jag född, och därtill har jag kommit i världen, att jag ska vittna för sanningen. Var och en som är av sanningen hör min röst." Pilatus sa till honom: "Vad är sanning?"
När han hade sagt detta, gick han åter ut till judarna och sa till dem: "Jag finner honom inte skyldig till något brott."
ack, kunde jag dig tacka rätt omsider!
Men ingen gåva, dyrbar nog att skänka,
kan tanken tänka.
Dock vill, ditt namn till ära, allt jag våga,
ej korset rädas, eller skymf och plåga,
ej världens ogunst lägga på mitt hjärta,
ej dödens smärta.
O Konung i det rike som förbliver,
en gång du segerns krona mig ock giver.
Den lovet sång dig himlarna hembära
får där jag lära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar