Påskvänner!
Att den i yngre dagar Efs-anknutne Lönnebo gått ur tiden uppmärksammas stort. Med all rätt. Runorna har väl i många fall redan stått "inhuggna" i många år, men även spontana minnesord i mängd har noterats. Läs gärna den tre år gamla 90-årsintervjun med Dagens Urban Thoms!
Ett ömsint men något mindre okritiskt porträtt än de gängse ger Dag Sandahl. Inte bara ur högkyrkligt perspektiv tedde sej Lönnebo även i sin krafts dagar märkligt frånvarande i vår tids stora kyrkliga stridsfrågor. En något eremitiskt lagd person som Lönnebo hade förvisso viktiga, mer fridsamma kallelser att förverkliga som lärare, själavårdare och inte minst pappa. Och nog behövs tillbakadragna bedjare och meditationsledare även i vår tid. Men nu råkade han ju även ha blivit biskop.
Hans största och viktigaste insats kom kanske efter pensioneringen. Många verkar ringakta Frälsarkransen. Jag gör det inte. Men skaffa Lönnebos egna förklaringar till den (Kristuskransen på norska)! Det har givits ut så många urvattnade frälsarkransgajder, som mest påminner mej om "Tao enligt Puh" och annan exploatering av den snälle björnen.
Vila i frid, broder Martin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar