Påsk-, advents- och julvänner!
De här tjejerna sjöng just den här brutalrealistiska Franzén-kvällspsalmen till just den här Bingsjö-melodin i Nianfors kyrka för några år sedan. (Kan det ha varit just 2018 - samma år som den här inspelningen är ifrån?). "Min vilotimma ljuder / en gång, en sista gång / och mej i graven bjuder / en bädd så kall och trång."
I 1819 års psalmbok hade den nr 444, i 1937 års psalmbok nr 452. Den fanns alltså kvar i psalmboken så sent som 1983, då jag fick min svarta konfirmandpsalmbok i guldsnitt, under rubriken "Vid aftonklämtningen". Enda textbearbetningen som skett då var att slutradernas "då kan jag roligt somna" ändrats till "då kan i ro jag somna"! Lina Sandells Bred dina vida vingar hade nr 451, och båda psalmerna hade samma melodi, dock inte så att man sjöng Min vilotimma ljuder på melodin till Bred dina vida vingar, utan så att Bred dina vida vingar i 1939 års koralbok hade 1500-talsmelodin till Min vilotimma ljuder (jo, se själv!).
Jag minns att den unge prästen Zack Lindahl (då ännu ej 30 år fyllda) som höll andakten i Nianfors var förtjust över både text, Bingsjö-melodi och framförande! Såna här aftonpsalmer har vi inte för många kvar av, och inte heller alltför många ungdomar som törs framföra dem: "Men Herre Gud, bevara / min själ till evig tid / för syndasömnens snara, / för världens falska frid." Lyssna nu:
en gång den sista gång
och mig i jorden bjuder
en bädd så kall och trång.
Dock den mig ej förskräcker,
så sött jag sover där,
tills Herrens röst mig väcker,
då ingen natt mer är.
2. Men, Herre Gud, bevara
min själ till evig tid
för syndasömnens fara,
för världens falska frid.
Här hjälp mig att fullkomna
mitt värv med tro och hopp;
sen kan i ro jag somna
och stå med glädje opp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar