Påsk-, advents- och julvänner!
Ännu en kvällspsalm av Franzén har vi här, något bearbetad. Den har samma versmått och melodi som Paul Gerhardts mer berömda "Nu vilar hela jorden" (i SvPs1986 "Nu vilar folk och länder"). Genom sin mindre längd var den länge mer sjungen, men torde i vår tid och i Efs idag sedan länge ha konkurrerats ut av såväl "Bred dina vida vingar" som "Nu sjunker bullret och stressen släpper".
Som aftonbön vid enskild andakt torde den dock fortfarande ha sitt värde. "När jag mig ensam finner" är ju en mindre aktuell versrad i församlingssång.
1. När allt omkring mej vilar,
till dej min ande ilar,
o Gud, och lovar dej.
När världens larm försvinner
och jag mej ensam finner,
är du, Barmhärtige, hos mej.
2. När mörker jorden höljer
och all dess prakt fördöljer,
jag till ditt rike ser.
Jag ser det kring de dina
av nåd och sanning skina,
i saligt ljus som ej går ner.
3. I natten mörk du ser mej,
din kärleks ljus omger mej,
i det jag somnar in,
i det jag vaknar åter,
allt medan du mej låter
här fostras att bli evigt din.
4. Låt mej din nåd ej sakna,
tills jag en gång får vakna
där själv du solen är,
där glad på dej jag aktar,
ditt ansikte betraktar
och kommer dej alltmera när.
Text: Frans Michael Franzén 1814 (42 år), 1818, bearb.
Musik: Heinrich Isaac o 1500 (50 år)
till dej min ande ilar,
o Gud, och lovar dej.
När världens larm försvinner
och jag mej ensam finner,
är du, Barmhärtige, hos mej.
2. När mörker jorden höljer
och all dess prakt fördöljer,
jag till ditt rike ser.
Jag ser det kring de dina
av nåd och sanning skina,
i saligt ljus som ej går ner.
3. I natten mörk du ser mej,
din kärleks ljus omger mej,
i det jag somnar in,
i det jag vaknar åter,
allt medan du mej låter
här fostras att bli evigt din.
4. Låt mej din nåd ej sakna,
tills jag en gång får vakna
där själv du solen är,
där glad på dej jag aktar,
ditt ansikte betraktar
och kommer dej alltmera när.
Text: Frans Michael Franzén 1814 (42 år), 1818, bearb.
Musik: Heinrich Isaac o 1500 (50 år)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar