Visst besjunger Rutström gärna Kyrkans största fester jul, påsk och pingst! Men "sommaren själv är en helg, en helg som varar i måna'r", skaldar Strindberg (i Trefaldighetsnatten), och lite, eller mycket, av samma känsla verkar Rutström ha haft. Den känslan passar kanske trots allt inte så illa i anslutning till den mariahelg som nu stundar? ("För hon har blommor i sitt hår / som bara jag kan se"). Jag tänker även på Efs idag och Fride Gustavsson-låtar som "Nu är det härligt att leva" och "Sommarens dörr står nu på glänt" - vi kan behöva påminna oss dem även mitt i vintern. Som Harry Martinson sjunger (SvPs 202): "En sommarpsalm jag sjunga må / i själens vinterdagar."
Följande sommarpsalm tycker jag är alldeles, alldeles underbar, trots att den varken godtogs av Johan Olof Wallin 1819 eller av Sionstoner-kommittén 1889. Här med en melodi av Joël Blomqvist, numera känd till SvPs 101 (hör Youtube-klippet nedan!), men från början utgiven i Blomqvists "Melodier till Sions Nya Sånger" (1873-75) som betecknande nog gavs ut nära 100 år efter den första textupplagan och betydligt mer än 100 år efter att de flesta texterna skrevs! "Rutströms sånger" levde helt klart sitt eget liv utanför officiella kanaler.
Jo jag erkänner: Jag har bearbetat även denna psalm något. Men säg de psalmer från 16- och 1700-talet som står alldeles obearbetade i vår psalmbok - inte är det många! Vill ni läsa några Rutström-dikter mer i original kan ni t ex titta på de exempel jag lagt upp i antologin www.diktarna.blogspot.com (sök under Rutström)! Där har jag bara justerat själva stavningen, inte ord eller ens ordformer!
1. Kom, ljuva ro och sommarnöje,
du härlighetens förebild!
Den tid på denna jord vi dröjer
förljuvar du och gör så mild.
Då sjunger Andens näktergal
i Sarons täcka blomsterdal.
2. Välkommen hit, du Sions konung
och herde god för dina lamm,
som smord med olja, rik på honung
för hela världen träder fram,
ger ljuvlig skugga långt ifrån,
som cedrarna på Libanon.
3. Du är en evig hälsokälla
av nåd och liv, av must och märg,
som aldrig slutar övervälla
de dinas boning, Sions berg.
Du är en outöslig brunn
för varje själ och törstig mun.
4. Vem är då krank och inte dricker,
vem är som hör och ej ger akt?
Vem har en själ och märker icke
vad Herren, Herren själv har sagt:
att han till oss har gott behag,
att nu är salighetens dag!
5. Nu är en sol för oss uppgången,
och vi fått höra nådens röst.
Vår fiende är evigt fången,
var mänskosjäl är återlöst.
Vi i förbund med Herren står,
och ännu varar nådens år!
6. Ni blommor som bekläder jorden,
ni örter utav tusen slag,
du fågelsvärm som kvittrar orden
på vår och eder Konungs dag,
ni träd och fiskars menighet
och allt vad jorden nämna vet,
7. ni stora hav och branta floder,
ni bäckar klara som kristall,
ni hårda berg och marmorstoder,
er enda syssla vara skall
att tala om en evig hand
som råder över alla land.
8. Min hör ni, frälsta mänskosjälar:
när träd och djur blir glädjens tolk,
skall vi som varit dödens trälar
och nu av nåd är Herrens folk
stå stummare än stock och sten?
Nej, stäm nu in här var och en:
*9. Halleluja av hela jorden,
halleluja av den som tror,
halleluja av helgons orden,
halleluja av änglakor,
halleluja av gammal, ung,
halleluja för Sions Kung!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar