Adventskalender lucka 15: Ni präster, Jesu sändebud

Påskvänner!

Rutströms psalm för präster är intressant bl a för att den anknyter till en vers hos Hesekiel om (I Karl XII:s översättning) att Guds Ande ska vila i Nordanlanden. En vers som särskilt i laestadianska och rosenianska sammanhang ofta ansetts syfta på den väldiga 1800-talsväckelsen i vårt land, som Rutström sågs som en av förelöparna till. Om Rutström just här syftar på det allmänna (alla kristna) eller särskilda prästadömet (de prästvigda) framgår inte direkt, men troligen det senare. Rutström skriver i sina sånger oftare om "ämbetet" eller "ni herdar" än hans sentida lågkyrkliga anhängare är riktigt vana vid.

Rutströms psalm anknyter även till ordet om att Jesus är ett gift för döden och en plåga för dödsriket. Samt till hur de romerska soldaterna enligt Johannesevangeliet slogs till marken av Jesus' väldiga JAG ÄR. (Men framför allt visar ju Jesus där sin omsorg om lärjungarna: "Söker ni mig, så låt alltså dessa gå.")

Karaktäristiskt för Rutström både före och under landsflykten är att han gärna nämner sitt fosterland vid namn. I denna psalm, lätt bearbetad av undertecknad, lyckas han t o m RIMMA på Sverige! :-).

1. Ni präster, Jesu sändebud,

hans evangelium sprid ut

i dessa bistra tider!

Gå ut, men Hjälten låt gå främst,

blodsvittnen låt gå fram därnärmst,

så ljuset bäst sej sprider!

Se, nu är

tiden här!

Fäll ej modet,

men om Blodet

ni predike

även här i Sveriges rike!

2. Se, Lammet är allsmäktig Gud!

De faller för hans allmaktsljud

som honom fängsla vågar.

Han gör väl än så stor bedrift,

han är för helvetet ett gift,

för döden själv en plåga.

Så välan!

Gud, vår man,

du oss värje

här i Sverige,

styr i norden,

Gud, ja, över hela jorden!

3. Tryck värmen av din nådesol

hit upp till nordens kalla pol,

och låt nu livets Ande,

som du i ett profetiskt brev

till judafolket fordom skrev,

få vila i nordlanden!

Ymnigt strö

livets frö -

alla ställen

upp till fjällen,

låt dem bära

Sarons blomster, Lammets ära!