Ethos förgår, Logos består

Påskvänner!

Ett är säkert: hur förfärliga avslöjanden som nu än kommer om apologeten Ravi Zacharias´ dubbelliv och övergrepp, gör de inte det som var sant och gott i hans verbala undervisning mindre sant och gott. Hans "logos" består även om hans "ethos" försvunnit. Och detta senare gör förstås att det kastas skuggor också över hans undervisning, eftersom undervisning aldrig är enbart verbal, och att den blir svårare eller omöjlig att ta till sig för många, inte bara för kvinnor. Och det är naturligtvis tragiskt, liksom (i första hand) allt som på ett mer direkt och förfärligt sätt har drabbat hans offer.

Det som hänt visar ju hur otillräcklig den rent intellektuella sidan av tron är - hela personligheten behöver nås av Guds Ande och ord och integreras på ett sunt sätt. Men det är inte fel i sej att som Ravi Zacharias och RZIM - eller Apologia här i Sverige - se sin särskilda kallelse just på det argumenterande planet, (liksom andra har i att ge direkt nödhjälp o s v). Ingen kristen kan frånsäga sig ansvaret att försöka ge skäl för sin tro (eller, ännu mindre, att försöka hjälpa de materiellt nödlidande). Och den hjälp vi kan få med tänkandet från RZIM (som vill hjälpa tänkaren att tro och den troende att tänka) eller, även efter hans död, från Ravi själv ser jag ingen anledning att avvisa, hur obehagligt vi nu än kommer att tycka det är att ens se och lyssna på honom. För som Waldenström sa: "Om så själve djävulen säger att ett plus ett är två, så inte tänker jag säga emot." 

Och den här artikeln av Andy Bannister (i "Zacharias Trust") om varför ateismen är ett trossystem - med rolig anknytning till Sverige - ser jag som precis lika värdefull nu som tidigare. Det hade jag tyckt även om det varit Ravi Zacharias själv som skrivit den. Just för att den rör sej på ett rent intellektuellt plan, med de begränsningar men också med den speciella tydlighet och uppfordran som detta innebär.

Men det som hänt är allvarligt. Inte minst för att det tydligen inte hittats några seriösa spår av bot och bättring, ens under de sista åren, bara av hot och lättsinne. Det är ett memento för oss alla (jfr Matt 7:21 och 1 Kor 10:12).