Det var ju verkligen en kul idé av Efs:s missionssekreterare Erik Johansson att - just denna isoleringens jul! - bjuda in till förmiddagsfika hemma hos honom varje dag kl 10.00-10.30! Under 17 dagar på raken t o m (25 december - 10 januari)! Har hört mycket positivt från dem som varit med - själv har jag hittills bara "tittat in" som hastigast (och hört Erik göra reklam för Nyåkers tranbärspepparkakor :o).
Det kanske kan vara något för dej att pröva denna nyårsafton? Eller att börja det nya året med?
Biskoparna de facto Olof Edsinger och Stefan Gustavsson skriver var sina "nyårskrönikor" i Världen idag. Både uppfordrande och hoppingivande. Gott Slut på det gamla året och Gott Nytt År! O.H.D.
Jubileumsåret för Charlotte Cecilia af Tibell går nu mot sitt slut. Tillsammans med Betty Ehrenborg-Posse (född 1818) och Clara Strömberg-Ahnfelt (född 1819) utgör hon ett väckelsens triumvirat eller "triss i damer" som tillsammans med likaledes 200-årsfirande storsångerskan Jenny Lind beredde väg för den 12 år yngre "sångförfattardrottningen" Lina Sandell. Allt till Guds större ära!
Vår store Överherde, till dig vår lovsång går! Du fått all makt i himlen och på jorden. Din hjord så väl du vårdat i detta gångna år, och därför finns den även kvar i Norden. Du som för oss var dödad, du lever, och din hand bär spiran över världen och över detta land, bär nycklarna till döden och dess rike. Om du nu åter sänker hit ner till denna jord ett nådens år i hemlig, dunkel slöja, vi vet ej vad det gömmer, men har ditt löftesord att alla dagar du bland oss vill dröja. Och har vi dig, vår Herre, vår Herde stark och god, och dina helga källsprång: ditt ord och offerblod, vi går de dolda skiften glatt till mötes. Ja, vare det som kommer ett härligt Herrens år, din nåd och makt gör känd på hela jorden! Sök upp, församla, vårda de många vilsna får, föröka nu och stärk den klena hjorden. Låt många nu få smaka hur underbar du är och bli i trons gemenskap med dig, o Jesus kär, förenade och saliga för evigt. Bevara dina trogna, o Herre, denna tid i trons uppriktighet och Andens enhet, i kärlek och i glädje, rättfärdighet och frid - behåll bland oss ditt ord i kraft och renhet. Utrusta dina vittnen med tröst och tålamod, så att de alltid frimodigt vittnar om ditt blod, och korsets smälek glatt med dig vill bära. För hedningarnas skara, o Gud, vi ber till dig, som evangelium åt alla unnar! Låt sändebudens fötter då låta höra sig, som seger genom Frälsaren förkunnar! Välsigna våra syskon som nu ibland dem går, och låt en väldig skara, långt fler än vi förstår, en gång hos dig, o Jesus, saligt mötas. Text: Carl Olof Rosenius 1851 (35 år), bearb. Musik: Kaarlo Waismaa (1869-1947)
Här kommer en julpsalm om barnamorden i Betlehem och flykten till Egypten! Dagens texter på Tredjedag Jul/Söndagen efter Jul hör egentligen hemma på Värnlösa barns dag (Fjärdedag Jul).
Ikväll har Efs här i Hälsingland bönegudstjänst kl 19 via Google Meet med Hans Lindholm. Be gärna för honom och oss att det ska gå bra med teknik och annat!
1. Vid den tid man räknar folket blir vår Herre Mänskoson, han vars namn är över alla uppenbaras nerifrån. Skaparen så ödmjukt delar villkor med sin skapelse, den som ingen dödlig skådar visar här sitt ansikte.
2. Ja, en natt när markens herdar håller vakt omkring sin hjord, kommer kallelsen från ovan genom änglakörens ord: Se, till Betlehem har anlänt er och världens Herdekung; alla herdar, till er herde vandra, gammal eller ung!
3. När kung Davids stjärna lyser över österns himmel klar, även kungar önskar hylla detta himlens kungabarn. Men snart ljuder ramaskriet, staden blir en sorgeö, för den kung som inte tillber har bestämt att han ska dö.
4. Ändå firar vi vid julen honom som Befriaren: han, vår frälsnings Gud, besegrat ondskan och förgängelsen! Ur Egypten blev han kallad, "Gud med oss" liksom i fjol. Julen fylls av påskens strålglans från Rättfärdighetens Sol!
I gamla "missionsförbundet" var Annandag Jul den stora missionsdagen. Fint, tycker jag. Vi minns idag Stefanus och alla martyrer eller blodsvittnen, vars blod enligt det kända uttrycket var kyrkans utsäde.
Och vi ger med bön, uppmuntran och materiella tillgångar vårt stöd till missionen och alla som på ett särskilt sätt gått ut med budskapet om Jesus (vars ord ju är det egentliga utsädet). Vare sej de fått ge sina liv som just martyrer eller "bara" som kristusvittnen i största allmänhet. Som t ex Ansgar, han som sägs ha blivit lite besviken på att vikingarna inte tog ihjäl honom :o).
Glad Annandag, både "missionare" och Efs-are och alla andra!
Efter Betty Ehrenborgs 200-årsjubileum 2018 och Clara Ahnfelts 2019 firar vi i år både Jenny Linds och Charlotte Cecilia af Tibells. Rännstensungen Jenny Lind (om vi hårdrar det lite) och adelsfröken Charlotte Cecilia af Tibell hade mycket olika uppväxtvillkor, men blev båda "väckta" (för att inte säga omvända) i vuxen ålder och rika också på tro och goda gärningar.
Charlotte Cecilia gav oss bl a den närmast feministiska romanen Esther och Castenza (1872), som jag blir nyfiken på, samt den i Efs-kretsar länge helt obligatoriska julaftonsången Hell dig julafton:
Men också en annan, vemodigare julsång, som betydde mycket för en ingift släkting till mig när hennes syster dog i unga år, just i juletider. Här sjungen till en dalakoral (i princip samma som till SvPs229) och med en lätt textbearbetning av undertecknad bifogad:
1. Det blir, det blir en julhelg glad, då jag får fara hem till fadershuset, till Guds stad, till vårt Jerusalem. 2. Här har jag nu i skola gått, med synd och sorg och strid. Min själ, du har en främlings lott, ha tålamod därvid! 3. Än har du ej din läxa lärt, din klass ej genomgått, och hemmet blir dess mera kärt ju mer av prov du fått! 4. Se upp mot himlavalvet, se så många julljus där, som strålar och emot mej ler: välkommen hem jag är! 5. Farväl, farväl du kära jord! Jag ger dej i förvar min klädnad som av stoft är gjord, tills den får uppstå klar! 6. Jag är så trött, jag sova vill, o Jesus, i din famn! Jag är ju din, jag hör dej till, du kallat mej vid namn! 7. Så skönt det blir att vakna sen och se din härlighet vid nya himlars morgonsken hos dej i evighet!
Ytligt och flärdfullt - eller faktiskt en klart evangeliserande julkonsert med en avsikt att både nå ut och nå in i hjärtana? Ja, yta är det förstås ingen brist på, och är det fest är det fest - vi har det väl ofta så flärdfullt vi kan även hemma så här års - men åtminstone efterhand kan man inte ta miste på att det är Kristi födelses fest som presenteras. Naket och enkelt framställs lilla Bibeln i svartvitt: "Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv." (Joh. 3:16). Tack till Hillsong och Andreas och Lina Nielsen för att ni ville vara tydliga med det, och tack till alla glada medverkande! This is Christmas:
Lina Nielsen avslutar med en appell för välgörenhet och tipsar om enjulföralla.se.
Har Göran Stenlund inte sjungit in några julsånger? Jodå, om än till synes inte lika många som exempelvis den två år äldre Artur Erikson. Här kommer den amerikanska söndagsskolsången "O Betlehem, du lilla stad", skriven av sedermera biskopen Phillips Brooks, med melodi snabbkomponerad för en söndagsskolfest av församlingsmusikern Ledner.
Winston Churchill sa sej aldrig ha hört denna julsång förr när han 1941 efter Pearl Harbour firade jul i USA tillsammans med sin allierade Franklin D Roosevelt. Men i England och Sverige (psalmboken) används en engelsk folkmelodi till Brooks' text. God Jul vilken melodi ni än föredrar!
Högkyrklige prästen Christian Braw betonar i dagens Dagen det positiva man kan få med sej även från "frikyrkan". Kanske det har viss tillämpning även på Efs? I varje fall tror jag det är viktigt även för oss (som "svenskkyrkliga") att fundera kring vad Braw skriver. Har vi samma positiva erfarenheter? Kan vi bära med oss dem in i ekumeniska böneveckan 18-25 februari?
En av Lewi Pethrus´ finaste sånger är den här, med motiv från Höga Visan. Folk undrade om det var baptisterna han menade med "mina bröder" i sången, men den är knappast polemiskt menad. Själv associerar jag till Josef som ju hamnade riktigt illa till "vid sina bröders hjordar", men tolkningen är fri. Det här är i varje fall först och främst en sång om den gode herden.
Haffners ökända koralbok fyller 200 år i år. "Ett hot mot vår nationella tonkonst" kallades den av somliga. Haeffners vision var fyrstämmig församlingssång - ett ideal som väl bara förverkligats i Estland? - och för att lättare uppnå denna förenklade han koralerna melodimässigt. Stolpiga tyckte många att de blev, men harmoniken var erkänt fin och Johan Dillner i Östervåla både övade in koralerna med kyrkokör och församling OCH sålde det ensträngade instrumentet "psalmodikon" på något slags postorder, om jag förstår saken rätt - och så småningom sjöngs de nya koralversionerna in, inte minst i Efs- och Sionstonersammanhangen. Även om s k "dalakoraler" levde kvar vid sidan om s a s.
Haeffner hade inte komponerat särskilt många melodier själv i sin koralbok, bara ett par. Men den här koralen som vunnit burskap i vårt grannland Norge, till en advents- eller julpsalm från Danmark, visar att Haeffner kunde komponera riktigt fint och melodiöst. Att sedan norrmannen Odd Nordstoga gjorde en ännu mer populär melodi kan ju inte Haeffner lastas för (se nedan)! Texten är en uppmaning och en julbön (jfr Fil. 4:7) som väl även en Efs:are av idag stämmer in i?
1. Upp, gläd er alla, gläd er nu, ja, gläds åt julens glädjebud, i Herren Jesus gläd er! Och se hur nära himlen är, när han som håller världen kär i kött och blod sej kläder!
2. Betryck och bitterhet, försvinn! Guds glädje må vi släppa in, så att han glad får lyssna till hjärtats bön och tack och tro, ja, får hans glädje i oss bo ska sången aldrig tystna.
3. Gud, låt din frid, som högre är än vårt förstånd kan fatta här, vårt hjärta väl bevara i Kristus Jesus, så att vi kan få en jul med glädje i som aldrig bort ska fara!
Göran Stenlund hann ju faktiskt uppleva "Nya Psalmbokens" ankomst 1986 (jag är dock osäker på om han hann uppleva "Nya Segertoner" som kom 1988, samma år som han dog vid midsommartid).
En av de nytillkomna psalmerna där var "Halleluja, sjung om Jesus", en helt underbar psalm som går att sjunga året om, även om den passar bäst kring påsk och himmelsfärdsdag. Hör här:
Det behövs så klart - och finns! - mer nyskrivna sånger för församlingarnas barn- och ungdomsarbete. Men S:ta Linas välsignelse följer arbetet med barn och unga på gator och gränder, i slott som koja. Så här skrev hon en gång till lärare och föräldrar:
VID LÄRARE- OCH FÖRÄLDRAMÖTEN 1. Samla dem alla, samla dem alla, samla till Jesus de små! Samla dem in från gator och gränder, där de i mörker får gå. Samla till Jesus de små! 2. Samla dem alla, samla dem alla, samla till Jesus de små! Han dem ju söker, Herren, vår herde, ska du då likgiltig gå? Samla till Jesus de små! 3. Samla dem alla, samla dem alla, säg dem Guds frälsande ord! Säg dem att Jesus dog för oss alla, alla på hela vår jord. Säg dem Guds frälsande ord!
Göran Stenlund hann även sjunga in en del modernare andliga sånger. T ex Andrae Crouchs (1942-2015) klassiska "Min Gud tillhör äran" - alltid lika aktuell, oavsett om man valts in i "Hall of fame" eller ej:
Idag sjunger Göran Stenlund, under andra versen med hjälp av kvinnlig solist, organisten Lydia Lithells fina hemlandssång, som är skriven till en rysk folkmelodi. '
Ja, snart skulle hon vara där - Lydia blev inte ens 50 år gammal.
Höga Visan, påskens festrulle i judisk tradition (ja, frälsningen ÄR en kärlekshistoria!), är en sorgligt underskattad och oförstådd men samtidigt av många högt älskad bibelbok. Precis som i Esters bok nämns inte Guds namn. Men o så närvarande Gud är i båda bokrullarna!
Den här sången, som heter "I lustgården", är en av fyra Höga-Visan-visor eller -psalmer jag känner till. En annan är Kristus till bruden och en tredje Nere i dalen. En fjärde "Jag sov, men hjärtat vaket var", är skriven av Gunvor Vennberg för bara ett par år sedan (jag fick glädjen att tonsätta den).
Sent omsider kommer här lucka 14. En sång av "Onkel Eric" som egentligen hette Eric Bergqvist och var fotograf i Örebro. Bygger som så många av våra andliga sånger på en psaltarpsalm, som ni säkert lägger märke till:
Dubbel martyrdag är det idag, då vi firar både S:t Hans och S:ta Lucia. S:t Hans (Johnnes Döparen) sitter i fängelse i dagens evangelietext men ska snart mista huvudet (som läggs på ett fat). Han får en sista hälsning från Jesus genom sina lärjungar, men de stora lovorden om honom yttrar Jesus först sedan lärjungarna gått tillbaka till honom i fängelset. Glad Tredje söndag i advent trots allt! Göran Stenlund (död 1988) sjunger Bist du bei mir på svenska, och de orden får både Hans, Lucia och vi andra ta till oss:
Idag skulle min farfar Gustav ha fyllt 118 år. Han blev i varje fall 85, och den här dagen för 33 år sedan var halva släkten skockad i "övre salen" i hemgården i Åbyn Brännfors. Han hade sitt svarta hår i behåll och var på glatt humör denna bemärkelsedag, med barn och barnbarn samlade. Dagen till ära bjöds på lite mer festligheter än de pärlsockrade kubbar och de anisdoftande "Kungens av Danmark"-pastiller som annars var stående erbjudanden när man kom på besök. Men 20 dagar därefter, på nyårsaftonens morgon, var det slut här på jorden. Hans sista ord var "Det dagas" eller något liknande.
Kan väl passa då att Göran Stenlund idag, denna ovanligt solfattiga december, får sjunga sången "En dag skall härlighetens morgon randas" med omkvädet "O ljusa morgon, dig jag längtar skåda". Kompositören Erland Dahlgren var jämnårig med farfar men dog åtta år tidigare än han. Textförfattaren Lennart Thanner var 15 år yngre men blev bara 48 år och dog alltså först av de tre. Jag vet inte hur gammal han var när han skrev den här sången. Men nu har de alla gått ur tiden - även Göran Stenlund, ett år efter farfar - och in i evigheten.
Denna sång av lärarinnan Betty Jansson sjöngs av min farbror Daniel på min farmor Marias begravning för över 60 år sedan. Dock på en annan melodi, i princip samma som den Torkel Selin sjunger här. Nu lyssnar vi på Göran Stenlund och begrundar Bettys allvarliga text:
Blir det lite klent med firandet av Livets söndag nu på söndag? Inte bara pga coronaepidemin utan även vad beträffar färdiginspelade gudstjänster och klipp? Kommer det känsliga ämnet att vidröras ens när vi firar honom som sattes i fängelse och miste huvudet - inte egentligen för sin Jesus-förkunnelse utan för att han vidrörde så känsliga och "privata" ämnen?
Hade iofs helst sett att Livets söndag firats Fjärde söndagen advent istället. Men Johannes Döparens bättringsrop (och i år Lucias bekännarmod) är heller ingen dålig anknytning. Läs vad 19 undertecknare från olika samfund skriver idag.
Men är inte representationen ovanligt svag? - Olof Edsinger och Stefan Gustavsson från Efs brukar ju ibland ses som lite aparta i vår rörelse. Upplevelsen bekräftas av det Stefan Swärd (som doktorerat på abortfrågan) skriver på sin blogg idag: "Vilka som inte skriver under är nästan den mest intressanta frågan."
Alla mormödrars mormor, S:ta Anna, firar vi idag. Det är knappast hennes fel att Martin Luther tyvärr ropade på henne i åskväder eller lovade henne att bli munk. Och jag älskar den just i år 500-åriga "tregenerationersbilden" i Enångers gamla kyrka (av Haken Gulleson 1520, som det står skrivet). Så jag firar Anna-dagen med glädje, särskilt som det också är min frus namnsdag.
Det står inte i bibeln att Jesus mormor hette Anna eller att hans morfar hette Joakim eller Eliakim, men det är en gammal fin tradition att så var fallet. I varje fall hade han som vi en mormor och morfar.
Råkade visst avslöja hela adventskalendern igår :o). Nå, lucka 10-24 är borttagna nu igen. Vill framhäva en sång i taget, och i dag är det en sång av Lina Sandell igen, fast inte lika känd som "Blott en dag".
Lina Sandell skrev två sånger som börjar med samma fråga: "Har du mod att följa Jesus?" Segertoner och norska evangeliska sångböcker har i allmänhet den här som Göran Stenlund sjunger, medan Sionstoner och nu Lova Herren (både 1988 och 2020) föredrog den som fortsatte: "Har du mod att bliva borta?" och som Einar Ekberg sjungit in. Det hade varit kul om någon papperssångbok tagit med båda texterna, gärna efter varandra, som här i Den fria psalmbokenpå det gränslösa s k nätet!
Men nu lyssnar vi på och tar till oss frågorna i den första sången. Advent är väntans tid - men också rannsakans. Förr skrevs det som sagt något som hette väckelsesånger. Och som var det.
"Orglar brusa". Den här sången tyckte jag var så ohyggligt vacker när jag i allhelgonatid hörde den sjungas i Umeå på 70-talet. Den fanns med även i psalmbokens Efs-tillägg 1986-2003 och finns alltfort i Psalmer och Sånger från 1987. Text av Carl Boberg (han som skrev "O store Gud") och melodi av den begåvade kompositören Amanda Sandborg-Waesterberg som bodde i Bergvik här i Hälsingland. (Hon komponerade även melodin till Lina Sandells "Gör det lilla du kan", som tillsammans med Saliga visshet och Hur härligt det är att möta är en av få psalmer med kvinnor som upphovsmän till både text och melodi!).
Så här på Andra söndagen i advent passar den här sången ur Segertoner. Jag minns än idag hur Algot Karlsson (far till organisten Hilding Carlsson) drog igång den på tramporgeln hemma i Västra Åliden i samband med en utflykt dit från Ytterstfors kursgård i Byske - någon gång på 1980-talet. Det var krut i den spelningen! Precis som i Göran Stenlunds framförande här. Vi får hälsa varandra som scouter: "Var redo!" "Alltid redo!"
En C O Rosenius-text sjunger Göran faktiskt idag - fast det är en översättning från engelskan (Mary Dana-Shindlers original). Lorenz´ melodi har genom Einar Ekberg och Göran Stenlund i stort sett konkurrerat ut Ahnfelts i breda delar av svensk kristenhet (även i "laestadianien"). Men båda är fina.
Och så kommer snart Lucia, i år på "Livets söndag", den tredje i advent, då hon får möta den lurvige Johannes Döparen. Kanske att vi inte ens då ska sjunga "Och över stad och land i kväll / går julens glada bud" utan spara den till julbönen på julafton? Det finns ju så många andra bra lusse- och adventssånger att sjunga som liksom pekar framåt mot julen utan att föregripa den. Se klippen nedan!
Men visst kan vi sjunga några "riktiga" julsånger också - fr o m 13 december iaf! Särskilt som det här väl är det enda tillfället på året som man helt legitimt kan klä ut sej - inte till påskkärring eller bus-eller-godis-maffia - utan till kristna helgon och martyrer som sjunger sånger om Jesus för vilt främmande (eller kända!) grannar och släktingar! (I år på vederbörligt avstånd utanför köks- eller vardagsrumsfönster - som en gammaldags serenad ungefär).
1. När första ljuset brinner, då rider Jesus in. Han kommer på en åsna, den kungen, han är min! När andra ljuset brinner, då ropar Jesus: "Kom, för nu är tiden inne att tro och vända om!" 2. När tredje ljuset brinner, då går Johannes fram. Han visar oss på Jesus och säger: "Se Guds Lamm!" När fjärde ljuset brinner, då ser vi Herrens mor. Snart ska Maria föda och glädjen ska bli stor!
Det är i år 100 år sedan Göran Stenlund föddes, liksom C O Rosenius (drygt 100 år efter denne) i Nysätra socken (Ånäset) i Västerbotten. Han blev en kyrkosångare föga klenare än självaste Einar Ekberg, och jag har själv hört honom sjunga i Lule domkyrka någon gång i början på 80-talet, när Efs-predikanten Josef Stenlund, själv en kraftfull sångare, var kallad att predika (jag tyckte dock på den tiden att det blev för mycket sång och för lite predikan. Jag kom ju för att höra pojkboksförfattaren J Stenlund, inte kyrkosångaren G ;o).
I "Lucka 1" får Göran Stenlund sjunga Segertoner-sången "Vilken Gud jag har!" Det bästa med den sången är refrängen!
