Här i Hälsingland hade vi en präst och bibellärare som var född samma år som Bengt Pleijel, 1927. Henrik Markgren hette han. Liksom Bengt Pleijel på västkusten fick han in i sin sena ålders höst nåden att ha sina själskrafter i behåll, och jag hörde honom både tala och sjunga på Brogården så sent som i somras vid ett par tillfällen, både inom- och utomhus. Det lät kraftfullt som vanligt, precis som på klippet ovan, där han och barnbarnet Linnéa Markgren sjunger duett sommaren 2018. Men så drabbades Henrik nyligen av covid 19, och sjukdomen lade den kraftfulle mannen, som så många andra, på dödsbädden.
Minnena är många, naturligtvis fler bland dem som kände honom längre än jag. Mitt roligaste minne är nog när Henrik ledde bärplockarlägret 2015 på lägergården Skytesvallen väster om Färila, där han (liksom Bengt Pleijel på Åh stiftsgård) haft hand om många konfirmandläger. Vi var där hela familjen, och Henrik ledde både morgon- och aftonbönerna, inklusive sången, med kraftig stämma. Men inte minst kokade han frukostgröten, och som sig bör på ett bärplockarläger var det blåbärsgröt! Han avslöjade för mej hemligheten med den ovanligt goda gröten: han vispade i ett par ägg!
Saknaden är stor i familj och vänkrets, inklusive många Efs-kretsar. Men vi tror att Henrik var redo för både döden och domedagen, och att han för sin Frälsares skull får bida en glädjerik uppståndelse. Hebréerbrevet 13:7-8. (Eller förresten: läs hela kapitlet!)
Tack Anderas Holmberg för denna fina minnesskrift över min goda vän Henrik Markgren, Jag fick lära känna Henrik som ung pojke i början av 50 talet när han besökte bönhuset i min hemby Knösta. Han gästade ofta mitt barndomshem och han var alltid en välkommen gäst. Henrik lämnar ett stort tomrum efter sig. Jag tänker på hans familj och ber om guds rika välsignelse över hans barn och barnbarn. Tack Gud för det som Henrik betydde i mitt liv när jag fick möta Jesus en gång för många många år sedan på Brogården.
SvaraRaderaVila i Guds rika frid Henrik.