Ni, Efs:are och andra, som berikats av Sångpostillan och dess uppföljare "Himmelskt söndagsgodis - inte bara för de snälla barnen", eller har läst böcker som "De himmelrika", "I Guds händer vad som än händer", "Vattenstämpelns hemlighet", "Innersidan" o s v, vet att Bengt Pleijel var en ordbrukare av Guds nåde, för att inte säga ordlekare (ibland kunde han påminna han om sign Cello, men alltid med ett djupt allvar i botten).
Pleijel märkte ord i den allra mest positiva bemärkelse. Han var en uppmärksam bibelläsare och ville få även sina läsare att upptäcka djupen i Skriftens ord. Det lär han oss fortfarande, även nu efter sin död, som inträffade tidigt på Alla Helgons dag, på dagen 503 år efter att Martin Luther offentliggjorde sina 95 teser i Wittenberg.
För andra var han mer känd som stiftsgårdsföreståndare på Åh. En enligt översättarna själva lite hafsigt gjord översättning, som han gjorde tillsammans med Inger Johnsson, blev en älskad lovpsalm som Kyrkans ungdom i Göteborgs stift fick med i psalmboken 1986, här sjungen i Göteborgs Sankt Pauli:
Den psalmen skickade han via barnen som hälsning till oss alla. Hans sista ord blev (enligt en i personalen): "Jag är färdig nu. Gud har hämtat mig."
Det fanns dock från början ytterligare en strof i psalmen. Om den berättar Pleijel så här - och den berättelsen får bli ännu en hälsning från honom. "Genom tron talar han ännu, fast han är död." (Hebr 11:4).
År 1977 satt Inger Johnsson och jag i prästgården på Åh och skrev psalmen ”Jesus jag dig älskar, du som älskar mig” (Sv Ps 359). År 1986 var det kyrkomöte, där man antog en ny psalmbok. Det var förslag på att man skulle ta med vår psalm i den. Mitt under utskottsförhandlingarna fick jag telefonsamtal från kyrkomötet där man sa att man vill ta med denna psalm. Utom vers 2!
Jesus, jag dig prisar, du som räddar mig.
Jag går fri från Synden när jag går med dig.
Varför ville man inte ta med den versen? Jo, sa man, den förkunnade en syndfrihetslära, påverkad av Livets ord. De ringde mitt under min middagsslummer. Jag blev både omtumlad och stolt – ödmjukt stolt! Tänk att jag skulle få komma med i psalmbokens författarregister. Tillsammans med Wallin, Frostensson och grevinnan Ludämilie Elisabeth av Schwarzburg-Rudolfstadt. Hon vill gärna umgås med dig också. Adress: Sv Ps 554. Så jag gick med på att den versen fick strykas.
Men jag var inte påverkad av Livets ord, utan av Anders Nygren. Han var biskop i Lund och ordförande i Lutherska världsförbundet. En god lutheran med andra ord. Jag köpte hans kommentar till Romarbrevet 1949. Många understrykningar visar att jag läst den noga. Där finns fyra kapitel som handlar om att en kristen människa är FRI FRÅN VREDEN (kap 59) FRI FRÅN SYNDEN (kap 6) FRI FRÅN LAGEN (kap 7) FRI FRÅN DÖDEN (kap 8).
Jag går fri från Synden när Jesus är min Herre. Men jag är inte syndfri! Min kropp smutsar ner sig dagligen och behöver tvål och vatten varje dag, för att inte bli odräglig för människor omkring mig. Dagligen syndar jag också med tankar, ord och gärningar. Jag sprider dödsfarlig smitta omkring mig. Synden är en makt som sätter handfängsel på mig, torterar mitt samvete, och förtrycker och förslavar mig. (Joh 8:34). Människor omkring mig får det svårt om jag inte hittar förlåtelsens lösning och rening.
Men detta är det fantastiska att Jesus går in på världens slavmarknad och friköper slavarna (Gal 4:4-7). Jesus förkunnar frihet för de fångna (Luk 4:18). Förlåtelsens ord kallas på kyrkans språk för DEN TRÖSTERIKA AVLÖSNINGEN. Lyssna noga till det ordet. Det händer något med dig, när det uttalas. Du löses från det som binder dig. Bojorna faller av. I din förlåtelse vår frihet är (289:4).
I sin sista bloggpost, från i måndags, med rubriken "Inför Allhelgonahelgen" (väl värd att läsas idag!) är det dock en annan visa från Åhs stiftsgård som Bengt ville dela med sej av. Jag låter den avsluta dagens bloggpost här på Efs idag med tanke på den välsignade Bengt och alla helgon:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar