Luther om Johannes Döparens dag

Påskvänner!

Det blev en härlig fest igår i en fullsatt (så när som på läktarna) Enångers gamla kyrka och Enångers församlinghem (GDPR hindrar mej att lägga ut bilder på alla kyrkogångare :o). En riklig laxbuffé gladde oss och sedan på kvällen bjöds vår familj på grillfest hos en familj i Njutånger.

Idag på Johannes Döparens dag äter vi lite försiktigare och begrundar den alls icke surmulet asketiske lärofadern Martin Luthers ord:

Varje kristen bör ha reda på den verkliga orsaken till att vi firar denna dag. Då skulle vi icke ha en sådan dåraktig midsommarglädje, som världen brukar ha. Ty den beter sig som om Gud hade låtit den helige Johannes födas endast för att äta, dricka och dansa. 

Väl är det sant, att ängeln förkunnade för den gamle Sakarias, att många skulle glädja sig över gossens födelse. Men han menar då icke en sådan glädje som världen brukar öva efter sin onda art, nämligen att hon fyller buken och plägar sig väl. Utan han talar om en andlig glädje. Ty Johannes skulle vara den förste predikare, som med sitt finger utvisar den välsignade säden för oss och förkunnar för oss frälsning och syndernas förlåtelse, i det att Gud för Kristi skull vill vara oss nådig och låta all barmhärtighet vederfaras oss. 

Detta är en glädje, som icke varar blott en dag och sedan har med sig huvudvärk, utan en som varar i evighet och har med sig salighet Det är för denna glädjes skull som man bland de kristna firar denna dagen, på det att de skall få erfara något av den glädjen och tacka Gud för hans välgärning.


Katekesfråga 203: Vilka är det som frestar oss?