Rosenius´ trosförkunnelse

Påskvänner!

Tros- och böneförkunnaren Carl Olof Rosenius gästbloggar idag - den som trodde att det var Ulf Ekman och gänget som (utan alla jämförelser i övrigt) började tala om bönen och tron på detta sätt någon gång på 80-talet har alltså alldeles fel. Är kanske även denna trosförkunnelse farlig (apropå titeln på en bok som Efs-förlaget gav ut i den vevan)? Eller har vi missat något i dagens förkunnelse? (Jfr även dagbetraktelsen för den 18 april!).

Åkalla mej i nöden, så vill jag hjälpa dej, så ska du prisa mej. (Psalt. 50:15)

"Men har vi väl några grunder för en verklig visshet om bönhörelse?" torde någon fråga. Och den frågan är ganska viktig.

Ja, vi har sådana grunder därför, att om vi endast finge våra ögon öppnade, så skulle vi börja ropa av idel fröjd över sådana förhållanden. Därför kan man väl riktigast säga, att här egentligen bara fordras att Gud gör nåd med oss och öppnar våra ögon; liksom när Elisas tjänare var förskräckt för de många fiender som hade inspärrat dem, och allt hjälptes blott därmed att Elisa bad: "Herre, öppna honom ögonen, att han må se." Genast såg han berget fullt med brinnande hästar och vagnar omkring Elisa.

Så skulle också vi vara fulla med tröst i vår bön, om vi blott hade öppnade ögon att se vilka grunder vi har för bönhörelsen. Vi vill bara påpeka de tre viktigaste.

Den första och viktigaste grunden är, att det är Herren Gud själv som tillsagt oss att vi skulle åkalla Honom i nöden, och försäkrat: "Jag vill hjälpa dej, och du ska prisa mej." Om Gud aldrig hade sagt något om bön, så hade vi aldrig i tiden kunnat veta om han verkligen ville höra oss eller inte, utan vi hade förblivit i en evig ovisshet. Nu behöver vi inte vara i en sådan. Det är Guds egen befallning, att vi ska fly till honom, och Guds egen försäkran att han vill höra oss. Stanna och tänk! Kan något vara ovisst, i det Gud själv har sagt? Vad är Gud? Tror du på Gud? Är Gud att lita på? Kan Gud svika ett enda av sina ord? Är inte ett ord av Guds mun säkrare, än allt vad du ser för ögonen? Bed Gud om öppnade sinnen, så att du må så se vad som ligger i att Gud själv har befallt oss be. Till slut ska du bli varse, att det är ingenting i all din bön, som beveker den store Guden att ge dej något, utan endast hans eget ord och löfte. Gud gör allting för sin egen skull. Luther säger förträffligt: "Om Gud inte hade befallt oss att be och lovat att höra, så förmådde alla kreatur inte att utbedja sej det ringaste med all sin bön. Märk därför detta: inte är den bön god och rättskaffens, som är mycken, andäktig, beveklig, lång, för timligt eller evigt gott, utan den som fast bygger och litar på Guds tillsägelser. Den blir hörd (huru ringa och ovärdig den må vara i sej själv) för Guds sannings och försäkrans skull. Guds ord och löfte gör din bön god, icke din andakt. Och dessutom är just tron på Guds löften den rätta andakten, utan vilken all annan andakt är idel bedrägeri." Se vilken fast grund för vår tröst i bönen, om vi i stället för att famla efter egna känslor blott hölle vårt öga fästat vid Guds tillsägelser!

Den andra grunden för vår visshet om bönhörelse säger oss, att han också kan allting göra. Denna är uttryckt i de kraftiga slutorden av Fader vår: Ty ditt är riket och makten och herrligheten i evighet. Dessa ord ska inte endast vara en lovsägelse till Gud, utan också en mäktig tröst för oss, nämligen att vår Fader är en mäktig Herre och konung, som med mycken lätthet kan göra allt, vad vi ber, om det också skulle synas oss omöjligt. Även denna tröst behöver vi; ty det är ett av de mäktigare hindren för vår tro i bönen, att vi anser det och det omöjligt. Det är hedningen i vårt hjärta, som inte vill tro, att Gud kan göra något mer än vi. Då vi nu förgäves sökt hjälp i egna och andra människors krafter, menar vi, att vår sak är alldeles ohjälplig. Se, då skulle det fordras en Gud, som kunde göra något mer än vi och andra människor. Men har vi nu någon sådan hjälpare? Herren Kristus lär oss i Fader vår bekänna, att vår himmelske Fader är en sådan. Ty ditt är riket, d.ä. du är en allsmäktig och enväldig Konung över alla dina skapade verk; du kan befalla över alla krafter både i naturen och andarnas riken. Därför kan du bota allting och ge allting, som är nödvänigt till vår salighet.

Den tredje grunden för vår visshet om bönhörelse, eller rättare, den första och den sista grunden ligger omsider i vår Frälsare — hela hans utgivande, hans förtjänst, hans förbön, hans trofasthet, hela hans person. Se här, vad som framför allt borde förvissa oss, att allt, vad vi ber i hans namn, också verkligen blir oss givet. Här tillintetgörs då på en gång det mäktiga troshindret av vår ovärdighet. Hör, det är i Kristus allena, som Gud har ett gott behag.  Kristus sade: "Allt det ni ber Fadern i mitt namn, det skall Han ge eder." Och vad det är att be i Jesu namn vet vi, nämligen att begära allt på Jesu räkning, på Jesu förtjänst, på det oändliga värdet av hans görande och lidande för oss. I Honom är alla Guds löften ja och amen. Ber du i Jesu namn, så kan inte den minsta suck vara förgäves, så kan inte din största ovärdighet hindra bönhörelsen; allt är ja och amen i Honom.

Gud öppne oss ögonen och föröke oss tron!

O Gud, all sannings källa,
jag tror ditt löftes ord!
Vad du har sagt ska gälla
i himmel och på jord.
"Åkalla mej i nöden
så får du hjälp av mej."
Ja, Herre, intill döden
vill jag åkalla dej.

Katekesfråga 183: När kommer Guds rike in i vårt hjärta?

Börre Knudsen framför sina egna psalmer!

Påskvänner!



Tänk att denna påsktid få höra den döde biskop Börre (1937-2014) framföra sina egna psalmer a capella! (Se länkar nedan). "Gud är inte en Gud för döda utan för levande - ty för honom lever alla." Det här är psalmer med ett starkt budskap, både bibliskt förankrade och sällsynt högtstående rent poetiskt.

Börre Knudsen vägrade låta en enda av sina psalmer publiceras i Norsk Salmebok pga kyrkoledningens flathet i abortfrågan (fast biskop Per Lönning i Borg avgick faktiskt från sin biskopsstol 1975 pga den fria abortens införande i Norge - i Sverige förekom ingen sådan markering), Men i den senaste Norsk Salmebok (2013) togs flera av hans psalmer in i alla fall!

Jag vet inte vad jag ska säga om det egentligen. Men jag förstår att det var svårt, kanske rent av omöjligt att lyda Börres vilja. Han var en mycket begåvad psalmförfattare i linje med t ex Kingo, Brorson och Landstad. Han borde väl då uppskattas även av oss i Efs - men vi kanske inte vågar sjunga så här skriftenligt och lutherskt längre?

Och vi törs ju absolut inte ropa som han mot den fria aborten, som ofattbart nog idag är så "fri" att svensk lag inte bestraffar någon som låter avliva sitt barn (eller som utför denna avlivning) ens i nionde månaden! (Eller i tionde om graviditeten dragit över tiden). Huvudsaken är att någon förlossning ännu inte hunnit påbörjats. Den okristliga och osakliga "principen" är tydligen att ett barn som dödas i sin mammas mage aldrig kan vara något brottsoffer. Jämngamla eller betydligt yngre barn i kuvös är däremot fridlysta av lagen. De brukar ju t o m räknas som människor.

Faktiskt har vi en (1) Knudsen-psalm även i vår svenska psalmbok: SvPs 618, passande nog om den samvetslöse barnmorsketvingaren Farao och hans härar, översatt av Olle Nivenius. Den passar förstås alldeles utmärkt så här i påsktider - men sjungs på tok för sällan. (Den står under rubriken "Pilgrimsvandringen" vilket nog gjort den alltför svårhittad till påsk).

Först en "läsepsalm" - därefter länkar till när Börre sjunger:



Deg, Herre Jesus, vil vi bekjenne
Det store havdyp
Du kom til dåpens vann
Farao nådde oss like ved stranden
Fryd deg storlig, Sions datter
Fuglen i luften og liljen på marken
Jordan skal lukke seg over ditt hode
Kyrie Gud Fader, godhets kildevell
Mitt eneste håp
O Herre Jesu Kriste
Prektig flammer paktens bue
Våre store synder

God helg - och glad fortsättning på påsktiden!

Katekesfråga 182: Vad ber vi alltså om i den andra bönen?

Glad Påsk!

Påskvänner!

VIVIT!

Fåglarna sjunger påskens budskap: Han lever!

VIVIT! VIVIT!

Och pappan med barnen :oD:



Katekesfråga 181: Kommer inte Guds rike utan att vi ber om det?

Skärtorsdag med påskens festrulle

Påskvänner!

Enligt judisk tradition är Höga visan påskens festrulle, liksom Rut är pingstens. Ja, påsken ÄR en kärlekshistoria. "Min vän är min och jag är hans." "Brudgummen gav sitt liv för sin brud - tänk vilket nådesunder!" (A Nilsson)



Lyssna till inspelningen här ovan - en underbar, sensuell växelläsning mellan kvinnan, mannen och kören! Tyvärr saknas några verser i slutet av varje kapitel, men du kan ju ta fram din bibel och läsa dem själv. Vi borde läsa den här boken högt varje Stilla vecka. Vilken underbar kärleksskildring!

Katekesfråga 180: Vad menas med Guds rike?

Dymmelonsdag med påskvandring

Påskvänner!

Fyra påskvandringar blev det idag! Jag var som vanligt Judas. Vi har nog en lite "hemskare" påskvandring än Malin Aronsson, men jag kan förstå vad hon menar när hon skriver så här.

Katekesfråga 179: Vem ohelgar Guds namn?

Bengt Pleijel om Stilla veckan

Påskvänner!

Bengt Pleijel (92+), mångårig föreståndare på Åh stiftsgård på västkusten, skriver fint om Stilla veckan och dess firningsdagar. Väl värt att läsa också för en lågkyrklig Efs-are i t ex Västerbotten.

Katekesfråga 178: När hålls Guds namn heligt hos oss?

Stilla veckan

Påskvänner!

7 böner vår Herre har lärt oss.
7 ord ifrån korset ljöd.
7 dagar i Stilla veckan
vi minns hans pina och död.

På söndag, se svängande palmer
och mantlar i vägens damm!
Hör jublande hyllningsropen,
när Herren rider där fram!

På måndag han månglarna driver
ur templet med gisselslag,
men öppnar sin famn mot barnen
och hjälper den som är svag.

På tisdag han gråter på berget:
"Jerusalem, stad utan tro,
så gärna jag velat samla
de barn som här har sitt bo!"

På onsdag med dyraste olja
Maria hans fötter tvått.
För klingande silverslantar
har Judas sin Herre förrått.

På torsdag, se brödet och vinet
han delar kring bordets rund!
Men ingen med honom vakar
i mörk Getsemanestund.

På fredag, hör kvinnorna gråta
kring korsträ och törnekrans!
Itu rämnar templets förlåt 
och solen mister sin glans.

På lördag, se, tung är stenen,
sigillet är satt därpå.
I graven väntar vår Herre
att ut i påskljuset gå.

Fler sånger och psalmer under passions- och påsktid finns det här!

Katekesfråga 177: Vad ber vi om i den första bönen?

Vårens präst

Påskvänner!

Här kommer en favorit i repris: "Vårens präst" av den engelske journalisten Gilbert Keith Chesterton:

Solen har stärkts och luften mjuknat just före påskdagen. Men det är en kryptisk klarhet med en anda inte bara av nyhet utan av revolution. Det finns två stora arméer i det mänskliga intellektet som kommer att kämpa intill slutet om denna vitala punkt, huruvida påsken bör gratuleras för att den infaller under våren - eller våren för att den infaller under påsken. 

De enda två saker som kan tillfredsställa själen är en person och en berättelse - och t.o.m. en berättelse måste handla om en person. Det finns förvisso mycket mäktiga retelser och nöjen att finna i rena abstraktioner som matematik, logik - eller schack. Men dessa rent intellektuella nöjen liknar de rent kroppsliga nöjena. D.v.s., de är rena nöjen, även om de kan vara gigantiska; de kan aldrig genom en ren ökning av sej själva bilda lycka. 

En människa som just ska hängas kan njuta av sin frukost, särskilt om det är hennes favoritfrukost, och på samma sätt kan hon njuta av en diskussion med prästen om kätteri, särskilt om det är hennes favoritkätteri. Men huruvida hon kan njuta av någondera beror inte på någondera - det beror på hennes andliga attityd till den följande händelsen. Och denna händelse är verkligen intressant för själen, eftersom den är slutet på en berättelse och (som vissa anser) slutet på en person.

Nu är detta en enkel sanning som, likt många andra, är alltför enkel för att våra vetenskapsmän ska se den. Och det är här de tar fel, inte bara om den sanna religionen utan om falska religioner också, så att deras uppfattning om mytologi är mer mytisk än myten själv. Jag drar mej inte för att säga att de tar helt fel när de t.ex. påstår att Kristus var en legend om döende och återupplivad vegetation, likt Adonis eller Persephone. 

Jag säger att även om Adonis var växtlighetens gud, har de fått hela idén om honom om bakfoten. Till att börja med är ingen tillräckligt intresserad av vissnande grönsaker som sådana, för att göra någon särskild mystik eller maskerad av dem, och alldeles säkert inte tillräckligt för att förklä dem till bilden av en mycket vacker ung man, som är något enormt mycket intressantare. Om Adonis förknippades med lövfällningen på hösten och vårblommornas återkomst, var tankeprocessen helt annorlunda. Det är en tankeprocess som uppträder helt spontant hos alla barn och unga konstnärer; den uppträder spontant i alla friska samhällen. Det är mycket svårt att förklara den i ett sjukt samhälle.

Människans hjärna utsätts för korta och märkliga tupplurar. Ett moln döljer förnuftets stad eller vilar på fantasins hav; en dröm som mörklägger lika mycket om den är ateismens mardröm eller avguderiets dagdröm. Och precis som vi alla har rest oss upp från sömnen med ett ryck och funnit oss själva säga någon mening utan mening, förutom i midnattens galna språk, så rycker den mänskliga tanken upp sej från sin dåraktiga trance med någon fullständig fras på sina läppar; en komplett fras som är komplett idioti. 

Olyckligtvis är det inte som med drömmeningen som vanligen glöms medan man tar på sej skorna eller sätter i sej frukosten. Denna meningslösa aforism, som uppfanns medan tanken sov, hänger fortfarande vid människans tunga och påverkar alla hennes relationer till förnuftiga dagsljusföreteelser. Alla våra kontroverser förvirras av vissa frastyper som inte bara är osanna utan alltid meningslösa - som inte bara är inadekvata utan alltid och genomgående oanvändbara. Vi känner igen dem överallt där en människa talar om “de starkastes överlevnad”, när hon bara menar “de överlevandes överlevnad” eller överallt där någon talar om att de rika “har sina insatser i landet”, som om de fattiga inte kunde lida av vanstyre eller militära nederlag, eller när någon talar om att “fortsätta mot framsteg och progression”, vilket bara betyder att fortsätta att fortsätta, eller när någon talar om “en regering bestående av det visa fåtalet” som om de visa kunde plockas ut genom sina pantalonger. “Det visa fåtalet” måste betyda antingen de få som dårarna anser visa eller de stora dårar som själva tror att de är visa.

Det finns ett stycke nonsens som moderna människor alltid finner sej själva säga, t.o.m. sedan de är mer eller mindre vakna, och som alltid irriterar mej speciellt. Det uppkom inom 1800-talets populärvetenskap och särskilt i förbindelse med studiet av myter och religioner. De brottstycken av svammel som jag syftar påyttrar sej ofta i formen “denne gud eller hjälte föreställer solen.” Eller “Apollo som dödar Python betyder att sommaren fördriver vintern.” Eller “Kungen som dör i slaget västerut är en symbol för solnedgången i väst.”

Nu skulle jag verkligen ha trott att t.o.m. de skeptiska professorerna, vars skallar är lika grunda som stekpannor, hade insett att mänskliga varelser aldrig tänker eller känner så. Betrakta vad som förutsätts i detta påstående. Det förutsätter att urmannen gick ut på en promenad och med stort intresse såg en storbrinnande fläck på himlen. Han sa då till urkvinnan: “Min kära, vi bör hålla tyst om detta. Vi får inte sprida detta. Barnen och trälarna är så smarta. De kanske upptäcker solen endera dagen om vi inte är väldigt försiktiga. Så vi kallar den inte ‘solen’, men jag ska rita en bild av en man som dödar en orm, och när jag gör det så vet du vad jag menar. Solen ser inte alls ut som en man som dödar en orm, så ingen kan rimligen förstå. Det kommer att bli en liten hemlighet mellan oss, och medan trälarna och barnen tror att jag är upphetsad av en storslagen saga om en slingrande drake och en brottande halvgud, kommer jag i verkligheten att avse denna fantastiska lilla upptäckt att det finns en rund gul skiva uppe i luften.”

Man behöver inte känna till mycket mytologi för att inse att detta är en myt. Det kallas vanligen “solmyten.” Naturligtvis var det alldeles tvärtom. Guden var aldrig en symbol eller hieroglyf som föreställde solen. Solen var en hieroglyf som föreställde guden. Den primitiva människan gick ut med sitt huvud fullt av gudar och hjältar, eftersom det är huvudets huvudsakliga användningsområde. Sedan såg han solen i middagens herravälde och i skymningens nöd, och han sa: “Det här är hur gudens ansikte skulle se ut när han hade slagit draken” eller “Det här är hur hela världen skulle blöda västerut om guden besegrades till sist.”

Ingen mänsklig varelse var någonsin så onaturlig att hon dyrkade Naturen. Ingen människa, hur anlagd hon än (liksom jag) må vara för fetma, dyrkade någonsin en man så rund som solen eller en kvinna så rund som månen. Ingen människa, hur attraherad hon än må vara av konstnärlig besjälning, trodde någonsin verkligen att dryaden var lika mager och stel som trädet. Vi människor har aldrig dyrkat Naturen, och skälet är verkligen mycket enkelt. Skälet är att alla människor är övermänniskor. Vi har tecknat vår egen bild på Naturen, liksom Gud har tecknat sin bild på oss. Vi har sagt åt den enorma solen att stå stilla; vi har fixerat den på våra sköldar. Och när det fanns stora naturkrafter vi för tillfället inte kunde kontrollera, har vi tänkt oss storslagna varelser i mänsklig gestalt som kontrollerar dem. Jupiter betyder inte dunder. Dunder betyder Jupiters marsch och seger. Neptunus betyder inte havet; havet är hans, och han gjorde det. Med andra ord, vad hedningen verkligen sa om havet var “Endast min fetish Mumbo kunde resa sådana berg ur blotta vattnet.” Vad hedningen verkligen sa om solen var: “Endast min farfarsfar Jumbo kunde förtjäna en så strålande krona.”

Angående alla dessa myter är min egen position ytterligt och även sorgligt enkel. Jag säger att du inte kan förstå en enda myt förrän du har funnit att en av dem inte är en myt. Pumpspöken betyder ingenting om det inte finns riktiga spöken. Förfalskade sedlar betyder ingenting om det inte finns riktiga sedlar. Hedniska gudar betyder ingenting, och kommer aldrig att betyda någonting, för dem av oss som förnekar den kristne Guden. När väl en gud erkänns, om än en falsk gud, börjar Kosmos veta sin plats, som är andrahandsplatsen. När det väl är den verklige Guden faller Kosmos ner inför Honom, och erbjuder blommor i vårens tid liksom eldar i vinterns.

“Min älskling är som en ros” innebär inte att poeten prisar rosor under bilden av en ung flicka. “Vem är månen och kungen på min himmel” betyder inte att Julia uppfann Romeo för att göra månens rundhet rättvisa. “Kristus är Påskens Sol” betyder inte att bedjaren prisar solen under emblemet Kristus. Gudinna eller gud kan klä sej i vår eller sommar; men kroppen är mer än draperingen. Religionen tar nästan vanvördigt på sej naturens dräkt, och kristendomen har verkligen gjort det lika bra med snön till jul som med snödropparna på våren.

Och när jag ser över de solbelysta fälten vet jag i mitt innersta att min glädje inte bara är en glädje över våren, för våren ensam, som alltid försvinner, vore alltid vemodig. Det finns någon eller något som går där, för att bli krönt med blommor. Och min glädje ligger i ett löfte som ännu är en möjlighet - och i de dödas uppståndelse.


G.K.Chesterton ur “A Miscellany of Man”, råöversatt 2001 A.H. - men läs originalet om ni får tag i det!

Katekesfråga 176: Varför har Kristus lärt oss att i bönen säga "Fader vår som är i himmelen"?

Katekesfråga 175: Varför har Kristus lärt oss att i bönen säga Fader vår?

Påskvänner!

Ibland är 1878 års katekesutveckling (enligt uppgift alltjämt Svenska kyrkans officiellt gällande katekes) alldeles ovanligt förträfflig. T ex här:

Katekesfråga 175: Varför har Kristus lärt oss att i bönen säga Fader vår?

(Se även svaren på fråga 173 och 176!).

Ingemar Olssons psalm om våran storebror

Påskvänner!

Det är en nästan hisnande skillnad i stilnivå mellan Hans Lindholms psalm om Lejonet och Lammet i förra inlägget och Ingemar Olssons musikalsång om Våran Storebror som också sjöngs i bönhuset idag och som jag lägger in här nedan (med tillägg av en strof i samma stil som jag skrev själv i morse). Jag tror att båda typerna av sånger kan ha en plats i gudstjänsten, där "unga sjunga med de gamla", så att unga kan sjunga också gamla psalmer och gamla kan sjunga också unga psalmer:



Se Ingemar Olssons text här!

v. 4 (av A.H):
När för våran skull på korset han dog,
såg det ut som om allt var slut.
Men från döden alla nycklar han tog,
och ur graven gick han ut.
Och var och en som tror
på våran storebror
och litar på hans ord
blir pappas barn.
Våran storebror är kärleken själv,
han är pappa upp i dan.

Katekesfråga 174: Varför behöver vi särskilt uppmuntras till tillförsikt och frimodighet i bönen?

Hans Lindholms psalm om Försonaren med det ljuvliga sjutalet

Påskvänner!

Idag, innan Hans Lindholm från Uppsala talade om Uppenbarelseboken i Älvkarleby (medan jag var på Liberalernas länsårsmöte i Gävle), fick jag hans tillstånd att på nätet publicera hans psalm över temat i Uppenbarelseboken 5, "Psalm om det ljuvliga sjutalet", inspirerad även av medeltidspsalmen "Guds rena Lamm oskyldig" vars melodi den lånar (se Youtube-klippet nedan). Psalmen publicerades först i Hans´ grundliga bok om Uppenbarelsebokens budskap ("Den som segrar"). Nu även här på Efs idag:




PSALM OM DET LJUVLIGA SJUTALET
(Uppenbarelseboken 5:1-6, Jesaja 11:1-2)

1. Med sju sigill förseglad
hos Den som är på tronen
är boken stängd och reglad
och dold informationen.
Hör jorden häftigt gråta:
Vem kan Guds bok upplåta?
Giv oss din frid, o Jesus!

2. Den ende som har vunnit
är lejonet av Juda.
Vår vilsenhet försvunnit,
du mening har att bjuda.
Ett skott i David rotat
är du som skadan botat.
Giv oss din frid, o Jesus!

3. Ett barn i vår historia
med kunglig makt och ära,
kring huvudet en gloria
som endast Gud kan bära.
Du mitt i världens vimmel
förenar jord och himmel.
Giv oss din frid, o Jesus!

4. Men när mitt häpna öga
din härlighet betraktat,
jag ser att Kungen höga
är Lammet som blev slaktat.
Vår synd på dig du tagit
och dödens makt nedslagit.
Giv oss din frid, o Jesus!

5. Sju horn i Lammets panna,
fullkomlig kraft och styrka,
ger mod att troget stanna
i en försvarslös kyrka.
Fast starka makter ryter
din kärlek aldrig tryter.
Giv oss din frid, o Jesus!

6. Sju ögons klarhet rymmer
att du som allting känner
har blick för de bekymmer
som plågar dina vänner.
Osynlige, vi beder
att du oss ser och leder.
Giv oss din frid, o Jesus!

7. Där du går fram, Messias,
besegras allt som låser,
och slavarna befrias
där Rikets vårvind blåser.
Sju andar du nu sänder
ut över alla länder.
Giv oss din frid, o Jesus!

Text och copyright Hans Lindholm, publicerad med tillstånd

Tack, Hans! Tack, Jesus! Glad Passionssöndag på er alla!

[Tillfogat 7/4 - obs datum: Idag sjöng vi den här psalmen som lågmäld lovpsalm under förbönsstunden i gudstjänsten. Jag frågade Hans om jag kunde korta psalmen, men svaret var att det givetvis måste vara sju (7) verser i en psalm om det ljuvliga sjutalet :o). Så därvid blev det!]

Katekesfråga 173: Vad vill Gud uppmuntra oss till genom att vi får kalla honom Fader?

Stilla Veckan på Laurentiistiftelsen

Påskvänner!

Ungefär så här kan ett kristet firande av Stilla veckan gärna se ut (tycker jag). F ö brukade ett hejdundrande påskkalas bryta ut på Stiftelsen efter påsknattsmässan på 90-talet. Antar att det är så nu med. Men om man nuförtiden även målar ägg hemma hos föreståndaren på påskaftonen vet jag inte. Påsknattsmässa, fest, några timmars sömn och så högmässa! Det är toppen på Stiftelsen, som det stod på bonaden i sällskapsrummet. (Även för lågkyrkliga).



Katekesfråga 172: Hur börjar Herrens bön?

Judas kyss det första (dåliga) "aprilskämtet"?

Påskvänner!

Prosten och nuvarande falkenbergsbon Anders Brogren skriver som vanligt mycket intressant, inte bara för "nördar" (se hans slutkläm). När blev Jesus korsfäst? Ja, alltfort gäller att det var på en fredag, men när han instiftade nattvarden och blev gripen i Getsemane är tydligen en annan sak. Det kan ha ägt rum redan på - tisdagen. Mycket intressant om esseernas kloster och tideräkning!

En Efs-are associerar kanske till Anders Sjöbergs utmärkta påskbok I korsets tecken. Där finns ännu mer matnyttiga saker att läsa, liksom, naturligtvis, i själva Kristi lidandes historia. Gud välsigne din passionssöndag (5 i fastan) och passionstid (de två sista veckorna av fastetiden)!

Katekesfråga 171: Hur uppfyller Gud sitt löfte om bönhörelse?

Nej, det var inget aprilskämt

Påskvänner!

År 2008 förkunnade Maud Olofsson denna dag att svenska posten och danska skulle gå samman. Inte så tajmat, tycker jag själv - det var fler än jag som uppfattade det som ett aprilskämt. Och i dag för jämt 10 år sedan tog riksdagen beslutet att karlar skulle kunna gifta sej med karlar (och damer med damer).

Säga vad en vill om det beslutet - som närmast per automatik överfördes till Svenska kyrkan och därmed också Efs - men nog var det rätt otaktiskt att ta det epokgörande beslutet just den 1 april? Borde inte alla lagstiftande församlingar försöka vara lediga då? Besluten kan ju annars så lätt missuppfattas.

Vilka konsekvenser 1 april-beslutet 2009 fått för Svenska kyrkan och därmed också för Efs lämnar jag nu åt var och en att begrunda. Men släpp det under aftonbönen!

Katekesfråga 170: Vem ger oss förmågan att be rätt?