Påskvänner!
Inför kyrkoårets sista, ofta alltför dåligt besökta, helger - varav nästa firas på Efs i Njutånger, välkomna på söndag! - kommer här gamle Grundtvig med sin i Sverige okända text "Res upp ditt huvud o kristenhet", tillsammans med Cora Nygaards vackra koral. Grundtvig lyfter särskilt fram vikten av förbön under den yttersta tiden, förbön t o m för Sodom och Babel ("sök den stads bästa"...), och naturligtvis ska vi då både be och arbeta för vår vackra jord, ja för hela skapelsen, även om den är lagd under förgängelsen.
Vi har fortfarande många böneämnen - och äppelträd att plantera. Men han kan komma idag...
1. Res upp ditt huvud, du kristenhet!
Lyft upp din blick, slå den inte ned!
I himlen hör du hemma.
Där är ditt hjärta, där är din skatt,
och därifrån kommer han som glatt
dej med sin varma stämma.
2. Res upp ditt huvud, av hjärtat säg
till korsets Hövding: "O tänk på mej,
där du är i ditt rike!"
Då faller fjällen från ögat ner,
du paradiset då plötsligt ser,
dess glädje utan like.
3. Där ser vid floden du livets träd
och himlens fåglar i solvarmt lä
du hör så livligt sjunga
om herrefärden i högan sky,
om jord och himmel så splitter ny,
om kristna evigt unga.
4. Ej mer du fruktar för domens dag,
du vet att domaren gjort din sak
till sin och lösning funnit.
Dess mer du längtar var morgon ny,
tills Herren dagas i himlens sky
och natten helt försvunnit.
5. Och när då för varje årsring här
du ser att konungens tecken är
i solar och i månar,
nog glimmar glatt dina ögon då,
och käckt ditt huvud du reser så,
fast stjärnor dör och dånar.
6. Men fast du längtar, o kristenhet,
så glöm dock inte att du ju vet
vad Herren väntar efter,
du ber ju inte, på kärlek tom,
om blixt från ovan, om pilsnabb dom,
om himlens slutstridskrafter.
7. Du är ju konungen underställd,
som inte gärna med himlens eld
sin nåd i straffdom byter.
Som vännen dristigt för Sodom bad,
så be du själv för din stora stad,
tills Gud själv staven bryter.
8. Ja, be för Babel, tills klart du ser
att bön och suckar ej hjälper mer
mot undergångens bölja!
Då ropar Herren: Jag kommer snart!
Och bruden svarar: Med blixtens fart
i skyn jag dej ska följa!
9. Då skallar hornet för sista gång,
då nalkas facklor och bröllopssång,
Gud själv bland oss vill trona!
Då omgjuts himmel såväl som jord
i reningslågor på Herrens ord,
då strålar livets krona!
Psalm 174 i svenska psalmboken, av norske Svein Ellingsen, måste man ju också säga passar rätt bra så här års (jag fattar inte varför den sjungs så sällan - är det nån som fått för sej att den är svår eller vad är det?):
Katekesfråga 94: Förblev alla änglar i sin medskapade härlighet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar