Igår hade vi något som kallades "End of summer" i Iggesund. Massor av cruisande amerikanare m m drog förbi våra gator och torg och samlades på Ankarmon.
Men inte tog sommaren slut igår! Idag har vi haft 22 grader i skuggan och strax ska jag ta mej ett bad. Vi har ätit middag på altanen nästan för första gången i sommar (det har antingen varit för hett eller för kallt, tycker vi). Ikväll kl 18 blir det surströmming på Brogården - DÅ kanske man kan tala om "End of Summer"? Välkomna!
På högmässan i Njutångers kyrka idag - där jag spelade - hade jag tänkt be om lov att få byta ut sista psalmen (nr 55) mot Hagenfors´ "I en kall och kylig värld." Men det var så varmt att jag lät bli och nu istället vill sjunga af Wirséns "En vänlig grönska" - HELA psalmen! Gärna på Gastorius´ alternativa koral (den enda till psalmen i 1939 års koralbok), som är lite raskare och inte så knuten till kyrkokörernas trestrofiga standardframföranden.
Alt. koral:
1. En vänlig grönskas rika dräkt
har smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt
de fagra örtesängar.
Och solens ljus
och lundens sus
och vågens sorl bland viden
förkunna sommartiden.
2. Sin lycka och sin sommarro
de yra fåglar prisa:
ur skogens snår, ur stilla bo
framklingar deras visa.
En hymn går opp
av fröjd och hopp
från deras glada kväden,
från blommorna och träden.
3. Men du, o Gud, som gör vår jord
så skön i sommarns stunder,
giv att jag aktar främst ditt ord
och dina nådesunder.
Allt kött är hö
och blomstren dö
och tiden allt fördriver.
Blott Herrens ord förbliver.
4. Allt kött är hö. Allt flyktar här,
och snart förvissna gräsen.
Hos dig allena, Herre, är
ett oförgängligt väsen.
Min ande giv
det nya liv
som aldrig skall förblomma,
fast äng och fält stå tomma.
5. Då må förblekna sommarns glans
och vissna allt fåfängligt.
Min vän är min och jag är hans,
vårt band är oförgängligt.
I paradis
han, huld och vis,
mig sist skall omplantera,
där intet vissnar mera.
Nu smeker vindens ljumma fläkt
de fagra örtesängar.
Och solens ljus
och lundens sus
och vågens sorl bland viden
förkunna sommartiden.
2. Sin lycka och sin sommarro
de yra fåglar prisa:
ur skogens snår, ur stilla bo
framklingar deras visa.
En hymn går opp
av fröjd och hopp
från deras glada kväden,
från blommorna och träden.
3. Men du, o Gud, som gör vår jord
så skön i sommarns stunder,
giv att jag aktar främst ditt ord
och dina nådesunder.
Allt kött är hö
och blomstren dö
och tiden allt fördriver.
Blott Herrens ord förbliver.
4. Allt kött är hö. Allt flyktar här,
och snart förvissna gräsen.
Hos dig allena, Herre, är
ett oförgängligt väsen.
Min ande giv
det nya liv
som aldrig skall förblomma,
fast äng och fält stå tomma.
5. Då må förblekna sommarns glans
och vissna allt fåfängligt.
Min vän är min och jag är hans,
vårt band är oförgängligt.
I paradis
han, huld och vis,
mig sist skall omplantera,
där intet vissnar mera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar