Till Sveriges folk

Påskvänner!

Detta upprop från år 1937(!), formulerat av Nya Väktarens redaktör Axel B Svensson p g a biskoplig passivitet, samlade 1142 prästerliga undertecknare! Skulle ett upprop mot "icke-teismen" (läs: a-teismen) hos kyrkoherde Åke Nordström i Gustav Vasa få några undertecknare idag?

Till Sveriges folk.

Det har tyvärr hänt, att en präst inom svenska kyrkan haft en ateist att som predikant medverka vid högmässogudstjänst, och samme prästman har i ett tidningsuttalande sagt sig själv hava kastat loss från tron på en personlig Gud.

Det har tyvärr också hänt, att en präst inom svenska kyrkan i ett offentligt tal, som refererats i de allmänna tidningarna, sagt sig icke vilja bekänna sig tro på en treenig Gud och icke kunna tala om blodet, som runnit för oss. Samme prästman sade sig även förkasta flera andra för kyrkans bekännelse konstitutiva läror och antydde, att han bland rikets prästerskap hade många meningsfränder.

Enär sådana utgjutelser och påståenden äro ägnade att icke endast framkalla sorg bland landets kristna utan även skapa en atmosfär av misstänksamhet emot prästerskapet, vilja vi undertecknade klart säga ifrån, att vi ogilla komministerns i Hosjö här ovan nämnda tilltag och uttalande. Vi ogilla också kyrkoherdens i Skepparslöv här ovan nämnda utlåtelser. Samvetstvång älska vi ingalunda, och i åtskilligt hava vi olika uppfattning, men vi äro alla därom ense, att den man, som icke tror på en personlig och treenig Gud, icke heller är skickad att vara präst i svenska kyrkan. För att undgå samvetstvång bör han, om han framhärdar i sin otro, avgå ur sin tjänst och nedlägga sitt prästämbete. Det kan icke vara god moral, att en sådan person fortfarande uppbär lön för prästerlig tjänst.

Vi taga sålunda bestämt avstånd från dessa ämbetsbröder och deras meningsfränder samt hava velat låta envar svensk få besked därom. Gud vare vår kyrka nådig! SvPs 120." [i 1819 års psalmbok, "Ack, bliv hos oss"]

[Undertecknat av 1142 präster, återgivet efter Bengtsson: Axel B Svensson, s 144ff]

August Bruhn (årsbarn med den teologiska - inte politiska - meningsfränden Emanuel Linderholm) kritiserades vid en visitation av biskop Rodhe, men fick behålla sitt ämbete och kunde sitta som kyrkoherde i Skepparslöv till sin död 1941. Axel B Svensson skrev senare:

"Undertecknad är icke längre någon ung människa, men jag har ej någonsin genom något fått min syn på svenska kyrkan så förändrad som genom det bedrövliga elände, som kan betecknas med uttrycket fallet Skepparslöv." Och: "Det vart mig så under en ångesthet, sömnlös natt plötsligt klart, att precis varenda kristen i hela Sveriges land var pliktig att medverka till kyrkans räddning undan ulvarnas klor." (Bengtsson, s. 148f).


Katekesfråga 33: Vilken är vilodagen?