Påskvänner!
Ju fler gånger jag läser Jonas Gardells kommentar till Mehmed Kaplans bordssällskap (och jämförelse med Jesus´), desto mindre begriper jag vart karln vill komma. Legitimerade Jesus syndares synder genom att äta med dem? Que? Men visst - många uppfattade det så. Då, och nu också, tydligen. Ska vi nu istället för den gamla frågan om man för sitt ryktes skull törs äta lunch med en homosexuell börja fråga oss om man törs äta med en homofob?
Jag kan visst tänka mej att käka lunch med en nazist. (Även om jag hellre skulle käka lunch med Jonas Gardell). Och även om det skulle anses göra mej omöjlig som företrädare för ett liberalt parti. Däremot skulle jag inte bjuda in henom att tala på liberalernas årsmöte - eller predika i kyrkan. Så länge hen är nazist, alltså. Men av en Saulus kan ju bli en Paulus.
Grå vargarna verkar vedervärdiga. Men bland det mest fascistoida jag kan tänka mej vore att nästa gång jag går på t.ex. ett julbord begära fullständig deltagarförteckning med info om allas förflutna. För att inte riskera hamna på bild tillsammans med någon "olämplig".
Det är ju så man kommer att tänka på ett ord av Bonhoeffer: "Man kan knappast tänka sej förskräckelsen i många fromma kretsar, om det skulle visa sej att en verklig syndare förirrat sej in i församlingen."
Bonhoeffer har helt rätt. Och det har nog du också. Snart kan man inte hälsa på nån på stan utan att bli stämplad som det ena och det andra.
SvaraRaderaOch, som sagt, Bonhoeffers ord är tyvärr alldeles sanna.