Magnificat

Påskvänner!

Magnificat, Marias lovsång, är verkligen magnifik. Men Bibel 2000 uttrycker bättre än KB 1917 att det verkligt magnifika är Herren själv: "Min själ prisar Herrens storhet" (i st f "Min själ prisar storligen Herren").

Egentligen är det ju Marias lovsång som tonar i flera av våra nordiska sånger och psalmer, som alltså egentligen bara är omdiktningar av världshistoriens mest berömda "tonårsdikt":





Alt. melodi:


1. Min själ berömmer Gud med fröjd,
min ande gläder sej,
ty Gud, min Frälsare i höjd,
har sett i nåd till mej.
Mej ringa stoft han saliggjort,
min själ med nåd han fyllt
och öppnat mej sitt rikes port
av kärlek, oförskyllt.

2. Hans starka arm har övat makt
och gjort så stora ting.
De mäktiga han nederlagt
och strött som stoft omkring.
De andligt rika har han sänt
ifrån sej tomma bort,
och prål och högmod har han vänt
i armod inom kort.

3. Ja, hans barmhärtighet är stor
och utan gräns dess längd.
För den som på hans löfte tror
är hjälpen aldrig stängd.
Och det förbund han slöt en gång
med fäderna i frid,
det skall stå fast för släkter mång´
i nåd till evig tid.

4. Hans visdom outgrundlig är,
ej världen den förstår,
men den som håller honom kär
hans planer veta får.
Förtro dej därför mer och mer,
min själ, åt fridens Gud.
Tag mot med glädje vad han ger
och vandra i hans bud.

Text: Jesu mor Maria (Luk. 2), Carl Boberg 1885 (26 år)
Musik: Robert Lowry 1884 (58 år), alt. J Olof Lindberg 1921 (51 år)





1. Guds folk för sin Konung ska sjunga,
kring jorden dess jubel må runga.
Sitt folk han från synden vill frälsa,
med lovsång vi honom må hälsa.

2. Guds under begrunda vi borde, 
till frälsning för oss han dem gjorde.
Så ofattbart rik är hans gåva,
hans heliga namn må vi lova!

3. Hans kärlek den är utan ände
mot dem som till honom sej vände,
från släkte till släkte han bär dem,
sin nåd och sin trofasthet lär dem.

4. Men mänskor med högmodets tankar,
vars hjärtan av maktlystnad bankar,
som agnar för vinden han skingrar,
som sand mellan allmaktens fingrar.

5. Han nedstörtar stora och rika,
men ska aldrig någonsin svika
de små i de dystraste öden,
som suckar till honom ur nöden.

6. I kärlek han hungrande mättar
och sorgtyngda hjärtan han lättar,
sitt ansikte milt mot oss vänder,
sin frid och välsignelse sänder.

7. Vår Gud vill vi lova och ära
som kom för att synderna bära.
Ja, du som oss skapar och frälsar,
ditt folk dej med lovsånger hälsar! 

Text: Bernt Støylen 1917 (59 år), sv. övers. A.H. 7/3 2016
Musik: Norsk folkmelodi från Østerdalen, alt. medeltida hymn ("Nu tystne de klagande ljuden")

Och sedan vi med Maria prisat Herrens storhet kan också vi lutheraner med gott samvete tacka Herren för mor Maria:

1. Tack, Herre, för din jungfrumor,
din mor Maria,
benådad, i sin ringhet stor,
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim,
lovsjung, o Serafim,
sjung med henne Herrens lov!
Salig, salig, salig Maria!

2. Hon bar dej i sin egen kropp,
din mor Maria,
och födde dej, all världens hopp,
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim...

3. Ja, hon bevarade ditt ord,
din mor Maria,
spred väldoft som en fruktbar jord,
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim...

4. Till krubba, kors och kunskap kom
din mor Maria.
Så lär oss ta emot dej som
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim...