Trots vissa överdrifter och märkliga kommentarer (görs verkligen Kristus till "en svensk som satt fången"?) är ledarskribenten Tomas Karlssons kritik mot psalmen Fädernas kyrka, sjungen vid konfirmation i Ytterjärna, i huvudsak relevant. Nu sjöngs visserligen inte alla verser, men t.ex. vers 3 tangerar ren historieförfalskning. Långt driven nationalromantik är det i varje fall fråga om, och om svenskarna är en särskilt "trofast stam" kan verkligen diskuteras.
Att sista versen inte bara handlar om Norden och Sverige utan också ger ett globalt perspektiv - "Gud bjude frid över jorden" - kommer dock bort i både ledartexten och psalmkopian, vilket stör mej. Journalistisk saklighet borde vara noga med att redovisa också den raden, även om den inte stöder den tes man vill driva.
Nu finns det ju dock ett alternativ till Fädernas kyrka att sjunga vid konfirmationer och andra tillfällen, nämligen Frälsarens kyrka (i både en 6-versers och en mer konfirmationsanpassad 4-versers-version, se nedan). Jag har försökt bevara det bästa av Eklunds och ungkyrkorörelsens intentioner, men skala bort det alltför nationalistiska och ohistoriska/obibliska. Nu ska jag iväg och göra ett sånghäfte till konfirmandupptakten på söndag (men där finns varken Fädernas kyrka eller Frälsarens kyrka med ;o).
Alt. koral (komp. på Åkerögården maj 2015):
Frälsarens kyrka i Sveriges land,
del av hans kyrka på jorden,
vida den famnar från strand till strand,
fast är den grundad av Herrens hand,
byggd till hans tempel i Norden.
Ädel är skaran, sen tusen år
Gud i vår kyrka fått frälsa.
Framåt vår hoppfyllda längtan går,
ungdomen kristnad är Sveriges vår,
Sveriges framtid och hälsa.
Villigt en skara som väckts av Gud
kommer sin Konung till möte,
klädd i hans helighets vita skrud,
samlad som daggen på ljusets bud
flödar ur morgonens sköte.
Kristnade ungdom, Gud vill oss väl!
Ta Herren Jesus på orden.
Kämpa för frihet åt bunden träl,
be om Guds frid över varje själ,
himmelens frid över jorden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar