Används den nicenska trosbekännelsen någonsin i Efs-sammanhang? Jag minns från min barn- och ungdom att den användes i kyrkorna "på de stora högtidsdagarna" (heliga Trefaldighet t.ex.) men aldrig i bönhusen. I studentförsamlingarna kring S:t Laurentii kyrka i Lund eller i S:t Ansgars kyrka i Uppsala, däremot, är "Nicenum" den normala trosbekännelsen, som används söndag efter söndag, medan den kortare "Apostolicum" (den vi oftast eller alltid använder) brukades som trosbekännelse i samband med dop.
Här nedan är Nicenum i alla fall! Läs den gärna i din enskilda andakt - den är en god kristendomsskola. Observera hur den två gånger använder de ord som enligt Luther innehåller evangeliets själva kärna, nämligen för oss, och att den även innehåller de för en bibelrörelse betydelsefulla orden efter Skrifterna och (om Anden) har talat genom profeterna. Jag skulle därför önska att den blev flitigare använd också inom Efs - vi kanske inte kan den utantill (att börja med åtminstone), men vi kan väl läsa den innantill ur psalmboken? Tills vi lär oss den.
Den nicaenska trosbekännelsen
Nicaenum på grekiska
Nicaenum på grekiska
Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är;
och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom den Helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa; som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven; som på tredje dagen har uppstått, efter skrifterna, och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida; därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda, på vilkens rike icke skall varda någon ände;
och på den Helige Ande, Herren och livgivaren, som utgår av Fadern och Sonen, på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras, och som har talat genom profeterna; och på en enda, helig, allmännelig och apostolisk kyrka. Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv. Amen.
Nu har jag under de veckor jag deltagit i mässor och ordets gudstjänst i Jesu hjärtas kapell läst Nicenska trosbekännelsen oftare än jag gjort under alla de år jag var medlem i Svenska kyrkan. Det känns gediget!
SvaraRaderaTungan snubblar varje gång jag kommer till "och Sonen" den formuleringen känns inte rätt!
Ja, den är gedigen! Och i vissa svenskkyrkligaförsamlingar - även i t.ex. Bollnäs där förre kyrkoherden Ulf Allenbäck lät föra in den i agendorna som förstaalternativ vissa kyrkoårsperioder - används den som sagt bra mycket oftare än i Västerås eller Bjuråker. Men av svenskkyrkliga församlingar är det nog nästan bara i S:t Laurentii och S:t Ansgar som den genomgående används som ordinarie Credo. Jag har bett vår kyrkoherde att den som i min barndoms Luleå ska börja användas åtminstone vid de stora kyrkhelgerna och inte minst vid Heliga Trefaldighets dag. Och han säger att vi alltid haft den aktuell i vår församling, även om det nu var ett tag sen sist vi använde den. (Att vi lär konfirmanderna Apostolicum har ju att göra med dess karaktär av dopbekännelse och att den är hälften så lång och därmed lättare att lära utantill).
SvaraRaderaMen du pekar på ett ekumeniskt problem där du verkar tänker katolskt (allmänkyrkligt) snarare än romerskt: det var djupt olyckligt att vi i väst - eftersom det var före reformationan säger jag "vi"! - la till "filoque" utan att östkyrkorna var med på tåget. Jesus säger ju själv "Sanningens Ande som utgår av Fadern", och även om han själv andades på lärjungarna och sa "Ta emot helig Ande" borde man kanske hellre säga att Anden når oss genom Sonen men (liksom Sonen själv) först utgående av Fadern? Själv säger jag i o f s gärna "utgår av Fadern och Sonen" och tror med Rom att det är fullt skriftenligt (Jesus förnekar ju inte att Anden även utgår av honom och säger "jag ska sända er en annan Hjälpare"), men jag utelämnar gärna "och Sonen" tills vidare, av hänsyn till östkyrkorna, eftersom jag vet att de inte sätter Sonen (eller Anden) mindre högt för det utan bara inte är övertygade om formuleringens riktighet.
Detta om det ena "och Sonen" (filoque). Satsen att Anden "tillika med Fadern och Sonen" (filoque) tillbedes och äras är väl i alla fall gemensam även med våra trossyskon i öst - och stämmer innerligt väl även med Athanasianum!
Jag vill påminna, att min väg till Rom inleddes för ett antal år sedan i Konstantinopel. ;)
SvaraRaderaDu har också varit i K-opel alltså! Vad kul! (Jag var där 1998 med Michael Nordberg som utmärkt ciceron). Men det sägs ju att alla vägar bär till Rom ;o) vilket jag i och för sej inte tror. En väg bär som tur är till Ammarnäs där vi ska fjällvandra i sommar.
SvaraRaderaMen vare sej vi lutar åt Rom teologiskt eller inte, kan vi gärna förenas i läsning av Romarbrevet i sommar. En fantastisk sammanfattning av både lag och evangelium, väl värd att lära sej utantill! (Jag vet en som i alla fall lärde sej Rom. 12 utantill på en bibelskola).
Nu ska jag förbereda folkpartiets sommarfest på tisdag (lovade stå som sångansvarig och ska botanisera i visskatten.blogspot.com). Glad juni och tack för värdefull respons!
Det var en andlig resa som jag beskrev. Hösten 11 fick jag mitt beställda exemplar "Den ortodoxa kyrkan" som inledde en andlig resa jämsides med resan jag gjorde i Svenska kyrkan. Bägge vägarna visade sig leda till Rom.
SvaraRaderaI Rörvikskyrkan som är en samarbetskyrka (EFS/Svenska kyrkan) använde vi den nicenska trosbekännelsen vid Gudstjänsten den 12/4 då det var ortodox påskdag i år. Eftersom vi har många ortodoxa kristna (både grekisk/rysk och orientaliska) som firar gudstjänst hos oss så är det naturligt att ibland använda den bekännelse som också de använder (vi utelämnade i ekumenisk anda "och Sonen"). Vid flera tillfällen har jag i samtal med ortodoxa kristna visat på den bekännelse/credo vi har gemensam trots våra olikheter.
SvaraRaderaOj Leo, nu känner jag mej riktigt dum och bokstavstroende! Börja gagga om gajdning i Konstantinopel - liksom jag mer medvetet kontrade med fjällvandring i Ammarnäs - när du konsekvent hade din andliga "resa" i tankarna! Nå, ortodoxa kyrkan började ju i gemenskap med Rom men hamnade i K-opel, så inte ens alla andliga resor går i samma riktning som din (vilket du så klart inte heller tror). Ifall du som jag får tag i någon billig charterresa till K-opel (ej att förväxla med Kristianopel i Blekinge!) kan jag inte annat än rekommendera en tur. (Men Rom slår givetvis det mesta i den vägen!).
SvaraRaderaSen längtar även jag efter återförening med Rom och för den delen alla kristtrogna, redan här på jorden, även om jag tror att också Rom behöver backa en del om det ska gå ("filoque" är bara ett exempel och inte alls det allvarligaste).
Magnus, mycket intressant att höra ditt exempel från Rörvikskyrkan! Jag tror precis som du att ekumeniska skäl talar både för att använda Nicenum något oftare och att - tills vidare - utelämna det första "och Sonen". Stort tack för informationen! Det kanske rentav finns fler exempel på att Nicenska trosbekännelsen används också i Efs-sammanhang?
SvaraRadera