Gymnastikläraren som blev domprost och biskop i Strängnäs

Påskvänner!

Ja, det är inte Johan Dalman jag talar om nu. Och han var inte främst gymnastiklärare, även om han under åren i Örebro på 1840- och 1850-talen tidvis även försörjde sej som sådan. Snart återvände han dock till födelsestaden Strängnäs, då som ordinarie läroverksadjunkt. (Känd som visdiktare var han sedan studietiden)

I 40-årsåldern började han läsa teologi och prästvigdes 1863 (43 år gammal). Redan året därefter blev han kyrkoherde och domprost i Strängnäs, en befattning som han hade i 16 år, och där han var flitigt anlitad och uppskattad som konfirmandlärare. Sedan blev han pastor primarius vid Storkyrkan i Stockholm (1880), men redan året därpå återvände han till Strängnäs, nu som biskop (inte bara stiftschef - det här var på den tiden då man fortfarande sjöng biskopsvigningspsalmen Väktare på Sions murar).

Någonstans i början av sin biskopstid skrev han sin allvarspsalm för Tredje söndagen i fastan (Oculi), den vi ska fira imorgon. Rubriken var den både skrämmande och trygga JESUS UTDRIVER EN DJÄVUL. Och psalmen kom in i både 1937 års psalmbok och 1986 års (nr 536), men spelas tyvärr ofta alltför släpigt i den mån den alls sjungs längre. Sedan den i och för sej välmotiverade agalagen 1979 har ju själva ordet "aga" även i sin vidsträcktare bemärkelse tyvärr blivit obrukbart (jfr ordspråket "den agalös lever och lagalös, han ärelös dör"), och det torde hämma användningen av psalmen avsevärt i vår tid, särskilt som den som vill vårt eviga väl sägs komma till "henne" (visserligen själen, men i vår tid lätt missförstått som syftande på just kvinnor) med "tuktan och aga".

Så jag har gjort en bearbetning av vers 1 och då får vi följande psalm för Tredje söndagen i fastan (ja, du Johan Dalman, du får mer än gärna skriva en ny med käckare text och melodi men samma allvarliga och för söndagen adekvata innehåll!):




Alt. koral:



JESUS UTDRIVER EN DJÄVUL
(Luk. 11:14-28) OBS att även vv. 27-28 om den saliga jungfrun ingick i evangelietexten på den här tiden, vilket syns på psalmens fjärde strof!

1. Två väldiga strider om människans själ, 
att helt på sin sida den taga. 
Den ene vill människans eviga väl, 
men kan inte alltid behaga. 
Den andre vill se henne fången och snärd, 
förvillar med smicker och lockar med flärd 
och tänker blott på att bedraga. 

2. Den ene den gode Guds Ande är, 
som bjuder oss frid och försoning. 
Vår Hjälpare är han, som syndaren lär 
i Kristus att vinna förskoning. 
I synd och i mörker den andre går fram, 
han börjar i lögn och han slutar i skam. 
Förbannelse heter hans boning. 

3. Så välj nu, o människa, välj, medan tid 
du äger att än dej besinna. 
Slut aldrig med synden och frestaren frid, 
vad skulle du därpå väl vinna? 
Den icke betänker sitt eviga väl, 
men binder i stoftet sin fattiga själ, 
skall aldrig till himmelen hinna. 

4. Men salig är den som vill höra Guds ord 
och vet att dess salighet gömma. 
För henne blir nåden i evighet spord, 
när Herren all världen skall döma. 
Guds helige Ande, mej mana och lär 
att söka av hjärtat det ovantill är 
och aldrig min Frälsare glömma.

Text: Adam Theodor Strömberg 1883 (?), bearb. A.H. 2008

Musik: Burkhard Waldis (sjung snabb tretakt!) alt. folkmelodi ("Nu stunden är kommen, o saliga fröjd")

För den som vill höra en rättfram och ocensurerad predikan även på Tredje söndagen i fastan kan jag ju tipsa om väckelseprästen Lars Linderots klassiska Kristna församlingens frid och salighet. Med Linderot var det ju så, att man aldrig behövde befara att han strök syndaren medhårs för att vinna fördelar i befordringsväg. (T.o.m. biskopinnan i Göteborg sägs ju ha kommit i så allvarliga själsbekymmer av hans predikan att han höll på att få efterräkningar för det - då en Gamaliel-klok person framkastade att den som åstadkommit bekymren kanske också kunde vara den bäst skickade att skingra dem, vilket också sägs ha skett).

Vi behöver ju enligt Rosenius och Var jag går "stundom varning, stundom tröst". Och följande tyska psalmen av Hedwig von Redern och Gottlob Lachenmann (vilket uppmuntrande namn!) kan, liksom Luthers Vår Gud är oss en väldig borg och spiritualen Vi ska inte rubbas, vara ett gott komplement till biskop Strömbergs fortsatt mycket viktiga och sjungvärda psalm. Fröjd i Herren ska vara vår styrka, står det ju i Skriften, och det gäller ju även, och inte minst, i kampen mot ondskan:

1. Vi har en evig klippa
där trygga vi kan stå,
vi har en evig sanning
som aldrig ska förgå.
Vi har försvar och vapen
i varje kamp och strid,
vi har som skyn omkring oss
Guds härlighet och frid.

2. Vi har en himmelsk föda
som världen inte vet,
vi har en ljuvlig skugga
när solen stiger het,
vi har en härlig källa
som aldrig torkar ut,
vi har en kraft att be om
som aldrig ska ta slut.

3. Vi har en som oss tröstar,
så full av tålamod,
vi har en som oss hjälper,
så kärleksfull och god,
vi har en inre glädje
som ingen från oss tar,
vi har en ton från himlen
med klang så underbar.

4. Vi har en säker tillflykt
i varje storm och nöd,
vi har fått rikedomar
som räcker bortom död,
vi har en nåd och frälsning
som är var morgon ny,
vi har en vän så trogen
att fienden får fly.

5. Vi har Guds rika fullhet
alltsedan Jesus kom,
vi har ett arv i himlen
som vi får ut en gång,
vi har en salig framtid
som väntar oss till sist,
vi har fått allt för evigt
i dej, o Jesus Krist!

Text: Gottlob Lachenmann (v. 1), Hedvig von Redern (v. 2-5)
Musik: Gottlob Lachenmann