tisdag 31 december 2013

Anders Gerdmar summerar "det teologiska året" 2013

Påskvänner!

Teol dr Anders Gerdmar summerar "det teologiska året 2013" under rubrikerna Deformation och reformation och Ett nytt teologiskt landskap - läsvärt och tänkvärt även detta, inte minst inför reformationsjubileet 2017, som tänks ska firas i vår kyrka under nästa kyrkovalår under ledning av Antje Jackelén (och av Centern och Socialdemokraterna).

Är vår kyrka verkligen i mindre behov av en evangelisk-luthersk reformation nu än 1517? Är vi ens överens om rättfärdiggörelsen genom tron (test: vad säger vår kyrkas ledare och förkunnare om tvillingläran fördömelse genom otron, jfr Mark. 16?).

Guds ord och löfte skall bestå,
det oss till frälsning blivit.
I kampen vill han med oss gå,
sin Ande han oss givit.
Därför är vi väl till mods,
fast vi vågar gods
och ära, liv och allt.
Ske blott som Gud befallt.
Guds rike vi behåller.

måndag 30 december 2013

Missionsföreståndaren skriver inför 2014

Påskvänner!

Missonsföreståndaren skriver i Dagen inför det nya året. Läsvärt och tänkvärt. Kommentera gärna!

Hjälp oss, Herre, att besinna
vad du hitintills har gjort,
att ock vi i tron må bida
av din godhet något stort.

tisdag 24 december 2013

söndag 15 december 2013

Dagens Lösen 2014

Påskvänner!

Dagens Lösen 2014 kan beställas här för endast 99 kronor! (Men köp den gärna lite dyrare hos din lokala bokhandlare - så att den fortsätter exponeras även för kunder som kanske inte känner till den!).

Dagens Lösen 2014

Andlig vägledning

Påskvänner!

Andlig vägledning i advent (tack till evangelisterna Markus och Johannes, till biskop Anders Sjöberg och till Filadelfia Stockholm):



onsdag 4 december 2013

Världens bästa predikan - och några till

Påskvänner!

Hör här! Och lär dej världens bästa predikan utantill!

Hör här också! Ämnet är alltid aktuellt - inte minst till andra advent.

[Tillagt 9/12: Eller läs här vad ELM-BV:s missionsföreståndare predikade i helgen!]

Det är Jesus som håller världens bästa predikan, inte Stefan eller Agne eller Erik J A. Men visst lyfter de fram Mästaren och Frälsaren väl?

Och jag kan inte annat än undra: Borde inte en evangelisk-luthersk kyrka ha biskopar som talar på det här sättet - som talar som Guds ord talar, till varning och till tröst?

(Nej, de behöver inte nödvändigtvis tillhöra EFS (eller ens ELM-BV) och låta lite småtorra ;o).

Tillagt 7/12: Så här kan man också predika - som Anders Frostenson/Jonas Gustafsson om Jesus och Guds rike i en mycket fin och marknära musikvideo:


Öppna ditt hjärta i bön och bot,
upplåt vart hemligt rum.
Red dig att taga Guds Son emot,
tro evangelium!
Himmelriket är nära!

lördag 30 november 2013

Nådens år

Påskvänner!

Trots allt - ännu ett nådens år är här. Lyssna till Jesus i Nasarets synagoga! Och till första advents-gudstjänsten i Buråskyrkan i Göteborg.

Lyssna gärna också till Ulf Lundell och Sofia Karlsson i den fina låten med titeln Nådens år:



Och lyssna gärna också till 1700-talsbiskopen Brorson i Ribe
(vågar vi stämma in i hans radikala men glada adventssång - vad innebär v. 3 t.ex.?):



1. På grund av Jesu blod och sår
jag börjar nu mitt kyrkoår.
Hans resa till Jerusalem
gör att jag trygg får vandra hem.
Hans mål var smälek, hån och spott,
men jag får gå till Sions slott.

2. På Jesus Kristus, livets ord,
min tro och salighet beror.
Det arv han lovar vill jag få
den väg han visar vill jag gå,
och utan Ordets lykta klar
ej minsta lilla steg jag tar.

3. Åt Jesus jag mej offra vill,
han ska få allt som hör mej till.
Ja, här ska ingenting bli spart
om än det vore oskattbart.
Vad till hans ära här sås ut
ger tusenfalt igen till slut.

4. Jag håller daglig kyrkogång
med ordets läsning, bön och sång,
och fast jag här går ut och in
är Jesus kvar i själen min.
Att Davids Son hos mej vill bo,
det är min högsta fröjd och ro.

5. Gud vare pris, som är så blid
att han oss givit denna tid
då vi en salig försmak får
av evighetens kyrkoår!
Ja, vi får redan börja att
stå inför tronen dag och natt.

6. Hosianna! Fräls oss, Davids Son!
Nu tystne fiendernas hån
och allt vad sej på jorden rör
nu blive till en väldig kör
i himlarymdens helgedom,
för att Guds Son till världen kom!

7. Upp, Sion, byt din sorgdräkt svart
mot ljusets helga bröllopsprakt!
Strö palmer där din vän går fram
och sjung hans lov i salig skam.
Låt det bli känt hur god han är
som mättade din själs begär! 

Förfärliga angrepp på Antje Jackelén

En annan källa till missmod och sorg på Andreas-dagen (därtill gamle Kalle Dussins dödsdag) är att ärkebiskop electa drabbats av inte bara seriös kritik - må den inte upphöra! - utan också näthat och t.o.m. dödshot. Det är helt enkelt fruktansvärt. Dels är det rent mänskligt så hemskt att en människa, därtill en så sympatisk person som Jackelén, ö.h.t. ska behöva utsättas för sånt här; dels är hot och hat så fruktansvärt kontraproduktivt om man nu vill kritisera någon för något (jfr tårtningen av Jimmie Åkesson - och nej, därmed har jag inte likställt Jackelén med Åkesson, jfr Sanna Rayman om jämförelser - förmodligen är det f.ö. Åkesson-anhängare som hotar Jackelén).

O vad jag önskar att Svenska kyrkan och dess ledning kunde BÅDE tydligt försvara våra invandrare och flyktingar (oavsett tro) mot rasism och främlingsfientlighet - vilket SvK oftast gör; det är bra! - OCH tydligt gå ut med att vi vill gå ut och på alla vettiga sätt försöka göra alla till (Jesu) lärjungar. Både ateister och judar, sverigedemokrater och muslimer. Där är vi minst sagt otydligare, vilket tyvärr gör vissa av somliga sverigedemokraters anmärkningar berättigade!

Tänk om vi kunde visa tydlighet åt båda håll alltså - precis som jag önskar att EFS:s ledning kunde BÅDE tydligt ta avstånd från verklig homofobi här hemma och inte minst i Etiopien OCH tydligt gå ut med att vi vill ha tillbaka det klassiska äktenskapsbegreppet som ett förbund mellan en man och en kvinna (åtminstone i kyrkan).

Det gamla kyrkoåret

Påskvänner!

Det är med oändligt vemod jag tänker på det gångna kyrkoåret och särskilt dess avslutning.

K-G Hammar satte än en gång Jesus i centrum - men på vilket sätt! "Ja, Kristus är en tankekonstruktion" och "Gud är bortom alla våra konstruktioner". Bokförläggare Per Åkerlund och biskop em Biörn Fjärstedt reagerade (fast visst är väl katedralbyggena ändå mänskliga konstruktioner, Biörn?). Men även Tryggve Mettiger, Annika Borg, Ragnar Persenius, samt kyrkoherden i Kyrkhult Tobias Bäckström som initierade debatten med Hammar svarade också. Ett viktigt samtal med en sympatisk och intellektuell sökare - men så oändligt vemodigt att denne man, med ungefär samma åsikter då som nu, kunnat väljas till Svenska kyrkans ärkebiskop! Jfr Eskil Franck (som ställde upp i samma ärkebiskopsval som Hammar 1997 med ungefär samma åsikter, men som nu kommit till insikt om att de inte är förenliga med kristen tro). Läs gärna Swensk Kyrkobulletins satiriska artikel K-G Hammar - en tankekonstruktion?

Och vi har nu valt ännu en sympatisk men uppenbart heretisk ärkebiskop (vaddå evangelisk-luthersk?), som inte är säker på att Jesus ger alla människor en sannare bild av Gud än Muhammed ger och som inte är säker på om Jesus verkligen avlades av den helige Ande utan mans medverkan, "därför att vi inte har det i alla berättelser i bibeln." Företrädaren Anders Wejryd, som visserligen även tror att män kan föda barn och därför ger ett något naivt intryck, bekände ju på DN:s fråga att han "nog tror att Jesus kom till utan att en man var inblandad." Samtidigt har Wejryd upprepade gånger spelat ner hela frågan om jungfrufödelsen och är därmed fullt ut medansvarig för att det är möjligt att till kyrkans högsta ämbete välja människor som tvivlar på den. (Hoppas att ÄB electus Jackelén åtminstone är fullt ut lika skeptisk mot queerideologins dogm om barnafödande män som om kyrkans dogm om en barnafödande jungfru). Läs gärna Hela Pingstens kommentarer till Jackeléns teologi här och här!

F.ö. var ärkebiskopskandidaten domprost Johan Dahlman glasklar i Gottsunda-hearingen om att alla blir evigt saliga bara de dör (närmast suicidalt om ni frågar mej), precis som Verbums begravningsmagasin 2009 på förstasidan förkunnade det nya evangeliet (jfr Gal. 1) att "det finns ingen död som ej bytes i glädje". Och precis som Sven-Gösta Holst i radions helgmålsbön inför Domssöndagen (P1 23/11 2013) förkunnade att eftersom Gud är kärlek, så det finns inget att vara rädd för inför den yttersta dagen. Halleluja! Eller håhåjaja?

Dags för en dementerande helsidesannons i Dagens Nyheter? Varje seriöst företag som råkat sprida falska och rent av livsfarliga uppgifter, som t.ex. att lömsk flugsvamp är ätlig och god efter förvällning, skulle självklart göra så. Varje seriös medarbetare i ett företag där ledningen helt tappat kompassen skulle också "visselblåsa". Är vi (och EFS) seriösa medarbetare i Svenska kyrkan? Är biskopar som Esbjörn Hagberg och Ragnar Persenius seriösa medarbetare i Svenska kyrkan? (Persenius tycks visserligen frondera mot Hammar och Jackelén, men utan namns nämnande - och i herdabrevet Längtan möter närvaro tycks Persenius kritisera Hammars kritiker (i "Jesus-debatten") lika mycket som han kritiserar Hammar själv. Det där håller inte, Ragnar. Och varför blev inte allt detta en valfråga i ärkebiskopsvalet?

Jag är less på liberalteologer i kyrkoledningen nu. Såna där som inte bryr sej om vad som verkligen hände (i motsats till Lukas, se lukasprologen Luk. 1:1-5!) och därför är "öppna" för att såväl jungfrufödelsen som uppståndelsen saknar fysisk/biologisk grund, som är osäkra på om Jesus ger alla en sannare bild av Gud än Muhammed ger, som tror att alla kommer till himlen (i den mån himlen alls existerar efter döden mer än helvetet), som betvivlar att Jesus helt konkret och synligt, enligt sitt eget ord, ska komma tillbaka och döma levande och döda, som inte tror att det finns någon särskild vits för ett barn med att ha en mamma (inte med att ha en pappa heller), som inte tycker att förbundet mellan man och kvinna ens förtjänar ett särskilt begrepp och som, i den yttersta av tider, nu också tror att män kan föda barn (OBS det är man alldeles övertygad om och ser som ett biologiskt/medicinskt faktum, i motsats till jungfrufödelsen!).

De stolta andar dämpa ned,
som, snabba efter tidens sed
att ändra om varhelst de kan,
förfalskar så din lära sann.

tisdag 26 november 2013

Medan dagen varar

Påskvänner!

Kyrklördagen i EFS Njutånger under Domssöndagsafton på temat "Medan dagen varar" med 3 * Hans Lindholm samt 3 * kaffe inkl. lunch var fantastiskt bra! Johannes 9, Romarbrevet 13/Efesierbrevet 5 plus Malaki 4 stod i fokus för bibelstudierna, och vi fick t.o.m. lära oss en lindholmsk tonsättning till den urkyrkliga hymnen "Vakna upp, du som sover, / stå upp från de döda / så ska Kristus lysa för dig." (Jfr Landstads psalm utifrån samma vers).

Hoppas kunna återkomma till dagen här på bloggen. Annars: tack Hans, tack Henrik (som planerat dagen), tack Sylvia & c:o som gav kroppen vad kroppen behövde. Och tack Roland som sjöng så fina sånger solo eller i duett med Henrik! En sorts miniretreat blev det, helt enkelt.

Kanske vi dock även skulle ha lagt in en kvarts solpromenad i programmet? (För att nu följa vår lärofader Rosenius: "Förgät icke din dagliga promenad"). Men det var också så roligt att fika med Leo från Bjuråker. Liksom att träffa gamla vänner från Bollnäs!

Och så önskar man förstås att något fler av det 100-tal personer som besökte missionsauktionen på fredagskvällen hade vågat återvända till bönhuset på lördagen. För Hans kunde lägga fram bibelordet öppet och enkelt, med både allvar och glädje, på ett sätt som fler människor och fler generationer hade haft stor nytta av.

måndag 18 november 2013

Grodan och prosten

Påskvänner!

Ni har väl inte missat "våran prost" i Delsbo och hans förrymda och rebelliska grodas trosbekännelse om dopet och samtidsträsket? Kan läsas på Kristen opinion här, här, här och här. Det avslutande femte avsnittet kommer därsammastädes i morgon.

Det gläder mej inte minst att grodan är förrymd. Den har då inte suttit kvar i den långsamt upphettade kastrullen tills den döden dött.

Tänk, jag är döpt!

lördag 16 november 2013

Rosenius gästbloggar om söndagens evangelium

C O Rosenius (1816-1868)

"Saliga är de tjänare, vilka Herren finner vakande, då han kommer." (Luk. 12:37)

Saliga är de tjänarna, säger Herren. Och till vilken hög grad saliga, det antyder Han med denna utomordentliga förklaring: "Sannerligen säger jag eder: Han skall uppskörta sig och låta dem sitta till bords, och Han skall då gå och tjäna dem."

Hur mycket detta i själva verket innebär, det skall endast himmelens eviga härlighet förklara för oss. Men något övermåttan stort är det; och något lika fullkomligt sant och verkligt är det, då denne Herre säger det — och även bedyrar det med de orden: "Sannerligen säger jag eder."

Himmelens salighet framställs på åtskilliga ställen i Skriften under bilden av ett gästabud eller ätande vid vår Herres bord. Det är denna bild, Herren här begagnar. Att själva saken, som härmed betecknas, är den, att Herren skall i den eviga härligheten uppfylla alla sina trogna med en oändlig salighet, med "hans hus´ rika håvor", det är nog säkert. Men utan tvivel bör denne Herrens uttryck för saken även betänkas, då Han alltid därmed ger oss några djupare blickar in i både sitt eget hjärtelag och den sak, Han med bilden målar.

Må vi då först påminna oss den anmärkningen, man gjort vid denna bild, där Kristus säger, att brudgummen nu skall uppskörta sig och göra en uppassares syssla vid bordet, skall låta tjänarna sitta till bords, och han skall gå och tjäna dem — man har gjort den anmärkningen därvid, att bilden överstiger verkligheten i det mänskliga livet, där hellre det förhållande äger rum, som Kristus omtalar i Luk. 17: 7—9, att även då tjänaren hela dagen arbetat på åkern eller i marken, man likväl slutligen också låter honom tjäna vid bordet. Det har synts vara en alltför stark målning att nu säga, det brudgummen skall låta sina tjänare sitta såsom herrar vid bordet, då vi ser, att Kristus här med brudgummen betecknar sig själv, att Han skall nu uppskörta sig och tjäna sina tjänare.

Men på denna anmärkning har ock ett gott och riktigt svar blivit givet. Och svaret är detta:

Orsaken, varför bilden och målningen här överstiger verkligheten i det mänskliga livet, är den, att Kristus har målat efter själva den åsyftade saken, den kommande motsvarigheten, det himmelska gästabudet, och efter sitt hjärta, sitt eviga råd, hur Han verkligen skall hedra och fröjda dem, som förblir Honom trogna. Då nu hans hjärtelag och höga avsikter med oss vida överstiga allt, vad man någonsin på jorden sett, är detta en naturlig orsak till den för våra ögon överdrivna bilden.

Vi skall av Kristus i den himmelska härligheten vänta icke något måttligt och tänkbart, utan något, som överstiger alla människotankar; ty "vad intet öga sett, och intet öra hört, och i ingen människas hjärta är uppstiget, det har Gud berett dem, som älska Honom".

Likasom Gud redan i skapelsen gjort så utomordentligt stora ting, att inga människotankar förmår däri följa Honom, så skall Han också bevisa sig lika utomordentligt stor i den nåd och salighet, Han skall skänka sina vänner, när Han företar sig att rätt uppfriska och fröjda dem efter mödorna. Och vad särskilt detta löfte angår, att Han skall låta sina tjänare sitta vid bordet, och Han skall uppskörta sig och tjäna dem, har Herren redan givit exempel därpå under sin synliga vistelse på jorden, och det isynnerhet vid två tillfällen.

Det första var, då Han för sista gången hade församlat sina lärjungar för att med dem äta påskalammet och därvid talade om, huru Han skulle en annan gång i sin Faders rike på nytt dela med dem dess himmelska rätter, varpå Han också instiftade nattvarden. Då var Han den tjänande, Han utdelade till lärjungarna både av brödet och vinet, och de mottogo det av hans hand — liksom Han då ock uppskörtade sig med linneklädet och gick omkring med vattenbäckenet till deras fötter. Detta allt var även en yttre förebild till, vad Han en gång i den eviga bröllopssalen skall göra med alla sina trogna.

Det andra tillfället var den morgonen vid Tiberias hav, då Herren hade för sina hungriga lärjungar stekt fisk på stranden och även då gick omkring och gav dem både av fisken och brödet.

På detta sätt har Han velat redan på jorden visa, hur Han en gång, då vår förnedringstid i världen är slut, skall i sitt härlighetsrike fullkomligt förnöja, ära och fröjda sina vänner. Då de på jorden en liten tid sökt hans ära, skall Han i himmelen giva dem en evig ära; då de har här en tid uppskörtat sig till hans tjänst, skall Han nu där uppskörta sig och tjäna dem; då de har här bekänt Honom inför människor, skall Han nu bekänna dem inför sin Fader och hans änglar.

O, underbara byte! O, höga, utomordentliga ära! Och vem är den personen, som sagt oss detta? Skall vi tro Honom? Kan så härliga löften vara sanna?

Han själv, som heter Trofast och Sannfärdig, har sagt det! Lovat vare hans namn evinnerligen!

måndag 11 november 2013

Nytt i november

Påskvänner!

För er som nu i november har vägarna förbi "EFS-kyrkan" eller, som jag säger, "bönhuset" alldeles vid järnvägsövergången i Njutånger:

17/11 Söndagen före Domssöndagen kl 11 
Gudstjänst Bernth Alexandersson
Tema Vaksamhet och väntan

22/11 Missionsauktion på kvällen 

(har inte tiden i huvudet men kom gärna kl. 18 och titta på grejorna!)

23/11 Bibeldag med Hans Lindholm kl. 11 och 15  

Lunch serveras däremellan.

Välkomna! Be för mötestillfällena!

söndag 10 november 2013

Dikten "Drömmen" av Thor Frithiof Grafström

Jag drömde, att jag i en kyrka var.
Allt var där fint och putsat, rikt förgyllt,
bekväma bänkar för att sitta gott
och höra väl predikan, men för bönen
var illa sörjt, ej möjlighet att falla ned
på knä och bedja Gud. Där var församlad
en myckenhet av folk; man stod i gången;
man trängdes ända ned i vapenhuset.

På predikstolen trädde upp en man,
som valde för sitt tal ett sällsamt ämne.
Han sade: "herren Kristus lever ej;
i nitton sekel har han legat re´n
i graven. Allt är dikt, som gamla sägner
förtälja om hans gudom och hans verk,
hans underbara kraft, hans liv i döden.
Han var en vis som få, kanske som ingen,
och talar än ur graven höga ord
om dygd och last; och med ett svärmeri,
som vi berömme mer än efterfölje,
en andens värld han bygger här på jorden."

Och folket lyssnade med välbehag
till dessa ord från predikstolen. "Ingen",
man sade, "förr har rätt förstått vad Kristus
i sanning lärt; i två årtusenden
man därom tagit fel; nu bräcker dagen,
nu kommer sanningen först rätt till heders."
Man viskade belåtet, kände sig
så överlycklig vid det nya talet.

Men oförmärkt en efter annan smög
sig bort; den täta skaran glesnade
på gången, och i bänkarna man satt
allt mera rymligt; snart där skönjdes luckor
som blevo större mer och mer. Till slut
blev kyrkan tom; då, men ej förr, predikan
tog slut, upplöst i tusenfärgat ordsvall.

Emellertid var kyrkans glans förgången.
I sönderslagna fönster spunno spindlar
sin väv, och vinden blåste genom valven.
Som en ruin hon stod i natten, mörk
och dyster. - - - 

Se, då blev på en gång ljust.
Från altaret en helig glans sig göt.
Vem stod där, hög, förklarad? Herren själv.
Den döde - se, han levde! Till sin kyrka
han återkom och sökte än de sina.

Och här och där bland brutna pelare
steg fram en honom trogen själ som bidat
mitt i förnekelse och djupt förfall
hans återkomst. Med steg, bevingade
av helig fröjd, de flögo till hans möte.

Och snart de föllo ned vid altarringen -
en krans av alla åldrar, barn och gubbar,
den späda jungfrun i sin ålders vår
och bräcklig gumma, stödd mot nötta staven,
en vis, som fångats ej av tidens vishet,
en mäktig furste och den arme tiggarn.

Och till dem alla ned sig böjde Herren
och sade: "saliga de äro, som
ej se, men tro ändå." I vita kläder
de klädda blevo, och en helig glans
dem omslöt - och den glansen slog mitt öga.
Jag vaknade, och drömmen var försvunnen.

Musikcafé på EFS Njutånger med barnkör och allt!

Påskvänner!

Glad fars dag, tillika Martin Luthers 530-årsdag! Och ni som bor i närheten glömmer väl inte kvällens Musikcafé med barnkörsång, kl. 18.00 på bönhuset, f´låt EFS-kyrkan i Njutånger. Mitt i all oro i världen - och trots tyfoner och annat förfärligt - sjunger vi bl.a.

Vi ska vandra i Guds kärleks ljus,
vi ska vandra i Guds kärleks ljus.

Och den här kyrkoårstiden är det även en lisa att få lyssna till Ronald Fangens missionspsalm, skriven 1942 i kristet trots mitt under den fasansfulla naziockupationen. Vi kommer inte att sjunga den ikväll, men ni kan lyssna på den här:

onsdag 6 november 2013

Det blev Folkpartiet igen

Påskvänner!

Det blev Folkpartiet igen. När jag förstod att jag inte skulle kunna delta på något av de andra två "minilandsmötena" (i Bollnäs igår resp. Sandviken idag) kände jag mej helt enkelt tvungen att möta våra landsmötesombud i Hudiksvall på måndagskvällen. Jag vill inte att de är med och röstar bort vårdnadsbidrag eller kristna friskolor eller inför ännu mer av rashygien och kärnkraft.

Men hur kan det komma sej att folkpartimötena och EFS-medlemsmötena krockar som de gör? (Det är ju i bägge fallen oftast några veckor mellan dem).

Och, apropå åldersfördelningen på både folkparti- och EFS-mötena: hur ser möjligheten till ideellt engagemang för människor i 30-40-årsåldern ut i ett land där både mor och far förväntas arbeta heltid och samtidigt vara goda föräldrar (vilket man knappast känner sej som om man far på diverse kvällssammanträden efter att ha varit hemma någon timme och ätit middag).


måndag 4 november 2013

På agendan i EFS Njutånger

Påskvänner!

I kväll blir det medlemsmöte i EFS Njutånger. Undrar just om det blir tid till några reflektioner kring ärkebiskopsvalet och missionsföreståndarens goda tankar kring frågan "Är kristna kristna"? Det är ju ofta i EFS som i Folkpartiet (där jag också är med och sitter i den lokala styrelsen) att de många viktiga praktiska frågorna - icke att förakta! - liksom äter upp all tid för ideologisk reflektion, även om vår ordförande är bra på att kasta ut en reflektionsfråga alldeles i början på varje möte (i samband med den inledande andakten). Kanske skulle man ha två olika slags medlemsmöten i båda sammanhangen, eller som någon folkpartist föreslog ett visst "diskussionstema" för varje möte, där man anslog 30 minuter för grundlig diskussion över temat och ingen behövde känna att man var störig eller hindrade folk från att komma hem.

Förra gången det var medlemsmöte i EFS valde jag i alla fall folkpartiet, som hade styrelsemöte samtidigt (jag ansåg att styrelsemöte "slog" ett vanligt medlemsmöte). Jag hade tänkt diskutera möjligheten att vara kristen politiker ö.h.t., med anledning av uppståndelsen kring nya arbetsmarknadsministern Elisabet Svantesson. Men tiden slöks av Kattvikskajen och en tänkt vanadingruva i nordväst med miljökonsekvensutredningar m.m. (Viktigt, javisst - men när kan man ta upp de principiella frågorna? Utrikes- och försvarspolitik? Fosterfördrivningspolitik?).

Nåväl, på söndag (som också är Fars dag och Martin Luthers födelsedag) blir det musikcafé med barnkören på EFS-kyrkan kl. 18. Alla är varmt välkomna, även vi vuxna! ("Guds rike, det hör barnen till, och jag är räknad med", som det står i en sång. "Gud ger barnen gröt och vi får äta lave dem", som man förr sa uppe i norr).

Senare i november blir det missionsauktion och bibelhelg med Hans Lindholm, men jag återkommer om det. Nu ska jag fara och byta däck. Allt gott!

fredag 1 november 2013

torsdag 31 oktober 2013

Här kommer en sång om helgonen

Påskvänner!

Alla döda är inte helgon - och alla helgon är inte döda:

torsdag 24 oktober 2013

Ärkebiskop Sidenvall

Påskvänner!

Jag tycker nog att det inte alltid varit så märkvärdigt med kyrkans självständighet genom staten i tidigare sekler heller. Men nog är det sant att the bottom snart is nådd. Fredrik Sidenvall, tidigare kyrkoherde i Frillesås, numera rektor för L M Engströms gymnasium och redaktör för Kyrka och Folk, skriver om bl.a. detta på ledarplats i K o F v. 43 under rubriken Slutet. (Särskilt bra är det att han inte hänger ut just Antje Jackelén utan uppmärksammar det genomgående svaga startfältet i ärkebiskopsvalet. Hur fick vi det så?).

Visst är det både läsvärt och tänkvärt? Jag minns att Budbärarens förre redaktör Per-Erik Lund lite oväntat uppmärksammade Sidenvalls penna och ibland länkade till honom från sin redaktörsblogg "Lund i denna stund". Men det viktigaste är inte de stilistiska kvalitéerna utan de rannsakande frågeställningarna.


lördag 19 oktober 2013

onsdag 16 oktober 2013

Ärkebiskop Schlaug träffar huvudet på spiken

Påskvänner!

Varför nominerade ingen Birger Schlaug till ärkebiskop? Man måste ju i princip inte vara prästvigd. Knappast kristen heller nuförtiden (det räcker nog om man är döpt, och det är han kanske). Koll på vad som borde gälla i en kyrka, det har han i alla fall. Tack, Birger.

"Om dessa tiga, skola stenarna ropa."

Uppenbarat och fördolt

Påskvänner!

Det är naturligtvis fint och ridderligt av Ragnar Persenius att gratulera sin medtävlerska Antje Jackelén, precis som det var fint av Göran Skytte att kunna ge sin f.d. andlige mentor, numera kyrklige kombattant K-G Hammar, en rejäl kram.
Men vad gäller själva saken: att offentligt välkomna en ärkebiskop som inte kan svara rakt på om Jesus ger alla människor en sannare bild av Gud än Muhammed ger, som snarast distanserar sej från tron att Jesus föddes av en verklig jungfru, som tror att helvetet (bara) är ett tillstånd här och nu (vad med himmelen, undrar man?), som på punkt efter punkt lämnat evangelisk-luthersk tro och bekännelse, det är att i allra högsta grad göra sej medskyldig till att människor blir lurade (jfr 2 Joh. 9-11 eller en mykologisk förening som på 1950-talet bjöd in Bengt Cortin till föredrag om goda röd flugsvampsomeletter). Då hjälper det inte om man själv i sin egen predikstol har en bättre förkunnelse än ärkebiskopen eller själv låter bli att bjuda folk på röd flugsvamp. 
(Märkligt också hur Persenius i sitt herdabrev "Längtan och närvaro" lyckas med konststycket att både kritisera Hammar - Kristusgärningen har väl hänt och är väl inte bara poesi? - och Hammars kritiker i bl.a. pingstkyrkan och romersk katolska kyrkan, ja, missionsföreståndaren i Missionskyrkan, som på något sätt ändå gjorde fel i att angripa Svea rikes ärkebiskop).
Persenius´ oförmåga att frimodigt stå upp för sina egna åsikter när det visar sej att det stora flertalet tänker annorlunda kom till synes redan i äktenskapsdebatten 2009 och framför allt efter att beslutet om det könsneutrala äktenskapet fattats även i kyrkomötet. Sedan dess har han inte gjort mycket för att ändra sakernas tillstånd. Och när han inför ärkebiskopsvalet skrev om ödmjukhet och Guds fördoldhet på sin blogg, skrev jag en kommentar som han inte velat ta in och som därför publiceras här istället. (Det är ju alldeles sant att man inte har en skyldighet att publicera andras kommentarer, särskilt inte om de är långa. Men man ska vara rädd om sina kritiker - gäller även när Ulf Hjertén skriver här! En blogg med bara uppmuntrande instämmanden till kommentarer verkar i längden lite insnöad. Och ändå: jag håller ju helt med Ragnar om att vi i andliga frågor inte ska uttala oss om mer än vi har täckning för i Skriften - men vi ska heller inte mörka det som faktiskt uppenbarats).

Så här skrev jag till Ragnar:

Ja visst är Tacksägelsedagen en underbar helg (inte minst genom att vår dotter föddes Tacksägelsedagen 2002 och igår kunde fira sin 11-årsdag på ännu en Tacksägelsedag)! Vi får verkligen sjunga med ”hötorgspoeten” Paul Nilsson: http://www.svps1986.blogspot.se/2010/02/168-kom-infor-herren-med-tacksamhet.html
När det gäller uppenbarelsen och det fördolda är ju 5 Mos. 29:29 ett kardinalställe http://www.bibeln.se/las/2k/5_mos#q=5+Mos+29%3A29 (även om det till den nytestamentliga uppenbarelsen hör att vi inte behöver följa Mose lag i allt). Vi har som du säger all anledning att visa ödmjukhet – inför t.ex. lidandets problem och olika nedärvda brister, inför exakt vilka som till slut blir evigt saliga, inför inför treenighetens mysterium, inför försoningens mysterium, inför nattvardens mysterium et c.
Men till kristlig ödmjukhet hör att – också inför ett ärkebiskopsval – ärligt redovisa vad Kristus faktiskt uppenbarat om t.ex. äktenskapet (det är trots den ömsinta versen i Matt. 19:11 svårt att få det till att han inte är det minsta heteronormativ ens gentemot dem som faktiskt har ett val), om allvarliga risker för vår själ här och efter döden men evig salighet för den som tror på honom – detta är ju just en salighetsfråga om den förra nu inte var det! – om att han och Fadern är ett, om att han ger sitt liv till lösen för många och om nattvarden säger just ”Detta är mitt blod som utgjuts för många till syndernas förlåtelse.”
Du har rätt i att syftet inte är att nedvärdera andras tro och att det är viktigt att se var vi är överens. Men såväl mosaiskt troende som muslimer och new ageare m.fl. märker förstås ändå att vi håller Jesu undervisning högre än både Moses (se Joh. 1:17, även om vi likt Jesus räknar Moses till uppenbarelsen) och Muhammed. Och det blir en falsk ödmjukhet att inte tydligt stå för det. Då får vi nämligen inte kristendom utan Baha´i (http://sv.wikipedia.org/wiki/Baha%C2%B4i , den perfekta folkkyrkoreligionen?).
Tack dock för relativt(!) tydliga och genomtänkta svar i ärkebiskopshearingen! Men jag noterar att du tyvärr inte sökte mandat för en återställd heteronormativ huvudlinje i kyrkan och ett särskilt begrepp/en särskild ritual för man-kvinna-förbundet. Det skulle kanske ha gjort det svårare att bli vald men väckt respekt hos många – och ökat dina möjligheter att kontakta och motverka verklig homofobi i våra afrikanska systerkyrkor.

Långt ifrån EFS:s teologi - eller långt ifrån kristen tro?

Påskvänner!

Så tog då EFS:s missionsföreståndare äntligen till orda - men för sent för att det i någon mån skulle kunna påverka valutgången. "En del av det som sas ligger långt ifrån EFS teologi", skriver han. Det var snällt sagt. "Låt det bli tydligt: detta är inte kristen tro", skriver Lukas Berggren i Världen idag. Det var mer rakt på sak. Även om det är viktigt att påminna om att vi hela 2000-talet haft ärkebiskopar av synnerligen oklar konfession, läs Siewert Öholms och Göran Skyttes utmärkta krönikor..

Det är märkligt så lågt både Stefan Holmström och Ragnar Persenius har legat. Båda skulle ha kunnat tillföra debatten inför ärkebiskopsvalet viktiga dimensioner, som professor em Eva Hamberg gjorde. Visa att valet faktiskt gällde något, så att säga. Det handlade ju inte bara om att välja en man eller kvinna (i så fall kan man förstås lika gärna ha en kvinna som en man, ja hellre än kvinna än en man eftersom ingen sådan valts förut). Det handlade ju faktiskt om ganska avgörande teologiska skillnader - Persenius tror ju t.ex. tydligen fortfarande att det finns "salighetsfrågor" och att Adolf Hitler kanske inte är i himmelen. (Bara en sån sak!).

Men det räcker inte med att själv tro och lära någorlunda kristligt - man måste också med kraft avvisa den okristliga vilseledande läran. Om man inte gör det tycks man ju själv finna läran tämligen likgiltig. Den som inte med kraft avvisar andras vilseledande svar på frågan om jungfrufödelsen, den dubbla utgången eller Jesus och Muhammed verkar ju tycka att religionssynkretismen är lika OK som ens egen mer kristliga uttalanden. Och det är ju i sej själv en form av religionssynkretism!

tisdag 15 oktober 2013

Ärkebiskopsval

Påskvänner!

Det är sannerligen inte första gången Svenska kyrkan riskerar att få en uppenbar villolärare som ärkebiskop. Läs gärna Siewert Öholms krönika om en mycket sympatisk men därför inte mindre vilseledande person. Anders Wejryd var sannerligen inte heller någon särskilt evangelisk-luthersk ärkebiskop, men han har i alla fall - på Niklas Orrenius fråga - sagt sej tro på att Jesus även rent biologiskt föddes av en jungfru. (Hur man rent teologiskt föds av en jungfru har jag ärligt talat ingen aning om).

Anna Sophia Bonde skriver bra i Dagen om sin egen stiftschefs, ärkebiskopskandidaten Jackeléns, modernistiska teologi under rubriken "Vad är vitsen med en sådan Gud?"

Måtte det åtminstone bli en andra valomgång. Inte för att uppsalabiskopen är så fantastiskt mycket bättre, men för att vi i Svenska kyrkan och EFS behöver en förlängd samtals- och reflexionsperiod kring trons fundamenta.

Och då inte bara kring jungfrufödelsen. Det förtjänar att påpekas att även många muslimer tror att Jesus föddes av jungfru genom en övernaturlig skapelseakt av Gud/Allah, utan att muslimerna fördenskull tror att Jesus är Guds Son. Så det är alldeles sant att man kan tro på en biologisk jungfrufödelse och ändå missa själva poängen.

(Men det är inte sant att den som tror på en biologisk jungfrufödelse därmed HAR missat själva poängen).

måndag 14 oktober 2013

Relevanta reaktioner

Påskvänner!

Stenarna ropar - nu är det Svenska Dagbladets ledarsida som tar upp ärkebiskopsvalet på tisdag, "på jakt efter ärkebiskopskandidaternas teologiska ryggrad". Fast Kyrkans Tidnings ledarsidekommentar "Kristus på väg ut i marginalen?" var nästan ännu mer förvånande - och på sitt sätt glädjande. I bägge fallen är det två "brudar" - Maria Ludvigsson resp. Barbro Matzols - som reagerar rakt och relevant, så det handlar knappast om någon antifeministisk reaktion på en möjlig kvinnlig ärkebiskop. Det handlar kanske snarare om att kyrkoledningens salt har mist sin sälta så till den grad att det börjar trampas ner av människorna.

Men var håller EFS´ ledning hus? Hukar vi i buskarna? Är vi så lågkyrkliga att vi anser ärkebiskops- och biskopsämbetet fullkomligt irrelevant? (Fast varför bjuder vi då in potentaterna till våra konferenser?). Eller är vi lika splittrade i synen på bekännelsen som Svenska kyrkan i övrigt och därför oförmögna att anlägga gemensamma synpunkter på en önskvärd ärkebiskopsprofil? Då kan vi ju lika gärna lägga ner eller gå upp i Svenska kyrkans lekmannaförbund.

Ett böneämne är dock att tisdagens ärkebiskopsval inte blir avgörande, utan att det går till en andra omgång om några veckor (gärna mellan Jackelén och Persenius). Då finns det ännu mer tid att samtala om de för en kristen kyrka verkligt avgörande frågorna - och att ställa frågor om queerideologins plats i Svenska kyrkan (där har alla kandidater kommit för billigt undan hittills)

söndag 13 oktober 2013

Värt att tänka på

Påskvänner!

Tacksägelsedagen bör firas med DN:s huvudledare i åtanke.

Och med Johannes Johanssons psalm som rök 1986:

Ja, stärk dem i den svåra strid
de kämpar i vår hårda tid.
Var nära dem med frid och tröst,
fyll mörkret med din Andes röst.

torsdag 10 oktober 2013

Eva Hamberg har lämnat oss

Påskvänner!

Nej, teol dr prof Hamberg, ledamot av Svenska kyrkans läronämnd, har inte "befordrats till härligheten", men däremot lämnat Svenska kyrkan. Och prästämbetet. (Hon begriper tydligen genast, i motsats till vår egen K-G Larsson, att det inte går att behålla det när hon lämnar kyrkan).

Hennes sakskäl är i högsta grad begripliga och beaktansvärda. Även om EFS inte drar samma slutsatser som hon, bör vi åtminstone dela krismedvetandet och känna ansvaret att markera avstånd från den liberalteologi som kolporteras ut från Svenska kyrkan centralt. T.o.m. Kyrkans Tidnings ledarsida markerar ju nu! (Jfr även debattartikeln från Carl Anders Breitholtz, ordf. i Organization for the Persecuted Christians).

Hade EFS stått i lika stark opposition mot kyrkoledningens liberalteologi som Eva Hamberg, borde väl EFS ha varit ett naturligare val för henne än Evangeliska Frikyrkan och Pingst? Vi har ju faktiskt EFS:are - t.ex. Stefan Gustavsson - som lämnat Svenska kyrkan. Men tyvärr verkar vi, liksom Svenska kyrkan, nu gå miste om hennes viktiga röst.

Vilka står kvar? Är vi dom där grodorna som kokas så långsamt att vi inte hoppar ur förrän det är försent? Och ska vi stå kvar ska vi väl åtminstone käfta emot så det hörs? (Tänk förresten att kvinnliga präster som Anna Sophia Bonde och Eva Hamberg är bättre på att kritisera prästvigningsstoppet av klassiskt högkyrkliga än vad osolidariskt lågkyrkliga EFS är!).

Ärkebiskopsvalet på tisdag och alla kyrkans övriga vägval är ett stort, stort böneämne. Som nödlösning kanske Ragnar Persenius (som trots allt skilde ut sej förhållandevis positivt i det svaga startfältet) kan fungera 5 år eller så - men Svenska kyrkan behöver faktiskt en ny reformation.

Reclaim the church! Reformation 2017!

tisdag 8 oktober 2013

En vecka kvar till ärkebiskopsvalet - och EFS står neutralt?

Påskvänner!

Vi EFS-are är ju erkänt trevliga och snälla och så där lagom evangeliska. Eller kanske bråkiga och introverta, jag vet inte riktigt.

Vad jag vet är i alla fall att en ärkebiskop som är osäker på om Jesus ger en sannare bild av Gud än Muhammed ger, men som är säker på att alla kommer till himlen eller att det åtminstone inte finns något att frukta efter döden, det är en ledare som är alldeles orimlig i en kristen, missionerande kyrka, och särskilt orimlig i relation till en missionsrörelse som EFS och inför reformationsjubiléet 2017.

Och det borde EFS på något sätt påtala före valet. Jag vet att vi kanske haft sådana s.k. ärkebiskopar hela 2000-talet, men som medlem i en mykologisk förening vars ledare börjat förkunna att alla svampar är ätliga (åtminstone efter förvällning) har man faktiskt till slut en skyldighet mot allmänheten också. Att säga ifrån.

PS. Det handlar inte bara om Antje Jackelén, som lite orättvist fått klä skott för alla. Vad jag förstår är åtminstone 4 av 5 kandidater lika luddiga som hon - eller bakvänt tydliga - i för kyrkans och mänsklighetens framtid helt avgörande frågor. Och den 5:e är inte heller särskilt tydlig, men har dock i jämförelse med övriga framstått som ett under av evangelisk lutherdom - eller i varje fall kristendom. Vilket bör erkännas. DS.

Reklam för en lite bortglömd ärkebiskopskandidat - eller var det generaldirektörkandidat?

Påskvänner!

Efter en på många sätt sorglig utfrågning av ärkebiskopskandidaterna (utom Per Eckerdal, som lämnade w.o. men via Kyrkans Tidning låtit meddela att han finner det ointressant huruvida Jesus ger en sannare bild av Gud än Muhammed ger) kan det kanske trots allt kännas lite uppiggande både för EFS-are och andra att få höra "ringaren Alfredsons" bild av den ultimata (ärke-)biskopskandidaten - hr Jansson:

måndag 7 oktober 2013

Heliga Birgitta

Påskvänner!

Denna strålande solvarma brittsommardag vill jag gärna minnas Birgitta Almeby. Påven kommer aldrig att helgonförklara henne, men än sen? Jag säger gärna Sankta Birgitta om henne ändå. [Tillagt 131008: Läs gärna Alma-Lena Anderssons fina text om Två heliga Birgittor].

(Lite läskigt hur även vi lutheraner inför allhelgona ofta anammar det papistiska helgonbegreppet. "Hon var inget helgon" hörde jag själv en präst säga vid begravningen av en troende EFS-medlem med gängse fel och brister - men Paulus är inte rädd för att kalla sina adressater "de heliga").

Och så vill jag passa på dela med mej av 1300-tals-Birgittas fina morgonpsalm "Du som är morgonrodnadens klarhet". Den fanns med i skolantologin "Från Bibeln till Blanche", men i övrigt har jag inte sett den i någon visbok eller psalmbok. Skada, tycker jag. Birgitta var nog - trots allt - ett helgon. Vi ber med henne: "Visa mej vägen och gör mej villig att vandra den".




tisdag 1 oktober 2013

En lustig (?) tanke

Påskvänner!

En lite lustig - eller gräslig? - tanke slog mej. Det är ju sagt att de uppsaliensiska kandidater som utfrågas på slutet (det är just nu lunchpaus i Gottsunda till 12.30) inte ska lyssna på de andras svar för att det inte ska anses vara en fördel att komma sist på dagen.

http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/offentlig-utfragning-av-ab-kandidaterna

Men ibland känns konflikträdslan förfärlig i vår kyrka. Vad skulle hända om biskop Ragnar satsade på en rejäl profilering istället för att framstå som "ofarlig"? Tänk om han med ledning av vad övriga kandidater redan tidigare sagt och skrivit stack upp rejält och sa nånting sånt här - som nyligen ansågs ganska mainstream-kristet - när de aktuella frågorna kommer upp i Anette Novaks och Petter Karlssons intervju i Gottsunda:

* Ja, jag anser absolut att Jesus ger en sannare bild av Gud än Muhammed ger. Om jag inte trodde det skulle jag ju lika gärna kunna kandidera som överimam eller något liknande. Och jag anser dessutom att det för en kristen ledare inte går att sväva på målet här, det vore rent tjänstefel. Vi kan ju inte ha en ärkebiskop som inte på allvar tror att Jesus verkligen är vägen, sanningen och livet, både för oss och för alla människor. Miljarder människor över hela vår jord finner frågan intressant, ja, livsavgörande. Vi måste återupprätta Svenska Kyrkans Mission och återigen sända ut människor med evangeliet till folkgrupper och trakter som ännu inte fått del av det, inte minst inom den muslimska världen.

* Jag anser absolut att Jesus avlades av den helige Ande, utan någon mans medverkan. Inte för att jag själv finner det särskilt sannolikt eller normalt, utan för att vi har Marias vittnesbörd enligt evangelisten Lukas och Josefs vittnesbörd enligt evangelisten Matteus. Vore det inte sant att Jesus föddes av en jungfru, så har vi här att göra med en av världshistoriens sämsta bortförklaringar. En ärkebiskopskandidat får inte försöka trolla bort sanningsfrågan. Jag tror att Jesus föddes av en jungfru, men jag tror t.ex. inte som nuvarande ärkebiskopen att män då och då föder barn. Så jag är inte allmänt godtrogen. 

* Och by the way: ja, jag tror att det finns en särskild biologisk och gudomlig vits med man-kvinna-förbundet. Med att ha en mamma. Med att ha en pappa. Jag är mot alla former av trakasserier mot hbt-personer och stöder helt och fullt rätten till vuxet, frivilligt samliv och Pride-parader i både Belgrad, Addis Abeba och Moskva (jag ska ta upp förföljelserna av hbt-personer med kyrkoledarna i Serbien, Etiopien och Ryssland så länge de består), men en kristen kyrka måste vara och förbli moderat heteronormativ, allt annat vore fullständigt orimligt. Att de övriga ärkebiskopskandidaterna så snabbt anammat queerideologin är en stor besvikelse för mej.

* Jag anser absolut att det finns en risk för att gå evigt förlorad. Helt enkelt därför att Jesus varnade oss för det. Där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara, sa han, och har vi inte vår skatt i himlen, så... dessutom sa Jesus, kyrkans Herre, några ord i Mikaelidagens text som jag gärna vill citera för hela svenska folket: 


Ve dig, värld, med dina förförelser. Förförelserna måste ju komma, men ve den människa genom vilken de kommer.
8Om din hand eller din fot förleder dig, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller ofärdig än att kastas i den eviga elden med händer och fötter i behåll. 7

9Om ditt öga förleder dig, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet enögd än att kastas i helvetets eld med båda ögonen i behåll.
10Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte.

Då förstår ni kanske varför jag inte som flera övriga kandidater här idag vill säga att det inte kan finnas något att frukta efter döden. Gjorde jag det skulle jag hänga ut min Mästare och Herre som rena skräckpropagandisten - han skulle då ha varnat för något som inte finns annat än som hemska upplevelser här och nu. Och så tror jag inte det är. Det finns en risk att allt inte slutar väl för alla - men det finns också en stor trygghet: hos Jesus och bara där. Vi ska inte lova mer än Jesus gör, men den som kommer till honom ska han sannerligen inte kasta ut, det har han sagt, och det får vi förmedla. 


Förr gjorde man fel genom att tvärsäkert påstå att dom och dom kommer till helvetet - nuförtiden gör vi fel genom att påstå att alla kommer till himlen. I bägge fallen faller vi Jesus i ämbetet - det är han, Frälsaren, som är Domaren och inte vi. Och då är det väl bäst att redan nu lyssna till vad han säger.



Men så galen att han säger något sådant kan väl Ragnar ändå inte vara - ens på sin namnsdag? Fast han har faktiskt inget att förlora. Ärkebiskop lär han ju inte bli om han låter som Antje Jackelén heller. Och vad hjälper det en människa om den vinner hela världen - inklusive ärkebiskopsvalet - men förlorar sin själ?

Nej, jag skulle inte vilja sitta i "heta stolen" och grillas inför kyrkans medlemmar (fast jag undrar hur många som faktiskt ser intervjuerna?). Många frågor är svåra, men många är också förutsägbara och borde ha gått att förebereda sej ordentligt inför. Det här ärkebiskopsvalet - och kyrkans framtid ö.h.t. - är faktiskt ett enda stort böneämne. Får kyrkan bara ledare som säger saker som (S) och (C) har godkänt, då är det kört.


Ge kyrkan kraft att lida
när kampens smärta krävs
och aldrig nånsin tiga
när sanningen förkvävs.

Hej och hå - alla kommer till himlen

Påskvänner!

Hej och hå - man kommer till himlen oavsett om man tror på Jesus eller Muhammed eller inte alls vill dit. Så skönt. Det var ju en trevlig blivande ärkebiskop. Mycket trevligare än den där Jesus, som måste ha varit fullständigt galen, så mycket som han skrämde folk med helvetet och påstod att man måste kämpa för att komma in genom den trånga porten till himmelriket.

Alla svampar blir ätliga om man steker dem noga. Hej och hå. Vad mysigt. Det finns ingen risk för ett kärnvapenkrig eller för klimatkatastrof - det tror jag absolut inte. (Nej det sista sa hen inte men hen var så trevlig att hen säkert inte velat förstöra det goda intrycket med några hemska varningar). Och då var ändå evangelietexten från i söndags så ohyggligt allvarlig att jag själv kippade efter andan (heder åt min fru som  predikade över texten - många predikanter slog nog knut på sej själva i söndags för att slippa göra det).

Ve dig, värld, med dina förförelser. Förförelserna måste ju komma, men ve den människa genom vilken de kommer.
8Om din hand eller din fot förleder dig, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller ofärdig än att kastas i den eviga elden med händer och fötter i behåll. 7

9Om ditt öga förleder dig, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet enögd än att kastas i helvetets eld med båda ögonen i behåll.
10Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte.
Varför nominerade ingen Stefan Holmström till ärkebiskop? Han är ju i faktiskt ledare för en av de största inomkyrkliga missionsorganisationerna (om inte vi rent av ska säga den största) och hade, hoppas jag åtminstone, kunnat svara på ett sätt som åtminstone har några avlägsna likheter med evangelisk-luthersk tro och bekännelse. (Tänk att den ärkebiskop som nu väljs ska vara med och förbereda reformationsjubileet 2017!). Eller, om det nu ska vara en kvinna, varför nominerade ingen Anna Sophia Bonde?

Jag hoppas naturligtvis att ärkekandidaten har rätt och att alla kommer till himlen, den yttersta saligheten, bara genom att helt enkelt - dö. Men har han på fötterna? Vet han vad han talar om? Behövs kyrkan och nådemedlen till något annat än att helt enkelt göra livet här lite rikare - för dem som uppskattar sånt (övriga har väl ingen anledning att masa sej till gudstjänst)?

Tänk ändå om Ingemar Hedenius hade levat och fått fråga ut ärkebiskopskandidaterna! Det är ju så att man kommer att tänka på hans profetia i "Tro och vetande". Man sa ju på hans tid: Det finns ingen Gud och Hedenius är hans profet. Och en smula profet var han nog:

HEDENIUS´ PROFETIA
(ur Tro och vetande, Bonniers 1971, s. 120f)

Låt oss till sist betrakta, hur kristenheten och kyrkan skulle te sig, om man mera allmänt upphörde att i sitt inre hålla det trodda för sant och dock fortfore att liksom leva i den kristna tron. Det skulle väl först och främst innebära, att det halvt hysteriska fenomen, som jag i annat sammanhang har beskrivit och kallat patetisk tro utan täckning, bleve satt i system. Hur det skulle se ut, är lätt att föreställa sig. 

Men anta, att utvecklingen gick ännu ett steg, så att dessutom de kristna själva finge insikt om att de inte håller kristendomen för sann – att de bleve medvetna om att sanningsfrågan är alldeles likgiltig för deras tro. Då skulle en egendomlig parodi bli satt i scen. Till det yttre skulle väl inte skillnaden vara så stor, jämfört med hur det är nu. Gudstjänster med altartjänst och predikan, dop, konfirmationer, nattvardsfiranden, bröllop och jordfästningar, kristlig verksamhet bland ungdom och gamlingar, husandakt, böner och sånger, allt detta skulle vi ha och många människor som ägnade sig däråt och ännu fler som hörde på. 

Men vid närmare undersökning skulle en märkvärdig mentalitet komma i dagen. Inte bara den mest fullständiga likgiltighet för om det är sant, att Gud verkligen har sänt Kristus och att de som tror på honom skall få evigt liv. Utan också, åtminstone i många fall, en övertygelse om att det naturligtvis inte är så, att det är orimlig ”metafysik” att hålla sådant för sant. Därmed skulle inte bara all fruktan och bävan utan också allt hopp och all längtan vara försvunna ur det religiösa livet.

Som ett tomt skal skulle dock inte kyrkan kunna fortsätta. Andra moment i fromhetslivet än de rent religiösa skulle träda i förgrunden, nämligen momenten av förströelse och gemenskap med likasinnade. Ceremonier och böner, psalmer och predikningar skulle bli ett slags högtidliga sällskapsnöjen i traditionella former. Prästernas granna skrudar och gammalmodiga språk, sången och musiken, nattvardens utskänkning av bröd och vin, allt skulle nog ge upplyftning, och milda känslor av gemenskap med bröderna i ”tron” skulle värma hjärtat. Bismaken av kulturhistoriskt pikanteri, av något för länge sedan borttappat men dock i anden närvarande, skulle sätta pricken över i. 


Men liknar inte detta något helt annat? Skulle man inte längta efter gudstjänsterna på alldeles samma sätt som många generationer av hyggliga borgare har längtat efter en afton i S.H.T. eller Par Bricole? Skulle man inte liksom dessa då och då även förgylla vardagslivets tråk och tvång med ett eller annat ord ur sin kära sällskapsordens heliga skrift eller ritual? 

Sjung och läs nu Bacchi böner, 
se det våta titelblad, 
där han tröstar sina söner 
och gör en bedrövad glad. 
Läs då min granne; hör klockorna gå; 
sjungom då alla, båd stora och små. 
Kör: Gutår! Gutår! 

I all sin enkelhet återger Bellmans Bacchi böne- och sententiebok, den stirrande församlingen till tröst och styrko, skriven till en gammal vacker psalmmelodi, ganska bra mentaliteten i en dylik urblåst kyrka. En gud anropas, som ingen ett ögonblick tror existerar, men det förhöjer bara stämningen. Och inte blir det längre fråga om någon frälsning från synden eller något hopp om ett bättre liv. Det är självklart att den verkliga alkoholismen och förfallet ligger utanför sällskapsbrödernas av trevnaden behärskade horisont. Därför sjunger de om synd och frälsning på ett alltigenom förnöjsamt sätt. 

Fader Bacchus om så händer, 
att ditt barn ej mer förmår, 
men på gator, torg och gränder 
som en skugga går och står; 
värdes du barnet då själv till dig ta 
och till friskt vatten det leda och dra. 
Kör: Gutår! Gutår! 

Ja, själva döden kommer inte längre i betraktande, helt enkelt därför att denna psalm inte har vare sig religiösa eller metafysiska perspektiv på detta fenomen. Dödens problem ligger utanför sällskapsbrödernas intressen. Allt är lyrik och mynnar ut i den tanklösaste fromhet. 

Sen som jag fått allt fullkomna, 
frisk som blomman i sin fröjd, 
så lät mig då sakta somna 
väl otorstig och förnöjd. 
Låter oss bedja som Bacchus oss lärt, 
leve då allt vad hjärtat har kärt! 
Kör: Gutår! Gutår!

Huruvida sen sådan utveckling av andelivet i vår kyrka skulle betyda ett framsteg i kulturellt avseende, skall inte diskuteras här. Mycket skulle utan tvivel kunna anföras både för och emot en sådan uppfattning. Jag konstaterar blott, att det är långt kvar, innan detta tillstånd är uppnått, och att det skulle innebära försvinnandet av all kristen tro, i den betydelse svenska språket för närvarande använder detta uttryck, ifall det uppnåddes. 

Bloggarens kommentar: Ja, 1948 var det kanske en bit kvar. Men hur är det idag?

Journalistisk miss

Påskvänner!

När en journalist frågar ut en ärkebiskopskandidat som säger att "den som ser jungfrufödelsen som en biologisk fråga har faktiskt missat själva poängen" och menar att Lukas´ i sin undervisning om jungfrufödelsen använder ett mytologiskt språk som vill uttrycka att Jesus är en mycket speciell person (jfr dock "Lukasprologen" Luk. 1:1-4), borde väl den självklara följdfrågan vara:

Hur är det med läran om att män kan föda barn - den som nuvarande ärkebiskop biföll i februari i fjol, som riksdagen antog den 22 maj och som implementerades den 1 juli - är den också sant rent biologiskt eller är det bara ett "mytologiskt språk" som vill uttrycka en modern syn på jämställdhet?

Vi och våra barn och ungdomar ska inte behöva ha en ärkebiskop som svävar på målet beträffande
a) huruvida Jesus eller Muhammed ger den sannaste bilden av Gud
b) huruvida Marias (via Lukas) berättelse om hur Jesus blev till faktiskt är sann - eller världens sämsta bortförklaring någonsin
c) huruvida det finns någon särskild biologisk/gudomlig vits med man-kvinna-förbundet
d) huruvida den som föder sitt barn alltid är en kvinna

Hedersomnämnande till Johan Dalman - men det står mellan Lund och Uppsala

Påskvänner!

Det kan inte hjälpas - när det gäller rent kommunikativ förmåga, i skrift åtminstone, sticker domprosten i Strängnäs ut på ett positivt sätt. Hans svar har en språklig och bitvis även innehållslig lyster som jag uppskattar.

Och ändå: kan man inte svara ett rakt ja på frågan om Jesus ger en sannare bild av Gud än Muhammed ger, ska man kanske söka ett annat jobb än just arbetet som ärkebiskop (eller för den delen domprost).

Som jag (och många andra) ser det står valet den 15 oktober i första hand mellan de två biskopar som ställer upp i dagens hearing: Lundabispen Antje Jackelén och Uppsalabispen Ragnar Persenius. Ragnar har namnsdag idag, och jag tror inte att "it´s a sign", men jag måste naturligtvis passa på att gratulera!

Nu börjar den direktsända "hearingen" i Gottsunda. Den kan följas här:
http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/offentlig-utfragning-av-ab-kandidaterna

Och nu innan jag promenerar iväg till jobbet hinner jag höra att samlingen i Gottsunda (föga välbesökt - var är alla EFS-are? - folk tittar väl på webben?) inleds med Per Harlings fina bönepsalm för kyrkan i staden. En psalm som även en lantis som jag kan uppskatta och det är gott att inleda dagen med bön:

Ge kyrkan kraft att höras
bland stadens många ljud,
där många gudar vördas
men få dock anar Gud.
Ge kyrkan kraft att vara
för stadens folk ett hem,
i handling uppenbara
Guds närvaro bland dem.

PS. Dag Sandahls kommentar inför hearingen är lika gratis som obetalbar. Den avslutas så här:

I dag kan man följa utfrågningarna inför ärkebiskopsvalet. Man och man - själv måste jag bedriva arbete. Jag får väl kolla i efterhand. Min enda fråga är denna: "Säger ärkebiskopskandidaten något annat eller något otydligare om Jesus och Kyrkan än söndagsskolfröken?" Blir svaret oklart, håller jag mig till söndagsskolfröken. Konstigare än så är det inte. Ska söndagsskolfröken också räknas in bland de pansarbrigadchefer Svenska kyrkan höll sig med - eller räknas BatC eller KompC i vart fall? Det är också betydelsefullt - och fint.

DS.

måndag 30 september 2013

Ärkebiskopen em om f.d. ärkebiskopskandidaten Franck

Påskvänner!

Det här är mycket, mycket intressant och självavslöjande läsning. Två så likartade öden - sista länkarna i mångåriga prästsläkter - och två så olikartade slutsatser. Nog måste jag säga att jag sympatiserar mer med 2000-talets Eskil Franck. En bofink är en bofink. Kristen tro går inte att manipulera hur mycket som helst om den fortfarande ska kunna presenteras som autentisk kristen tro. Att Jesus är uppstånden betyder att han inte ruttnade eller blev uppäten av vilda hundar. Att Jesus besegrat döden betyder inte att hans undervisning och karisma gjorde lärjungarna glada och brinnande även efter hans död (vilket den faktiskt inte gjorde - inte förrän han själv livs levande kom och gick med dem och gav dem av sin Ande).

Var det förresten inte K G Hammar som kallade sej själv för "en liten buddhist" i samtal med Dalai Lama? Evangelisk luthersk är han i varje fall inte. Och hur ser de processer ser ut i vår kyrka som gör att sådana människor kan bli ärkebiskopar - och nu kanske en som inte ens är säker på att Jesus ger en sannare bild av Gud än Muhammed ger? Är det så illa att vår kyrkas ledare inte får tro mer än Socialdemokraternas och Centerpartiets styrelse ger sitt nådiga tillstånd till?




S:t Johannes som dramatiker

Jag inser ju att vi tyvärr inte kan få S:t Johannes som ärkebiskop (läs 2 Joh. 9-11 - när tillämpade vi de verserna senast?). Men här vill jag lyfta fram honom som dramatiker - litteratören Alf Henrikson lyfte en gång fram hans begåvning på det området och jag har funnit att han har rätt. Låt vara att det då gällde Uppenbarelseboken och att Henrikson kanske inte trodde på den traditionella författaruppgiften beträffande den boken, men jag tycker att Johannes´ dramatiska ådra visar sej även i Johannesevangeliet. Därmed inte sagt att Johannes hittat på berättelserna, utan att han både i t.ex. kap. 1, 3, 4 och 9 arrangerar verkliga dialoger och scener på ett sätt som gör dem synnerligen "spelbara". Se t.ex. nedan: jag har inte behövt bearbeta texten mycket för att den ska bli en fullödig pjäs. Och nog tycker jag att vi på söndag borde kunna framföra hela berättelsen i Johannes 9 utan att kapa både mitten och slutet så bedrövligt som skett i evangelieboken. Håll till godo:
DRAMA
En blindfödd man botas
(Författare: St Johannes, bearbetning A.H.)

Ur JOHANNESEVANGELIET KAPITEL 9
SCEN 1: När Jesus kom gående fick han se en man som hade varit blind från födelsen. 
Lärjungarna frågade honom: ”Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?” 
Jesus svarade: ”Varken han eller hans föräldrar har syndat, men Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. 4Medan dagen varar måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer, då ingen kan arbeta. 5Så länge jag är i världen är jag världens ljus.” 
Sedan spottade han på marken, gjorde en deg med spottet och strök degen på mannens ögon 7och sade: ”Gå och tvätta dig i Siloadammen.”  
SCEN 2: Mannen gick dit och tvättade sig och kom tillbaka seende. 
Hans grannar och de som förut hade sett honom som tiggare sade: ”Är det inte han som satt och tiggde?” 
Några sade: ”Jo, det är han”
Andra: ”Nej, men han är lik honom.”
Själv sade han: ”Det är jag.” 1
Då frågade de: ”Hur öppnades dina ögon?” 1
Han svarade: ”Han som heter Jesus gjorde en deg och strök den på mina ögon och sade åt mig att gå till Siloadammen och tvätta mig. Jag gick dit och tvättade mig, och sedan kunde jag se.” 1
De frågade honom: ”Var är han?”
Han svarade: ”Jag vet inte.”
SCEN 3: De förde mannen som hade varit blind till fariseerna. 
Nu frågade också fariseerna honom: Hur har du fått din syn?

Han svarade: ”Han lade en deg på mina ögon, och jag tvättade mig, och nu kan jag se.” 

Några fariseer sade: ”Mannen han talar om är inte sänd av Gud, han håller inte sabbaten.”

Men andra sade: ”Hur skulle en syndare kunna göra sådana tecken?”

De var alltså oeniga, 17och därför frågade de den blinde en gång till: ”Vad tror du själv om honom, eftersom han öppnade dina ögon?”

Han svarade: ”Att han är en profet.”

SCEN 4: Judarna trodde inte på att han hade varit blind och fått sin syn, så de kallade till sig den botade mannens föräldrar 19och frågade dem:
”Är det här er son som ni säger var född blind? Hur kommer det sig att han kan se nu?” 
Föräldrarna svarade: ”Vi vet att det här är vår son och att han föddes blind. 21Men hur han kan se nu vet vi inte. Och vem som har öppnat hans ögon, det vet vi heller inte. Fråga honom, han är gammal nog, han kan svara för sig själv.” 
SCEN 5: För andra gången kallade de alltså till sig mannen som hade varit blind.
De sade till honom: ”Ge Gud äran. Vi vet att den här mannen är en syndare.” 
Han svarade: ”Om han är en syndare vet jag inte. Men det vet jag, att jag som var blind nu kan se.” 
De frågade honom: ”Vad gjorde han med dig? Hur öppnade han dina ögon?” 
Han svarade: ”Det har jag redan sagt er, men ni ville inte lyssna. Varför vill ni höra det igen? Kanske ni också tänker bli hans lärjungar?” 
Då snäste de av honom och sade: ”Du är hans lärjunge, men vi är Moses lärjungar. 29Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den här mannen kommer, det vet vi inte.” 
Han svarade: ”Ja, det är det märkliga, att ni inte vet varifrån han kommer, och ändå har han öppnat mina ögon.31Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men om någon fruktar Gud och gör hans vilja, då lyssnar han till honom. 32Aldrig förr har man hört att någon har öppnat ögonen på en som var född blind.33Om den här mannen inte vore sänd av Gud hade han inte kunnat göra någonting.” 
Då sade de till honom: ”Du föddes syndig alltigenom, och du skall undervisa oss!”
Och de körde ut honom.
SCEN 6: Jesus fick höra att de hade kört ut honom.
När han träffade honom frågade han: ”Tror du på Människosonen?” 
Han svarade: ”Vem är han, herre? Jag vill tro på honom.” 
Jesus sade: ”Du har sett honom. Det är han som talar med dig.” 
Då sade han: ”Jag tror, herre” och föll ner för honom. 
Och Jesus sade: ”Till en dom har jag kommit hit till världen, för att de som inte ser skall se och de som ser skall bli blinda.”
Några fariseer som var tillsammans med honom hörde detta och sade till honom: ”Är kanske vi också blinda?” 

Jesus svarade: ”Om ni vore blinda skulle ni vara utan synd. Men nu säger ni att ni ser. Er synd står kvar.”

Förr var jag blind,
nu kan jag se
och det är allt jag vet.
Förr var jag blind,
hur jag kan se
är Herrens hemlighet.