Ärkebiskop andlig ledare eller förförare?

Påskvänner!

Vore det absolut omöjligt att få se vår egen missionsföreståndare skriva något liknande som ELM-BV:s missionsföreståndare Erik J Andersson? Eller åtminstone som feministteologen Johanna Andersson på Kristen Opinion? (Observera hennes slutkläm som i allra högsta grad berör även EFS).

Vänner, vi sitter alldeles för stilla i båten. Särskilt om vi faktiskt tänker acceptera ärkebiskopen som något slags andlig ledare även för EFS. Jag fattade aldrig varför Anders Sjöberg (som jag i övrigt har stort förtroende för) nödvändigtvis skulle ha Anders Wejryd att skriva förordet till den fina boken om Johannesevangeliets budskap, där Wejryd verkade vilja göra även S:t Johannes till en postmodern teolog med ett relativt sanningsbegrepp - jag rev ut hela förordet även om det inte var värsta förnekelsen och behöll bara Sjöbergs utmärkta text. 

Och jag har aldrig fattat varför EFS nödvändigtvis måste bjuda in biskop loci till varje årskonferens, utan urskillning (man måste trots allt medge att det föreligger viss teologisk skillnad mellan Esbjörn Hagberg och Åke Bonnier). Är det alldeles slut på den urskillning som den lågkyrklige missionsmannen Ole Hallesby anbefaller i artikeln "Vort forhold til vranglaeren"? Wallinpsalmen Väktare på Sions murar gäller väl även missionsföreståndare och andra "biskopar till gagnet om än inte till namnet"?

Var på tidens tecken vaken,
var vid dess fördärv ej stum,
låt den helga ljusastaken
icke stötas från sitt rum.
Bäva ej i stormig tid,
manligt emot ulvar strid,
tåligt Kristi smälek lid.