Johannes Döparen och de lekande barnen

Påskvänner!

Jag tänker på jullekarnas Grin-Olle och Skratt-Olle när jag läser dagens evangelietext, där Jesus berättar om de lekande barnen som ömsom sjunger sorgliga visor och ömsom spelar dansmusik, medan kompisarna liksom inte hänger med i svängarna.

Och Jesus beskriver en klassisk damned if you do and damned if you don´t - situation. Johannes "varken äter eller dricker" (drastiskt uttryckt, jag tänker på intervjurutornas "dricker: nej") och då anses han besatt, medan Jesus både äter och dricker som folk och då kallas "frossare och drinkare". Ingenting är bra.

Det är nog likadant med själva förkunnelsen. Predikar man som Johannes Döparen omvändelse, bot och bättring och talar om den stundande vredesdomen - jfr Lars Linderot (1761-1811) - ja, då är man elak helvetespredikant; betonar man Guds självutgivande kärlek och försoningen genom Jesus´ död på Golgata kors, ja, då är man sentimental eller i varje fall världsfrånvänd.

Naturligtvis kan en förkunnare - eller en vanlig kristen - verkligen vara sadistisk eller världsfrånvänd (exempel finns ju genom historien och man får se upp själv), men poängen är att det i längden inte går att få "världens" bifall för kristen förkunnelse och livsstil, oavsett hur man vänder sej.Den som försöker "vända sej" in absurdum får till slut "bära åsnan", enligt den kända folksaga som har precis samma tankeväckande "krut" som Kejsarens nya kläder, som min yngste son stapplande men frimodigt läser sej igenom på kvällarna.

Idag blir det först (kl. 11) gudstjänst i Njutångers kyrka - förra söndagen hölls huvudgudstjänsten i EFS-kyrkan därstädes - och sedan (kl. 17) jultonskonsert i Iggesunds kyrka. Alla är - som vanligt - välkomna!

Inget får Guds vilja hindra,
inget stå hans ord emot
eller sakens allvar lindra,
när han kallar oss till bot.