fredag 7 december 2012

Adventssamlingarna, skollagen och Dagens adventsupprop

Påskvänner!

Ibland skriver man mer (kanske för mycket) på andra håll, särskilt när kommentarsfunktionen någon gång står öppen på tidningen Dagen. Jag klipper in några kommentarer här angående adventssamlingarna och skollagen, som kanske har visst intresse även för oss EFS-are (även som EFS-are).

Först en kommentar till muslimska ledares kommentarer:


Ja, där slog muslimska företrädare hål på myten att det inte är några problem för muslimer med att delta i kristna högtidssamlingar. Och det är bra. Jag fattar inte hur Dagen kunde hamna så fel med sitt adventsupprop - inför 200-årsminnet av Kierkegaards födelse och allt. Vi kan inte ha och ska inte ha en folkkyrka, en medborgarreligion, ett halvkristligt eller i värsta fall multireligiöst hopkok ("Jag tror på en Gud som är helig och varm" kan kanske även muslimerna sjunga). Det är inget fel på skollagen alls och såväl studiebesök vid advents- (eller ramadan-) firande som information av lärare eller inbjudna andliga ledare är fullt tillåtna.
Vill inte skolan fira Domssöndagen ihop med kyrkan, så varför ska vi tillsammans fira oförarglighetsadvent med åsnekungen - inte han som ska komma på himmelens skyar, väl? - och oförarglighetsjulen med julkrubbsjesus som firande av barnaoskuld och Gud i varje barnaöga? Jag litar inte alls på att särskilt många vare sej präster eller lärare informerar barnen om Guds dom över synden eller frälsningen genom Jesus (som inte stannade i krubban), blodet som utgjuts till våra synders förlåtelse, omvändelse och nyfödelse genom den helige Ande, eller Jesu återkomst (ens vid samlingar andra advent). 
Det hade varit bättre om kyrkorna, som t.ex. Ragnar Persenius försiktigt föreslog för tio år sen, för länge sen agerat mer proaktivt och gjort som i Ö Broby med särskild inbjudan från kyrkan (som rektor inte behöver ta ställning till) där man är helt fri att utforma samlingen till en gudstjänst om man så vill.
Sverige är inget kristet land. Frågan är om det någonsin har varit det. (Tvångskristet, möjligen).

Sedan en kommentar till Elisabeths Sandlunds (på många sätt fina) ledarartikel inför "andra advent":


Fint skrivet, bra predikoutkast, entusiasmerande rent av. Och ändå - får vi verkligen berätta om Jesu återkomst, den där som Jakob skriver om, när barnen samlas till folkkyrkoreligiös högtid i kyrkan vid adventstid? Är det inte bara åsnekungen och julkrubbsjesus som accepteras - domssöndags- och andraadventjesus (se första årgångens evangelietext) får vackert hålla sej undan. Jag tror att Camilla Grepe och humanistateisterna har alldeles rätt: den Jesus kyrkan verkligen tror på är lite - eller mycket - förskräckande och farlig också, beroende på var man befinner sej i relation till honom och hans vilja. (Jfr Narniaböckerna om Aslan: "Farlig? Visst är han farlig. Men han är god").
Nu kan man säga att julbudskapet just handlar om att Gud "tonar ner sej" för att komma nära. Men, men. Det är ändå Gud. Det är ändå samme Jesus som på Domssöndagen. Och muslimska företrädare visar ju att det inte alls är så oproblematiskt för dem med kyrkliga advents- och julsamlingar som vi brukar hävda (när vi skyller problemen på ateisterna). Och jag är rädd att advents- och julsamlingar som redan sker och  i framtiden ska ske med rektorers och myndigheters goda minne (med eller utan ändrad skollag) blir så urvattnade (det finns ju något som heter självcensur också) att det snarare riskerar bli en vaccination MOT evangeliet. (Ni vet det där som handlar om synd och nåd, dom och frälsning, tid och evighet).
Kyrkan ska stå på sej (annars gör någon annan det), men symbiosen med skolan och flera av de politiska partierna måste upphöra 2013 (DÄR har vi stoff till ett ännu mer spännande upprop!!!).

Sist och slutligen en kommentar till Daniel Grahns (också läsvärda och på många sätt tänkvärda) artikel om kyrkans roll som byfåne i debatter och TV-soffor, där jag uttrycker mina sympatier för den kämpande ateisthumanisten Camilla Grepe som vill att den icke-konfessionella kommunala skolan ska vara just icke-konfessionell (precis som jag kämpar för att de icke-konfessionella politiska partierna ska vara just det och lämna Svenska kyrkan ifred):



Camilla, jag förstår dej. Det är rena snurren det vi nu bevittnar: studiebesök vid adventsgudstjänster (eller fredagsböner) är inte förbjudna, ej heller information om kristna (eller muslimska) högtider och deras innehåll, ej heller inbjudna religiösa ledare, bara att låta skolbarn i en icke-konfessionell skola delta i kultaktiviteter, alltså skickas till någon form av gudstjänster som en del av skoldagen. (Jfr morgonbönerna förr i världen).
Vad är problemet med skollagen? Inget. Kyrkan kan bjuda in elever och föräldrar och lärare utanför skoltid som i Ö Broby i somras. Inga problem. Problem har bara "folkkyrkoideologerna", den oheliga allians av urbana socialdemokrater (jfr Helle Klein och Artur Engberg med "Kungliga Salighetsverket) och bypräster och centerpartister som tror att Sverige fortfarande är ett "kristet folk" (om det nu nånsin varit det) och att det ska manifesteras genom särskilda samarbeten mellan skolan och (vanligen) Svenska kyrkan. (Frikyrkorna har det svårare).
Och så får vi den här pseudodebatten med upprop och lättskrämda ministrar - när Dagen och andra VERKLIGEN borde ha startat upprop och bildat läckra allianser med Camilla Grepe och Björn Ulvaeus för att få bort de politiska partierna från kyrkovalet 2013! Finns det INGET i de (icke-konfessionella) politiska partiernas egna stadgar som förbjuder dem att engagera sej i något visst trossamfund? När det nu inte tycks stå i kyrkoordningen att kyrkan inte får styras av politiska partier... 

2 kommentarer:

  1. Då får jag väl svara som jag gjorde i Dagen: De där muslimska företrädarna företräder muslimer lika bra som Pikku-Leevi och Arne Imsen respresenterar kristenheten i Sverige. Jag känner många människor som räknas som muslimer och INGEN hyser minst tvekan att gå till en kristen kyrka eller delta i en gudstjänst eller ett julspel. Tvärtom har jag mött så mycket tacksamhet för julspelet vi hade i Jukkasjärvi församling just från muslimer från Irak, Afghanistan, Egypten, Palestina, Pakistan och Iran. Även vid studiebesök från flyktingförläggningen var det Pakistanier m.fl från muslimska länder som var mest positiva. Det kunde vara knöligare med människor från östblocket och rysk-orthodox bekännelse. Då var det inte att de inte ville vara med på gudstjänsterna man hade åsikter om detaljer i kyrkorummet exempelvis.

    Det är ju märkligt att muslimer plötsligt lämnar den gamla traditionen om bokens religioner samtidigt som humanisterna har en medlem som statsminister i Sverige och humanisterna får breda ut sig i allehanda sammanhang med sina plågsamt irrelevanta inlägg som om de vore många fler än de verkligen är.

    SvaraRadera