Varje vrå som Gud inte lyckas lysa upp...

Påskvänner!

Älskade Marcus Birro - vilken viktig krönika! Inte är just alkoholism min svaga sida. Men när jag t.ex. säger taskiga saker åt min fru eller låter egna frustrationer gå ut över mina barn - ibland offentligt och inte sällan inför helg och gudstjänst (varför?) - upplever jag samma sak som du. Och varje gång någon annan gör bort sej till synes värre än jag tänker jag uppriktigt: "There, but for the grace of God and my wife, go I."

Birro skriver så rakt om sitt återfall:

Jag hade kunnat låta bli att skriva detta. Jag hade inte behövt formulera mig runt denna hemska söndag. Men jag gör det ändå. Mest för att jag inte vill ha några hemligheter i mitt liv. Varje vrå som Gud inte lyckas lysa upp samlar likdelar om natten.

Så sant! Men jag medger gärna att jag inte luftat särskilt många av mina svagheter - ja, synder - här på bloggen. Kanske av stolthet. Kanske av blyghet. Kanske för att det finns andra forum (jag biktar mej t.ex. gärna inför präst). Inför Gud är vi i varje fall genomskådade, men vi behöver säga som det är, både inför honom och, tror jag, inför åtminstone någon människa.

Säg honom allt. Å, nämn din svaga sida.
Låt synden ha det fula namn den bär.
De onda andar ska i ljuset lida;
de trivs ju bara där det mörker är.