Begravning i Enånger

Påskvänner!

Ska fara halvannan mil och spela på en begravning i Enånger idag. Det känns viktigt att det blir bra, trots något begränsad förberedelsetid (rycker in som vikarie).

Jag var på en begravning i onsdags av "privata" skäl, liksom på fredag för två veckor sedan, och ibland tror jag att jag förstår vad Predikaren menar om nyttan att "gå i sorgehus". Det kan t.o.m. finnas en märklig glädje också där, särskilt när ett tydligt Kristus- och himmelsperspektiv ligger över (det inte sällan prövosamma) levnadsloppet.

Det var inte bara på skoj jag på 90-talet brukade säga "Så här roligt har jag inte haft sen mormors begravning." Och egentligen är det väl bara efter en livslång vandring med Kristus man på riktigt allvar kan sjunga August Storms paradoxala tacksägelsepsalm:

Tack för rosorna vid vägen,
tack för törnen ibland dem.
Tack för resta himlastegen,
tack för evigt tryggat hem.