Stilla musik i Forsa kyrka klockan 13

Påskvänner!

Snart ska jag fara och på anmaning spela lite stilla musik i Forsa kyrka mellan kl. 13 och 14. Jag får ju troligen öva och spela i alla kyrkor i hela Sveriges land (om jag frågar först), t.o.m. i Luleå domkyrka, utom i de kyrkor som finns i Bollnäs-Rengsjö pastorat. Är det ett exempel på att ingen är profet i sin hemstad? Och vad händer nu när vi flyttar ;o)?

Min situation är naturligtvis en sk-t-sak jämfört med många andras. Ändå måste det naturligtvis - oavsett vem som flyttar först - klargöras vem som har det yttersta ansvaret för en sådan, ur den avstängdes synvinkel, drakonisk åtgärd som att i tre års tid (och för obestämd framtid) förbjuda en kantorsstuderande att öva på hempastoratets orglar. Kan en kyrkoherde verkligen självsvåldigt bestämma en sådan sak (som ju skulle väcka ett enormt medialt uppseende om det gällt en queertroende studerande som anklagat sin EFS-kyrkoherde för att genom sin modesta heteronormativitet förneka alla människors lika värde) eller har inte församlingen och kyrkorådet, alt. domkapitlet, den yttersta bestämmanderätten vad gäller kyrkorum och inventarier utanför det direkta gudstjänstsammanhanget?

Jag tror det bör klargöras, inte främst för min skull (mina övningsproblem löser sej ju nu när vi flyttar) utan för ALLA presumtiva orgelspelares och orgelstuderandes skull, unga såväl som äldre. Vad riskerar man om man söker bilda opinion på tvärs mot de rådande politiska partierna (alt. på tvärs mot sin konservative kyrkoherde eller sitt ur queersynvinkel efterblivna kyrkoråd)? Och jag tror att kyrkomusikerutbildningarna skulle behöva träffa ett avtal med stift och församlingar om något slags "lokal övningsrätt" för de studerande (så länge de inte hotar och misshandlar någon eller slår sönder instrumenten), eftersom det är så dyrt och opraktiskt att själv anskaffa en kyrkorgel.