Påskvänner!
Vi har fått lite sovmorgon imorgon, eftersom en lärare hastigt och olustigt blivit sjuk - men övriga lektioner startar tidigare och vi behöver inte stanna ända till klockan 21 på kvällen, som det stod på ursprungsschemat. Tack! (Ska lägga mej strax ändå).
Vill gärna önska en god helg, en god Första söndagen i fastan, om än temat "Prövningens stund" eller "Kampen mot frestelsen" är nog så allvarligt, både för individ och kyrka. Jag tänker på familjen därhemma som jag just nu är plågsamt långt borta ifrån - och där vi nog egentligen hade behövt varandras närhet på fler än ett sätt just nu. Och jag tänker på de alltmer hårresande läror som kyrkans ledning antingen själva direkt torgför eller åtminstone kritiklöst accepterar.
Samtidigt tar vi andra ofta alltför lätt även på uppenbara svårigheter i den kristna tron, i både lära och liv (jfr strof 3 nedan!), vilket lätt gör att samtalet och den sunda "brottningen" med bibeltexterna och bekännelsen liksom stannar av.
Jesus, hjälp!
Jesus själv har frestad blivit,
vad kan annat vänta mej?
Världens furste säger sej
vad som helst mej snart ha givit,
ja, så snart jag honom vill
tillbe, tjäna, höra till.
Frestad till en brottslig möda
vill jag ofta i min nöd
göra stenarna till bröd
och min själ en usel föda
leta i det stoft, som än
aldrig kunnat mätta den.
Ofta jag mej ej besinnar
förrän, stolt att kallas from,
stolt av dygd och kristendom,
jag blir förd på templets tinnar,
varifrån jag, blint på nåd,
störtat mej i överdåd.
Men du, Jesus, seger vunnit,
över satans makt och list.
Herre, under all min brist
i din kärlek kraft jag funnit
att hans smicker och hans hot
med förtröstan stå emot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar