Glad Mickelsmäss! En Domssöndag före Domssöndagen. Och liksom denna en domedag i nådens tid (om den nu inte blir den yttersta dagen för oss alla).
Kampen mellan Gud och djävulen accentueras denna dag. Det är inte en kamp mellan två likvärdiga parter, och ändå kan vi dagligen ge efter för satan och till sist - mirabile dictu! - göra vår Herre till förlorare i både våra egna liv och i vår egen omgivning.
Då blir domen oundviklig. För Han ska segra, om inte som Frälsare så som Domare. Jag har just läst Judas brev. Vers 6: "Tänk också på de änglar som inte bevarade sin höga ställning utan övergav sin rätta hemvist. Dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom."
Och det är lite märkligt att läsa om hur Mikael, som med sina änglar drev ut djävulen ur den himmelska världen, faktiskt mötte honom även i en tvist om "Moses kropp", se Judas brev v. 9! Och det är mycket märkligt att här se Mikaels ödmjukhet gentemot sin tidigare kollega som änglafurste: Mikael "dristade sej inte att uttala någon smädande dom" ens över djävulen utan sa bara: "Herren må tillrättavisa/näpsa/straffa dej!"
Mikael hade då inget uppdrag att döma och straffa den onde. Men i Hanoks profetia om domen (Judas v. 14) har "mångtusen heliga" ofta ansetts syfta på just änglarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar