"Vi har haft en het sommardag, men jag kan bara njuta av solen med blandade känslor, när jag tänker på vilka kval den nu måste bereda dig. Förmodligen sitter du någonstans, dammig, genomsvett, trött, och utan möjlighet att tvätta och svalka dig... Men ändå, vet du, skulle jag riktigt vilja känna den än en gång i all dess makt, när den bränner i huden och långsamt får hela ens kropp att glöda, så att man minns på nytt att man är en varelse av kött och blod; jag skulle vilja låta mig uttröttas av solen istället för av böcker och tankar; den skulle få väcka till liv min animaliska existens, inte det animala som förnedrar människan, utan det som befriar henne från en alltför intellektuell tillvaros mögel och skevhet och gör människan renare och lyckligare. Jag skulle inte bara vilja se solen och läppja litet på den, utan känna den med hela kroppen en gång till."
Tänk, det får nog de flesta av oss göra, även om den riktiga värmeböljan skulle vara över för den här gången. Men Dietrich Bonhoeffer (1906-1945) som skrev stycket ovan den 30 juni 1944 - hans sista 30 juni - fick sitta kvar i fängelset i Tegel, tills det byttes ut mot Gestapos högkvarter och galgen...
för alla som för mig.
O, må jag så i tålamod
och kärlek likna dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar