Sorgen och glädjen de vandra tillsamman

Påskvänner!

Benny Hinn-mötena i somras sänkte i mina ögon mycket av det Ulf Ekman på senare år velat bygga upp. Som bl.a. Emanuel Karlsten påpekat är det ju inte vidare trovärdigt att vara engagerad för den rätta läran om t.ex. äktenskapet (vilket vi ska vara), om vi närmast struntar i folks kristologi (lära om Kristus) eller teologi i övrigt. Och Benny Hinn sa otroligt konstiga saker i somras (alldeles bortsett från frågan hur han hanterar pengar eller sjuka och döende människor).

Desto roligare att kunna konstatera att Ulf Ekman nu verkar predika sunt och bibliskt om "Lidandet i en kristens liv" (så långt jag läst på hans blogg i alla fall). Jag har varit och är skeptisk till mycket inom trosrörelsen - inte minst kring hur pass man gjort upp med sitt förflutna - men man bör kunna erkänna och behålla det som är gott sedan man prövat allt.

Och att Ulf Ekman nu citerar Lina Sandells sångtext om vår himmelske Far som ger varje dag "dess beskärda del av fröjd och smärta", det är faktiskt historiskt. Det hade varit stört omöjligt i den trosrörelsemiljö jag kom i kontakt med i slutet av 1980-talet, då man lika lite kunde sjunga sista strofen i Tryggare kan ingen vara, eftersom Herren bara ansågs ge och inte ta. Trots att Bibeln bekräftar Jobs utsaga om att "Herren gav och Herren tog" - vilket bl.a. Arild Edvardsen förnekade i boken Jobs Gud - genom att uttryckligen påpeka att "vid allt detta syndade Job inte och talade intet lasteligt mot Gud."

Sorgen och glädjen, de vandra tillsamman,
medgång och motgång här tätt följas åt.