söndag 5 september 2010

Insändare

Påskvänner!

"Det var en bra insändare i Ljusnan idag", sa en kille från Edsbyn i Färila igår (har glömt vad du hette - Ingvar?). Bra eller inte, här är den för er som inte har Ljusnan:

KYRKOFRÅGAN SOM MÅSTE AVGÖRAS
Kul att valrörelsen är igång och partierna med! Men det finns viktiga frågor som måste lyftas av enskilda medborgare eller partimedlemmar, eftersom de tycks för besvärande för alla partiledningar.
Till dessa frågor hör frågan om kyrka och stat. Nuvarande ordning, där riksdagens partier dominerar också i kyrkomötet, kan enligt min mening endast förklaras på något av följande sätt:
1) Partierna ser sej själva som konfessionellt kristna partier.
2) Partierna ser inte Svenska kyrkan som en kristen kyrka.
3) Partierna vill medvetet sekularisera/avkristna Svenska kyrkan.
Alla dessa alternativ måste väl anses som högst orimliga (utom möjligen alt. 1 för KD?) och betecknas som en skam för både stat och kyrka på 2000-talet?
Hur kan det då komma sej att systemet ändå får fortgå utan kraftiga protester, och att tillfrågade partiledare nu på nytt deklarerar att deras partier tänker ställa upp även i nästa kyrkoval?
Så länge de politiska partierna endast hjälper till med vissa kamerala frågor, kunde saken kanske till nöds accepteras. Men inte när de, av välvilja förstås, stöper om kyrkans äktenskapsbegrepp enligt senaste statliga queerdefinition (och krattar manegen för polyrörelsen), och inte när de såväl till namnet som till gagnet avvecklar kärnan i Svenska Kyrkans Mission. Internationellt prioriterar Svenska kyrkan nu enligt en broschyr jag fick landsbygdsutveckling, miljö/klimat och ekonomisk rättvisa. (Här hemma också, kanske?)
På sitt sätt är väl den utvecklingen ganska följdriktig. För sedan när ingick det i Centerns eller Socialdemokraternas partiprogram att Jesus är Herre och att vi behöver försonas med både Gud och människor inför evigheten? (Jodå, det där andra hör också med, men vad var poängen med just kyrkan?).
Och det är kanske OK att centerkvinnorna fixar gott kyrkkaffe ibland (tack!) och får lite PR på köpet. Fast nog borde den kyrkliga miljön vara fredad från partipolitisk reklam, liksom politiska partier borde akta sej för att favorisera vissa trossamfund. Det hindrar naturligtvis inte att vi som enskilda engagerar oss både här och där. Även med kaffe.
Nej, vänner, det duger inte att pliktskyldigast hänskjuta kyrka-statfrågan till de förbisedda kyrkovalen. Det är nu frågan borde debatteras, och det är nu kristna och ateister, blågröna och rödgröna borde enas om att skilja kyrkan från staten på riktigt. Ja, med det allra, allra snaraste.
Andreas Holmberg
kantorsstuderande
socialliberal och troende medlem av Svenska kyrkan

2 kommentarer:

  1. Tack ska du ha, Simon! Tyvärr tog insändarredaktionen bort det viktiga medgivandet "av ren välvilja, förstås" (om queerreformen), men...

    Och tyvärr missförstås ofta kritiken mot hur kyrkan styrs - man ser det som kritik av hela "Svenska kyrkan", som en slags illojalitet. Ungefär som när Göran Persson påstod att hans kritiker for omkring och "talade illa om vårt vackra land". För att de talade illa om Göran Persson. (Staten det är jag, eller hur var det? :o) Kyrkan det är Wejryd och de politiska partierna, typ).

    SvaraRadera