Man behöver alls inte vara högkyrklig eller något hängivet Dag Sandahl-fan (det finns som bekant sådana) för att finna hans fråga Var går skamgränsen högst relevant när det gäller prästerlig trolöshet mot allt som ens påminner om Svenska kyrkans bekännelse. (Dessutom är hans blogginlägg faktiskt en god liten kortkurs om Augustana). Med tanke på de skarpa reaktioner som brukar drabba inte bara s.k. kvinnoprästmotståndare utan även de stackare som döpt om sej, kan man ju undra om det inte finns några andra viktiga läror i kyrkan än ämbetsfrågan och barndopsfrågan.
Sanningen att säga kan man inte längre veta ens om präster eller biskopar tror på Gud i någon vedertagen bemärkelse av ordet. Har ni inte hört floskler som "Gud finns inte - jag tror på honom?" (Det är Tunström, inte NT ifall ni undrade). Alternativt: "Gud är energi och rörelse" eller (min favorit) "Gud är ett verb", vilket ju helt skulle omintetgöra den judisk/kristna bekännelsen "Hör Israel, Herren vår Gud, Herren är en!"
Som sagt: Var går skamgränsen? Allas vår Hans Lindholm (gammal EFS-förlagschef, Lötenkyrkopräst m.m.) reagerade ju skarpt när en Dagen-läsare på 90-talet undrade varför man skulle kräva kristen tro av kyrkans vaktmästare, när man inte krävde det av kyrkans ärkebiskop. Jag tyckte däremot att frågan var högst relevant.
Ge kyrkan kraft att lida
när kampens smärta krävs
och aldrig nånsin tiga
när sanningen förkvävs.
när kampens smärta krävs
och aldrig nånsin tiga
när sanningen förkvävs.
Hej
SvaraRaderaTacksam över din blogg och även dina tilläggsblogg typ "Linneroden" och "Rutström".
Jag är från Gbg men har alla mina rötter i Bohuslän. Min farfars mor, född på 1829, hon läste Linderoths postilla, "Linneroden kallte ho na". Den postillan har jag fortfarande.
Men tacksam också över de psalmer du publicerar och inte minst ditt svar angående försoningsläran till A Spalde, för är det precis som du skiver, Gud krävde offer, Gud gav offer, Gud offrade sig själv. Och det visar uppenbarelsen med klara ord.
Bästa hälsningar
Gunnar