Det kan inte hjälpas: ibland - inte alltid - är det ganska roligt med Ulf Ekman, och hans evangelisk-lutherska prästutbildning från 1970-talet tycks allt oftare komma till heders igen.
Är det t.ex. någon EFS-are som har något att invända mot Ekmans utläggning om fastetiden ocht kyrkoåret? Inte för att vi alltid själva är så kyrkoårsanknutna - jag minns en EFS-predikant som på Jungfru Marie bebådelsedag närmast demonstrativt predikade om något HELT annat, eftersom vi enligt honom ändå hade så många Maria-dagar.
Väl bekomme - vi har kristlig frihet och kyrkoåret är definitivt s.k. adiafora (en frivillig, oskyldig sak). Jag tycker väldigt mycket om Paulusorden om att "den ene gör skillnad på dag och dag, och den andre håller alla dagar för lika", och där Paulus värderar båda lika högt, eftersom båda gör det för att ära Herren.
Men nog tycker jag, som Ulf Ekman är inne på, att kyrkoåret är en genialt pedagogisk uppfinning. Som gamle Ribe-biskopen Brorson sjunger i en av sina adventspsalmer:
På grund av Jesu blod och sår
jag börjar nu mitt kyrkoår.
Hans resa till Jerusalem
gör att jag trygg får vandra hem.
Hans mål var smälek, hån och spott,
men jag får gå till Sions slott.
Gud vare pris, som är så blid
att han oss givit denna tid
då vi en salig försmak får
av evighetens kyrkoår.
Ja, vi får redan börja att
stå inför tronen dag och natt.
jag börjar nu mitt kyrkoår.
Hans resa till Jerusalem
gör att jag trygg får vandra hem.
Hans mål var smälek, hån och spott,
men jag får gå till Sions slott.
Gud vare pris, som är så blid
att han oss givit denna tid
då vi en salig försmak får
av evighetens kyrkoår.
Ja, vi får redan börja att
stå inför tronen dag och natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar