Lag och evangelium

Nu finns det förstås dom som tycker att bloggen blivit för sex- och queer-fixerad. Nåväl, det är kanske sant, men man väljer inte alltid sina strider. Det råkar vara på detta område Svenska kyrkan i dagarna ändrar sin lära, och det vore väl konstigt om bara Rfsl finge ha synpunkter på den? Den organisationen är ju till själva sitt väsen sex- och queerfixerad, men avfärdas inte fördenskull av Svenska kyrkan utan ska tydligen nu utbilda folk runt om i olika församlingar så att vi blir könsneutrala ända in i ryggmärgen. Men om någon säger emot på någon enda punkt, och fortsätter att säga emot fler än en gång, så är den personen genast sexfixerad. Och, naturligtvis, homofob.

Men helt klart har äktenskapsfrågan en räckvidd utöver det vanliga. Den åsikten delar jag med Marta Axner, som på kyrkomötet gjorde en intressant koppling till människosyn och könskomplementaritet ö.h.t. Det handlar nu om vi ska införa queer-ideologin eller inte (kyrkomötet har redan gjort det, men implementeringen återstår). Om vi ska lova att förneka att Gud hade någon särskild tanke och välsignelse för just man+kvinna-konstellationen. Eller - så klart - inte förneka det.

Det handlar också om lag och evangelium - för snart nog börjar väl alla inse att förändringarna inte hela tiden kan gå mot upplösta normer i kärlekens namn; vi måste väl också i kärlekens namn kunna skärpa kraven och t.ex. sluta lova välsigna ren otrohet. (Som det är idag vet jag att Svenska kyrkan garanterat viger mej med grannens fru om vi efter att ha hoppat i säng på en kvartersfest skiljer oss från våra respektive - och så kan man ju inte ha det). Vi kan ju inte bara ha lov att kritisera kyrkomötesbeslutet för att det inte är tillräckligt queert - fortfarande är det ju rätt tvåsamhetsfixerat - vi måste ju också ha lov att kritisera kyrkomötesbeslutet för att det är alltför queert och avfärdar betydelsen av att ha en pappa jämfört med att ingen ha.

Och lag och evangelium-frågan är absolut central för en luthersk rörelse som EFS. Upphörde Luther eller Rosenius (eller Jesus och Paulus) att predika lagen för att de var så evangeliska? Läs så får du se. Observera också hur både profeten Natan och profeten Johannes riskerade sina huvuden för att gå till rätta med folks sexualmoral (i Herodes´ fall är det inget som säger att relationen var särskilt kärlekslös eller ogodkänd av alla inblandade parter - och så miste Johannes mycket riktigt huvudet). "Du har inte lov att..." är hårt att få höra, både för ett barn och för en vuxen. Men ibland måste faktiskt någon säga det - även i en evangelisk kyrka. Både till elaka homofober och till gränslöshetens apostlar.

Fader, du vars hjärta gömmer
helighet, som allting dömer,
kärlek som förlåter allt,
du vill döda
för att föda
oss på nytt till ny gestalt.