Spelade under torsdags- och fredagsdygnet på några skolavslutningar. En i landsortskyrkan och en i stadskyrkan. Bägge får ta in max 400 personer, men vid bägge tillfällena överskreds nog gränsen (ingen stod vid porten och räknade in "fåren", så...). Ingen utryckningssituation uppstod dock, tack för det.
Inser mer och mer varför skolavslutningsfrågan väcker så starka känslor. Kyrkan ÄR ofta den vackraste och rymligaste lokal man har att tillgå, och skolavslutningarna är tillsammans med advents- och jultidens gudstjänster/konserter det publikt mest vägande evenemang som äger rum i kyrkan.
Samtidigt sympatiserar jag till fullo med idén att om nu kyrkan är skild från staten - och skolan - ska inte eleverna tvingas delta i gudstjänstliknande verksamhet ("kulthandlingar" om man så vill). OCH med idén att om människor kommer till kyrkan, ska kyrkans anställda ha full rätt att utan munkavle tala om Gud.
Som jag ser det kan saken inte lösas på annat sätt än att sista lektionstimmen i skolan blir den "officiella" avslutningen på skolåret med tal av rektor o dyl. Och att föräldrarna själva tar kontakt med kyrkan för en "inofficiell" avslutning med Den blomstertid nu kommer (3 verser!) och dylikt. Fördelen är att den mängd av musikstycken o dyl som elever brukar träna in inför skolavslutningen inte måste uppföras vid ett och samma tillfälle - det kan bli ganska svettigt och långt! - och att samhället tydliggör sin avsikt att "ingens samvete tvinga eller tvinga låta." Varken elevens eller prästens.
Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor.
Du nalkas, ljuva sommar
då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma
till allt som varit dött
sig solens strålar närma
och allt blir återfött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar