Snacka går ju. Men hur får man stiftschefer och andra att inse allvaret? Jo, man gör som Mikael Mogren med Muhammed Omar (och vice versa): man bryter med dem. Så länge man förtroendefullt samarbetar också med det högre kleresiet, så länge blir det omöjligt för stiftschefer och andra att förstå situationens dignitet. Verkliga meningsbrytningar tas bara för livaktiga pausdiskussioner.
Hur kan det komma sej att så många förstår att Mogren bryter med Omar sedan denne gått ut som förintelseförnekare? Det är väl bättre att han förnekar Förintelsen än försvarar den. (Att förneka förintelsen trots Hitlers uttalade ambitioner är så dumt, tycker jag, att man bara idiotförklarar sej själv - "det må vaere straf nok"). Och är det inte på många sätt värre att förneka försoningen genom juden Jesus´ korsdöd och förneka att Jesus dog för våra synder? (Sen vet jag själv att Omar sagt värre saker än bara förnekat Förintelsen - men just förintelseförnekelsen har av flera personer beskrivits som droppen som fått dem att ta avstånd från Omar).
Men bryter man med moderna teologer, så anses man däremot fullkomligt fanatisk! Strunt i det. Vill EFS vara en väckelserörelse, måste den snart markera i tydlig handling. (Det borde givetvis redan ha skett). Vare sej det blir Ulfvebrand med sina inbjudningar av Spong eller Brunne med sitt bidrag till den famösa Mariautställningen som vinner biskopsvalet i Stockholm.
Och jag vet faktiskt inte vad som är värre: att själv förkunna nästan vad som helst eller att stillatigande acceptera att andra förkunnar nästan vad som helst i vår kyrka. (Gör verkligen Ragnar Persenius det, han som predikade så fint över "Bliv kvar hos mig" i Gävle Heliga Trefaldighet på Annandag Påsk och som förkunnade omvändelsens nödvändighet i Edsbyns S:t Olov lördagen därpå?). Jo, det är väl snäppet värre att förkunna dumheterna själv. Men ansvaret kommer man inte undan för att man själv predikar bra eller för att man som t.ex. Hakon Långström tyvärr gjorde (liksom Frimodig Kyrka?) vädjar om utrymme ÄVEN för sin mera klassiskt kristna tro - istället för att med självklar pondus och råg i ryggen kräva modernisternas och religionsskiftarnas omedelbara uttåg ur en kyrka vars teologi och bekännelse de inte har minsta rätt att vända upp och ner på!
EFS måste nu i handling ta avstånd från "vad som helst ryms"-teologin och -kyrkosynen. Tydligt och odiplomatiskt. (Den är ju faktiskt uppenbart orimlig och går i längden inte att tillämpa åt något enda håll). Nu har vi haltat på båda sidor länge nog. Så har vi också fått John Shelby Spong som Sverigemissionär och Jonas Gardell som riksevangelist.
Låt kyrkan bli som fordom:
ett hjärta och en själ,
en fristad mitt i oron,
för sanningen ett värn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar