Den rättfärdige vet hur hans boskap känner det... Sveriges Radios avslöjande rapportering om dansk fläskproduktion gör både mej - och andra - illamående. Nu under pingstfastan har vi i vår familj visserligen inte kört vegetariskt, eller ärligt talat fastat alls, men visst känns det mer och mer tveksamt att äta kött från djur som levat hela sitt liv i trånga burar och behandlats som levande köttpaket. Utan att personligen tro på ett totalt köttförbud eller dela hinduernas syn på karmafri kost, så känns det som om det vilar en förbannelse över kött som producerats genom rent djurplågeri.
Det är ju löjligt av oss att ha kritiska synpunkter på kosher- och halalslakt, om det där handlar om välhållna djur och några enstaka minuters allt mer avtagande smärta, medan den slakt vi själva hyllar, och vars resultat vi avnjuter till söndagsmiddag, är slutet på långa och svåra plågor som producenterna orsakat och vi konsumenter genom vårt skygglappsbeteende är medskyldiga till.
I 1921 års psalmbokstillägg hade biskop Eklund i Karlstad (f. 1863) en psalm om djuren som tyvärr inte kom med i 1937 års psalmbok. Jag citerar här några strofer som passar särskilt väl nu i vårtid:
Oss fröjdar liljans rena skrud,
oss gläder fågelns tunga,
när de sitt lov till Herren Gud
i färg och toner sjunga.
Men när i vånda djurens hop
från jorden höjer klagorop,
oss deras kval betunga.
Den ej i ogudaktighet
vill Faderns godhet glömma,
men Frälsarens barmhärtighet
djupt i sitt hjärta gömma,
han kan ej utan ömkan se
de många varelsernas ve;
han måste för dem ömma.
När skall som Herrens lustgård stå
den fagra vida jorden
och när skall dödens makt förgå?
När sannas löftesorden,
att synden, som gör handen hård
och nekar Herrens verk dess vård,
är helt besegrad vorden?
O Fader vår, Dig tacka vi
Med Sonen vid din sida,
att människan skall varda fri,
att skapelsen får bida
den dag, då Anden helt en gång
skall lösa varelsernas tvång
och ingen mer skall lida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar