En härlig kväll hos två systrar

Påskvänner!

En alldeles underbar "utekväll" för EFS-gänget i Bollnäs. Och ser man på, vi var fyra "gubbs" ikväll av ca 15 personer, vilket ju blir över 25% (min fru har någon gång kallat mej tuppen ;o)! Men två systrar var det som bjöd in denna gång.

Fin andakt kring olivträdet och Anden, gemensam bön, intressant rapportering från årsmötet i Skellefteå (oj så många hälsningar!), god macka med kaffe - mys i solen med hunden Wilma och katten (vad?) samt två tjejer i 4:an resp. 9:an.

Tack till både Gud och människor för en härlig eftermiddag i nära 30 graders värme - men, som sej bör en pingstdag, med en upplivande vind!

Icke genom någon människas styrka eller kraft ska det ske,

icke genom någon människas styrka eller kraft ska det ske,

utan genom min Ande, säger Herren,

utan genom min Ande.

Icke genom någon människas styrka eller kraft ska det ske.

Morgonstund har guld i mun

Pingstvänner!

Så här i den strålande pingstsolens morgonstund frapperas jag av hur den första pingstväckelsen skedde under blanka förmiddagen! Det var ju också Petrus´ huvudargument mot teorin att lärjungarna skulle vara fulla av sött vin. Så nyktert, så förmiddagsmässigt - och så omskakande!

Det är ingen hemlighet att många väckelsemöten med flit läggs ganska sent på kvällarna. Men här är det ungefär som när Elia hällde vatten på offeraltaret - och elden föll! De naturliga förutsättningarna för en omskakande upplevelse var inte stora, men den heliga Anden gick verkligen över alla både andliga och psykologiska hinder.

Bloggen bjuder på en bukett pingstpsalmer! (Att de är något till åren komna beror uteslutande på upphovsrättsreglerna, inte på att jag tycker att allt var bättre förr ;o):

KOM, HELGE ANDE, SANNE GUD, / Treenighetens sändebud, / vår skrämda själs hugsvalare / och Jesu blods förklarare.
2. Kom, skynda hit, ty utom dig / vår ande aldrig bärgar sig / för mörker, olust, köld och död / - blås upp med nådens vind vår glöd.
3. Kom, Helge Ande, du vår tröst, / och lägg oss intill dina bröst. / Giv spenabarnen, hulda mor, / en droppe av din källa stor.
4. Ledsaga oss, vi dig vill be, / du som är vår förmyndare, / till nådastolen var minut / intill vår korta levnads slut.
5. Förknippa oss och sammansmält / och gör ditt arma husfolk sällt. / Giv oss ett hjärta och en själ, / låt oss i dig må alla väl.
6. Vi har nu alltför länge gått / på var sitt håll och illa mått. / Församla dina fosterfår / kring nådens bord i detta år.
7. Ja, helga duva, låt oss få / inunder dina vingar stå, / och låt oss ha vårt liv i dig / vart våra öden vänder sig.
8. Vi prisar och tillbeder dig, / ja, din församling fröjdar sig. / Gud Fader, Son och helig And´ / är ett med oss i blodets band.

DU VID DIN BORTGÅNG, HERRE VÅR, / oss lovat Anden sända, / den helge Ande som utgår / att Herrens eld upptända / i alla hjärtan som i tro, / trots synd och brist, som i dem bor, / på ordets kraft förtröstar.
2. Ty ej åt lärjungarna blott / är detta löfte givet. / Nej, samma löfte vi har fått, / det står så tydligt skrivet. / Vi därför ber av hjärtats grund: / O Jesus Krist, du livets brunn, / uppfyll oss med din Ande.
3. O Jesus, gjut i våra bröst / din glädjeolja rena. / Uppfyll oss med din Andes tröst / och innerligt förena. / Ja, till ett hjärta och en själ / i kärlek slut oss samman väl, / med fridens band omhägna.
4. Din Andes eldsdop du oss giv, / samt nya tungors gåva. / Din lag i våra hjärtan skriv / och lär oss rätt dig lova. / Ja, öppna för oss ordets dörr, / så med helt annan kraft än förr / ditt ord av oss förkunnas.
5. Du minns ditt löfte, Jesus kär, / du kan ditt ord ej glömma: / från den som tron inom sig bär / skall livets vatten strömma. / Så ber vi dig av hjärtats grund: / O Jesus Krist, i denna stund / gjut över oss din Ande!

FRÅN HIMLEN KOM EN VÄLDIG VIND, / en väldig vind, / med eld till lärjungskaran in. / Halleluja, halleluja!
2. Guds Ande var å färde då, / å färde då, / och folket kom och hörde på. / Halleluja, halleluja!
3. Och Sankte Per i Anden stark, / i Anden stark, / bar vittnesbörd om allt Guds verk, / halleluja, halleluja,
4. och först och främst om Jesus Krist, / om Jesus Krist. / Allt folket kände då sin brist. / Halleluja, halleluja!
5. Man sökte då Guds fred och nåd, / Guds fred och nåd: / "Ni män och bröder, ge oss råd." / Halleluja, halleluja!
6. "I Jesu namn låt döpa er, / låt döpa er / till syndernas förlåtelse." / Halleluja, halleluja!
7. Som gåva ska ni alla då, / ni alla då / den heliga Guds Ande få." / Halleluja, halleluja!
8. Det skedde så till Guds behag, / till Guds behag. / Guds kyrka föddes denna dag. / Halleluja, halleluja!
9. Det såddes ut ett litet frö, / ett litet frö, / till synes dömt att fruktlöst dö. / Halleluja, halleluja!
10. Det växte till ett väldigt träd, / ett väldigt träd, / och himlens fåglar bygger där. / Halleluja, halleluja!
11. Av Anden och hans allmaktsord / hans allmaktsord, / Guds kyrka växer på vår jord. Halleluja, halleluja!
*12. Vi tackar Gud, som hör oss bäst, / som hör oss bäst, / för pingstens underbara fest. / Halleluja, halleluja!

FRÅN NÄR OCH FJÄRRAN VI NU HÖR / om nya segrar för Guds rike. / Gå inte då förbi vår dörr, / du Gud, i kärlek utan like! / Fullborda ock på oss ditt råd, / besegra ock vårt överdåd / med din nåd!
2. Giv åt din torra vingård här / ett nådens regn, som förr du givit! / Du vet hur stor vår vanmakt är, / du ser hur mäktig världen blivit. / Så kom då, käre Herre, snart / och låt oss se vår fara klart, / uppenbart.
3. Du som förmår att göra mer / än vi kan bedja eller tänka, / bryt alla otrons fästen ner / och må du nya hjärtan skänka! / Ja, kom med stark och väldig hand / och lossa alla syndens band / i vårt land!
4. Och ger du oss en pingstvind än / och är en sökningstid oss nära, / så låt oss ej förspilla den, / men vad vår frid tillhör få lära. / Ja, öppna våra ögon då, / att vi din Andes verk också / må förstå.
5. Låt oss ej fåfängt bedja om / din helge Andes stora gåva! / Till allas våra hjärtan kom, / att vi dig snart må glada lova! / Ja, amen, se, vi tror därpå / att vad du lovat skall bestå! / Ske alltså!

HELIGE ANDE, KOM TILL OSS FRÅN OVAN, / du som med Fadern och Sonen är Gud. / Kom att oss skänka den himmelska gåvan, / möt din församling, din längtande brud. / Du är det ljus som kan Jesus förklara, / bygga Guds kyrka och leda hans folk, / hela Guds sanning för oss uppenbara, / vara den himmelska kärlekens tolk.
2. Jesus, du sänder från himmelens boning / Anden som nådens och frälsningens pant. / Härligt förklarad blir så din försoning, / världen får veta att ordet är sant. / Eldstungor flammar, hör, gamla och unga / vittnar i jubel om undret som hänt. / Lösta från fruktan igen kan vi sjunga / lovsång till Gud som sin Ande har sänt.
3. Himmelska Tröstare, du som kan gjuta / läkande olja i svidande sår, / styrk oss och led oss så att vi får njuta / frukt av din frälsning som allting förmår. / Skapa du i oss förnyade hjärtan, / led oss i sanning och hjälp oss ur nöd. / Tålamod skänk oss i striden och smärtan, / var du vår levande kraft i vår död.

KOM, UTGJUT DIN ANDE, O JESUS KRIST! / Låt ordet oss väcka och kalla. / I världen så mången sin tro har mist, / du ensam kan rädda oss alla.
2. Vi ber dig om bättringens sinnelag, / blott du kan oss rena och tukta. / Kom, hjälp oss av nåd, att vi varje dag / må högmod och säkerhet frukta.
3. Du ser hur den onde med andlig död / vill bygden och landet föröda. / Kom, Herre, och giv oss din nåd, ditt stöd / och liv åt de andligen döda.
4. Du väckelsens eldar har tänt en gång, / vårt folk såg välsignelsens tider. / Ur samvetets nöd föddes bot med sång, / man prisade då dina strider.
5. Den elden nu tänd i vårt eget bröst. / Sänd Anden till gamla och unga, / så synden vi lämnar och världens tröst, /men dig och ditt verk vill besjunga.
6. O Jesus, så bed du för oss till Gud. / Din Fader, han lyssnar till orden. / Han sänder sin väckelses förebud / och vinden från himlen når jorden.

LÅT ANDEN FALLA ÖVER OSS SOM FORDOM, / när lärjungskaran väntade i bön. / Låt samma eld från himlen komma åter / och oss med tro och heligt mod bekrön.
2. Låt Anden falla över oss som fordom, / då Petrus talte i Kornelii hus. / Ge kraften med ditt ord och skingra mörkret, / i sorgsna hjärtan tänd ditt milda ljus.
3. Låt Anden falla över oss som fordom, / då skaror frälsta blev på heligt rum. / Låt Andens kraft ibland oss mäktigt verka / och ge oss liv med evangelium.

NU ÄR DET PINGST. I vårdräkt skön / står lunden doftande och grön, / och tusen fåglar sjunger glatt / i trädens kronor dag och natt.
2. Med nyfödd skönhet, kraft och hopp / naturens liv har vaknat opp. / I solsken jorden badar sällt / och blommor smyckar skog och fält.
3. Men säg, min själ, har du väl fått / i pingstens glädje del och lott? / Kan du med glada lovsångsljud / för Andens gåva tacka Gud?
4. Har du med Jesus blivit nöjd / och så fått smaka Andens fröjd? / Ja, är du löst ur syndens garn, / ett fritt, ett levande Guds barn?
5. Nu är det pingst, nu är det tid / att få Guds Ande, ljus och frid. / Guds Ande, lär oss, du som kan, / att älska Jesus och varann.

O ATT DEN ELDEN REDAN BRUNNE, / som du, o Jesus, tända vill! / O att all världen redan funne / den frid som hör Guds rike till!
2. Visst glimmar det i mörka natten / en liten gnista här och där, / visst är den stora frälsningsskatten / för månget hjärta dyr och kär.
3. Men låt den elden spridas vida / och gör den skatten vida känd! / I tron ditt löfte vi förbidar, / att Anden rikligt blir oss sänd.
4. Kom snart, o Jesus, till oss alla / och värm oss med din kärleks glöd! / Låt oss ej längre gå så kalla / för egen och för andras nöd.
5. Låt nådens bud till alla föras, / giv åt ditt rikes framgång fart, / så att ditt lov dock måtte höras / från alla världens ändar snart!
6. Och stärk din eld i våra hjärtan, / bränn bort, bränn bort allt eget slagg, / men lindra även luttringssmärtan / med din hugsvalans ljuva dagg.
7. Låt alla egna nästen brinna, / de usla brunnar torka ut / och alla egna stöd försvinna, / då blir du ensam Gud till slut!
8. Du, du är värdig, du allena / att få all ära, lov och pris. / Ack, håll oss alltid vid det ena, / att du är ensam god och vis.
9. Men dina svaga lemmar, Herre, / ack, låt dem inte söndra sig! / De är ju få - så mycket värre / om inte de är ett i dig.
10. De är så få, de är så svaga, / men håll dem med din starka hand. / Lär dem att älska och fördraga, / knyt till, knyt till ditt kärleksband.
11. Smält allt vad åtskilt är tillsamman, / gör varmt vad nu är ljumt och kallt! / Blås liv i svaga kärleksflamman / och bliv du själv vårt allt i allt!

SJUNG HÖGT, GUDS FOLK, HAN HÅLLER ORD: / nu är det åter pingst på jord ! / Guds Ande med Guds välbehag, / han kommer till oss än i dag.
2. Han kommer till sin kyrkas hem / som förut i Jerusalem. / Han är med evangelium / hos dem som nu ger ordet rum.
3. Än kommer han i eld och storm / och river sönder stelnad form. / Än kommer han med sakta sus / och fyller oss med liv och ljus.
4. Välkommen, pingstens kära dag! / Nu känner vi Guds andetag. / Nu vaknar livet av hans ord, / det grönskar ur den mörka jord.
5. Guds Ande, döden från oss driv / och tänd i oss ditt eget liv. / Ta bort var ond och bitter tagg / och läk oss med din kärleks dagg.
6. Vårt hjärta utan dig är dött, / av synden härjat och förött, / som eldstad utan eld och glöd, / som brusten sträng som aldrig ljöd.
7. Kom ned som liv till öde fält! / Kom ned som eld till kalla tält! / Kom ned som sol till frusen äng! / Kom ned som ljud till brusten sträng!
8. Kom ned till oss med tunga ny, / så lovsång går från stad och by, / tills med din änglakör en gång / vi sjunger himlens nya sång!

O HELGE ANDE, SANNE GUD, / lär världen all din kärleks bud, / att hålla Herren Jesus kär / och älska vad hans eget är!
2. Predika du om Jesu död / som frälst vår värld från evig nöd. / Ja, vittna för var själ därom / att hon är Jesu egendom.
3. Säg världen som i mörkret går / att all dess synd däri består / att den ej vill på Jesus tro / och ej hos honom söka ro.
4. Lär världen rätt den hemlighet, / att den har full rättfärdighet, / blott därför att Gud själv blev man / och med sitt blod oss återvann.
5. Ge världen riktig insikt om / den nådefulla frihetsdom, / då varje mänska dömdes fri / från satans makt och slaveri.
6. Uppmuntra varje sorgsen själ, / så att hos Jesus den mår väl. / Ge rädda hjärtan tröst och mod / att tro på kraften i hans blod.
7. Led alla dem som vilse går, / så att de alla vägen når, / som Jesu kärlek banat har / när han ett offer för oss var.
8. Ge hela Herrens menighet / sann kärlek och sann enighet, / så vi som frälsta syndare / varann i Jesus börjar se.
9. Låt glädjen av den nåd vi fått / uppmuntra oss att göra gott! / Låt Jesu frid oss fägna mer / än all den frid som världen ger.
10. I Jesu namn nu lär oss rätt /att tro och be på barnasätt, / tills vi Gud Fader, Son och Dig / får sjunga lov evinnerlig!

Glad Pingst!

Påsk- och pingstvänner!

Från oss alla till er alla: En riktigt glad och underbar pingst.

Kan inte låta bli att citera gamle Krummacher direkt den här gången (EFS:s förlagsexpedition gav som regel inte ut vilket strunt som helst):

O vilken härlig och betydelsefull högtid pingsten är! Smycka den med kransar och hälsa den med jublande lovsånger! Den är ju föreningsfesten mellan himmel och jord, trolovningsfesten mellan Gud och den försonade mänskligheten, den nytestamentliga kyrkans födelsedagsfest, insamlingsfesten, då förstlingskärvarna efter Kristi blodiga utsäde insbärgades. 

Vad vore alla vår kyrkas övriga fester denna förutan? Budbärare vore de, som prisade välgärningar vi inte visste hur vi skulle få del av; härolder, som inbjöde oss till högtidssalar vi inte kunde finna ingången till. 

Pingsten skänker oss åtnjutandet av de härligheter, som de övriga högtiderna lyfter täckelset ifrån. Pingsten så att säga för till oss den munskänk, som pressar Kristi förtjänsts himmelska druva i vår bägare och räcker oss den såsom hälsodryck.

Från himlen faller tungor av eld

som bärs av Andens vind över världen.

De blinda får syn, de döda liv,

de stumma får röst och ord och sånger.

O Gud, du andas över vår jord,

djupt i vårt inre skälver ljuset,

skapandets Ande.

Glad Pingstafton!

Påskvänner!

En god, glad och välsignad pingstafton tillönskas er alla! Jag tänker på de 120 som väntade i "övre salen" och inte hade en aning om att Anden och Väckelsen var så nära som en enda liten dag. 

Jag har den senaste veckan (under "pingstnovenan") läst en liten bok av Friedrich Wilhelm Krummacher, med den enkla glada titeln "Kristus lever", som jag förra helgen hittade på Bistådscentret i Gottne (nära Mellansel) och som handlar om tiden mellan påsk och pingst och gavs ut på Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens förlagsexpedition 1899. Han skriver så fint inte minst om dagarna FÖRE pingstdagen.

I morgon träffas EFS-gruppen i Bollnäs hemma hos Mary. Jag hoppas på intressanta rapporter från konferensen. (Det var SÅ HÄR nära att jag i fredags morse kl. 6.45 blåst vidare från Mellansel till Skellefte och "Öppet forum", men min käre grundkursledare Tomas S var tidigt uppe och hann fånga upp mej på parkeringen, så då tog jag det som ett tecken på att vår Herre ville lugna ner mej ;o)

Vila i din väntan,

stilla mötet sker.

All din stora längtan

Herren hör och ser.

Våga vänta tryggt,

snart har morgon grytt.

Våren visar vägen:

Gud gör allting nytt.

Apropå danska grisar

Påskvänner!

Den rättfärdige vet hur hans boskap känner det... Sveriges Radios avslöjande rapportering om dansk fläskproduktion gör både mej - och andra - illamående. Nu under pingstfastan har vi i vår familj visserligen inte kört vegetariskt, eller ärligt talat fastat alls, men visst känns det mer och mer tveksamt att äta kött från djur som levat hela sitt liv i trånga burar och behandlats som levande köttpaket. Utan att personligen tro på ett totalt köttförbud eller dela hinduernas syn på karmafri kost, så känns det som om det vilar en förbannelse över kött som producerats genom rent djurplågeri. 

Det är ju löjligt av oss att ha kritiska synpunkter på kosher- och halalslakt, om det där handlar om välhållna djur och några enstaka minuters allt mer avtagande smärta, medan den slakt vi själva hyllar, och vars resultat vi avnjuter till söndagsmiddag, är slutet på långa och svåra plågor som producenterna orsakat och vi konsumenter genom vårt skygglappsbeteende är medskyldiga till.

I 1921 års psalmbokstillägg hade biskop Eklund i Karlstad (f. 1863) en psalm om djuren som tyvärr inte kom med i 1937 års psalmbok. Jag citerar här några strofer som passar särskilt väl nu i vårtid:

Oss fröjdar liljans rena skrud,

oss gläder fågelns tunga,

när de sitt lov till Herren Gud

i färg och toner sjunga.

Men när i vånda djurens hop

från jorden höjer klagorop,

oss deras kval betunga.

Den ej i ogudaktighet

vill Faderns godhet glömma,

men Frälsarens barmhärtighet

djupt i sitt hjärta gömma,

han kan ej utan ömkan se

de många varelsernas ve;

han måste för dem ömma.

När skall som Herrens lustgård stå

den fagra vida jorden

och när skall dödens makt förgå?

När sannas löftesorden,

att synden, som gör handen hård

och nekar Herrens verk dess vård,

är helt besegrad vorden?

O Fader vår, Dig tacka vi

Med Sonen vid din sida,

att människan skall varda fri,

att skapelsen får bida

den dag, då Anden helt en gång

skall lösa varelsernas tvång

och ingen mer skall lida.

Varning för sexism och homofobi - och för lättrogenhet

Påskvänner!

Apropå valet av Eva Brunne till stiftschef i Stockholm finner jag det befogat att utfärda en varning för sexism och homofobi. Som läsare av denna blogg vet, har jag under månader kampanjat mot Brunnes medtävlare Hans Ulfvebrand, men inte sagt många ord om Eva Brunne. Jag har berömt henne för hennes hållning i den aktuella vigselfråga som rör brudens "överlämnande" (av far till make) och kritiserat henne för hennes roll i den famösa Maria-utställning som bl.a. Ebba Witt-Brattström utdömde.

Som sagt, det är Ulfvebrand jag siktat in mej på. Men, som jag skrivit i en kommentar på annan blogg:

Vad Eva Brunne anser i Spong-frågan och om den grundläggande heteronormativiteten i Matteus 19 vet jag faktiskt inte. Men har hon samma åsikter som Ulfvebrand resp. Bonnier är jag givetvis lika kritisk mot henne som mot dem (något annat vore ju att förminska henne!). Det är dock svårare att skarpt kritisera henne än Bonnier och Ulfvebrand - på DET sättet var det synd att inte någon av dessa vann! - just för att det associerar en med den sexism och homofobi som utan tvivel grasserar i många kommentarer och som gör att många högkyrkliga verkar ha föredragit Ulfvebrand som biskop (bara för att han är man och hetero?).

Står Eva Brunne på samma linje som Ulfvebrand teologiskt, blir det också mycket bekymmersamt att min df Tin Mörk yttrar sej så positivt som hon gör i sin kommentar till valet. (Men jag inser som sagt att man knappast kan yttra sej kritiskt alls i det här läget utan att misstänkas för samma homofobi som många andra ger prov på i sina kommentarer).

Efter att ha studerat Spong & hans sympatisörer en tid inser jag att läget inom Svenska kyrkans ledning är så djupt allvarligt att man inte säkert kan säga om alla biskopar i Svenska kyrkan eller biskopskandidater i Stockholms stift alls är kristna i någon rimlig mening (Spong tror ju faktiskt inte ens på Gud Skaparen i någon igenkännlig mening och förnekar, liksom Jonas Gardell m.fl., öppet Jesus pre-existens och betydelse som "det offer som sonar världens synder"). Det handlar, menar jag, inte om andligt högmod att konstatera detta - fast visst lurar frestelsen på oss alla! - utan om sakliga bedömningar av vad människor står för, alldeles oavsett vad de behagar påstå sej vara. Skulle ni t.ex. säga att Dalai Lama är kristen bara för att han själv kallat sej kristen, "god kristen" t.o.m.? Eller att John Shelby Spong, www.johnshelbyspong.com, är kristen bara för att han kallar sej så, "biskop" t.o.m.?

Jag säger som Jonas Gardell: Vi får inte vara andligen lata!

Lär oss troget taga vara

på det ord, oss givet är.

Led oss i ditt ljus, det klara

på den väg som till dej bär.

Årskonferensen i Skellefte över - nu vill vi växa vidare

Påskvänner!

"Stormötet" i Skellefte är slut, men återblickar finns på EFS:s hemsida. Härlig bild Jonas Nimmersjö tagit av avgående missionsföreståndaren. Men bilden av vik. df i EFS Västerbotten som trummis (något han faktiskt verkligen är!) går inte heller av för hackor. Snacka om spelglädje - en sann Bäckman! (Näcken, ni vet...)

Nu är det Kalmar nästa - och på vägen dit får vi njuta av tiden mellan hägg och syrén (fast i Kalmar kanske syrénen redan blommat ut?). Maken till dofter är svåra att finna. Det skulle väl då möjligen vara den som Carl Wilhelm Skarstedt diktade om i en av Ahnfelts sånger (lätt bearb. av mej) och som passar så bra nu under "pingstnovenan":

Kostlig nu trädens blomning är,

doftar av vällukt ljuvligt här,

likt ett rökverk underbart

av än mer himmelsk art:

bönens och lovets offergärd,

av Herrens Ande tänd och närd,

som för Gud med lukt så söt

i Jesu namn sej göt.

Ljuvlig är sången, när den går

från skogens kör i grönklädd vår,

men jag vet en kör vars sång

når högre varje gång:

Kören av alla trognas röst,

sången i tron om frid och tröst,

här ett förspel är till den

som sjungs i himmelen.

Välkommen fram, Anna Thorén!

Påskvänner!

EFS har återigen en kvinna som ordförande (varannan damernas?): Styrelsens tidigare v. ordf. Anna Thorén, 42, från Ume efterträder Tomas Nygren som ju blivit rektor för Johannelund.  

Läs mer på EFS:s hemsida. Vi får be om välsignelse över Anna och hela styrelsen.

Helige Ande, 

var i vår svaghet!

Nu med Guds kärlek 

fyll våra hjärtan

så att vi alltid 

älskar varandra.

Helige Ande, 

kom till oss du.

Årskonferensen i Kalmar 2010

Påskvänner!

Jo, jag vet att årskonferensen i Skellefte inte är slut än, men på Youtube har Kalmar redan tagit över!

Morgonstund i Mellansel

Påskvänner!

Sänder en tanke till Skellefteå men sitter kroppsligen i Mellansels folkhögskolebibliotek. (Varför inte årskonferens i Övik - det var väl ett tag sen?).

Morgonbön med Anders kl. 8, samtidsanalys av Klas. 8.45 och öppet forum kl. 10.00 (inte minst det senare) hade verkligen varit roligt att vara med på.

Men men men...

Redovisningar av läxuppgiften Pedagogisk Utmaning ska också bli inressanta.

Dessutom sa jag ju att jag inte kunde vara ombud på vare sej distrikts- eller rikskonferensen p.g.a. att jag skulle vara i Mellansel just de dagarna (varje gång! ;o). Så då ska jag väl inte dyka upp på årskonferensen helt plötsligt!

Jag för den nya dagen
i bön blir stilla nu:
i dina händer tag den
och låt den bli, o Gud,
en dag då jag får vandra
på vägar du berett,
en dag då jag åt andra
får ge vad du mej gett.

Gud välsigne konferensen!

Påskvänner!

Efter tisdagens kontraktskonvent med Psalmer i 2000-talet (köp den - jag får något öre per ex.!) och gårdagens begravning med Gammal fäbodpsalm är det nu dags för Kristi Himmelsfärdsdag. Ni sjunger väl "Halleluja! Sjung om Jesus!" som lovsång på gökottan?

Idag börjar EFS rikskonferens i Skellefteå. (Samt EFS Västerbottens distriktskonferens därsammastädes).

Och jag är fortfarande här i Bollnäs ;o). Nåja, jag ska styra kosan mot Mellansel i eftermiddag. Alltid något.

Gud välsigne konferensen! "Våga växa" är ett bra tema. Men apropå söndagens evangelietext - som jag hoppas kommer att läsas på söndag - är väl frågan om vi då också vågar lida? För Jesu skull?

Jesus sa: När Hjälparen kommer, som jag ska sända er från Fadern, sanningens ande, som utgår från Fadern, då ska han vittna om mej. Också ni ska vittna, för ni har varit med mej från början. Detta har jag sagt er för att ni inte ska komma på fall. De ska utesluta er ur synagogorna - ja, den tid kommer då den som dödar er tror sej bära fram ett offer åt Gud. Och detta ska de göra därför att de inte har lärt känna fadern och inte heller mej. Jag har sagt er detta för att ni, när den tiden kommer, ska minnas att jag har sagt det.

"Martyrernas blod är kyrkans utsäde" var det någon som sa en gång apropå det här med att våga växa. "Flest martyrer vinner", sa någon annan. Vi ska alltså inte trakassera våra ideologiska motståndare, om vi vill nå framgång. Vi ska inte söka martyriet själva heller, vilket fornkyrkan ibland fick ingripa mot. Frågan är dock om särskilt många kristna i Sverige idag fallit för just den frestelsen? Är vi inte (inkl. mej själv) snarast lidandesskygga? Och blir då inte också vår växtkraft därefter?

Att lida är svårt.
Att lida utan att älska är svårt.
Att älska utan att lida är icke möjligt.
Att älska är svårt.

Jag får va hos dej,
jag får be till dej,
jag får lovprisa ditt namn.
Du har tid med mej,
när jag söker dej.
Min Herre, min Gud!

Olof Emgård om maskrosor och pånyttfödelse

Påskvänner!

Så möttes de då till slut också på Budbärarens familjesida: Torsten Nilsson (1925-2009) och Olof Emgård (1915-2009). Dagens Budbärare innehåller många, säkert till stor del välförtjänta, lovord om Torsten Nilssons insats för EFS:s utveckling. Men det bekymrar mej att insatsen så föga problematiseras. Är det ett nytt exempel på att det är segraren som skriver historia?

Vad jag förstår hörde tidigare EFS-styrelseledamoten Olof Emgård till den gruppering inom EFS som bidrog till att Torsten Nilsson, p.g.a. att han kände sej ifrågasatt som teolog och bibellärare, drog sej tillbaka från rektorskapet på Johannelund. (Det visar ju att åtminstone inte TN själv automatiskt såg sej som någon "segrare" i debatten).

Jag är inte rätt person att beskriva och utvärdera någonderas position, men jag tror att det vore hälsosamt med mindre panegyrik och mer grundlig utvärdering av de delvis olika bibelsynernas konsekvenser. Särskilt hälsosamt i en tid när Salt:s generalsekreterare är så biblicistisk att han utan särskilt många blinkningar försvarar vissa av historiens folkutrotningar, medan andra ledande EFS:are är så lojala med Svenska kyrkan att de inte - se t.ex. Lars Öbergs ledarartikel i senaste Budis! - verkar se några risker med att integreras med en organisation vars ledning nu accepterar John Shelby Spong och Jonas Gardell som förkunnare.

Jag har sedan tidigare hänvisat till några mp3-filer med Torstens röst (visserligen mer föreläsningar än predikningar). Det är på sin plats också med en vårbetraktelse i EFS närradio Alingsås av Olof Emgård. Den mer än 90-årige gamle ingenjören var verkligen kristallklar också han (den 20 minuter långa inspelningen är från den 24 april 2007), och jag tycker att närradioprogrammet verkar ge mycket av hans personlighet, av det han brann för. De av er läsare som kände honom får gärna kommentera ytterligare.

Ur sky, ur luft och lunder

vi fågelsången hör.

Än sker Guds skaparunder

och allting nytt han gör.

Då går vi som i drömmar

på strand och skogens stig,

och ur vårt inre strömmar

en lovsång, Gud, till dig.

Internetupplagan av "Dop och barndop"

Påskvänner!

Så här mellan de stora dophelgerna Påsk (fornkyrkan) och Pingst (urkyrkan i Apg. 2) kan det vara på sin plats att aktualisera det stora ämnet Dopet, som ibland mest verkat som ett tvistefrö men som ändå är något som Jesus själv instiftat till vår frälsning och eviga glädje.

Nu är jag klar med första halvan av internetupplagan av P P Waldenströms utmärkta skrift Dop och barndop, där han i dialogform sammanfattar både de skriftställen som berör dopet och de argument kring dessa som framfördes på hans tid (många av "Timoteus" yttranden är direkt hämtade ur samtida skrifter av baptister som Wiberg och Lagergren). Naturligtvis är skriften partisk, i det att "Natanael" som på denna punkt företräder en evangelisk-katolsk uppfattning (vad ni än tror om Waldenström!) vanligen får sista ordet och ibland kan te sej lite dryg, men samtidigt utgör den som sagt en utmärkt sammanfattning av både Skrift och tradition. (De åtta kapitel jag ännu inte hunnit publicera berör mera den senare). Frågan torde vara aktuell även för EFS idag.

Dopets nåd mej ger i tiden

stöd och fäste för min tro,

skänker hopp att efter striden

i Guds himmel finna ro.

När min blick, mitt hjärta brista

vill jag säga i det sista:

Jag är döpt i Jesu namn.

Fader, tag mej i din famn.

Varmare 17 maj än i fjol

Påskvänner!

Åtminstone i Hälsingland och Dalarna var 17 maj i fjol en riktig vinterdag. Omkring 0 grader och snöfall (på sina håll decimeterdjup snö). Vi hade församlingsutflykt till Kuggören, så vi minns...

I år var det en riktig sommardag med nära 20 grader.

Jag cyklade till landsortskyrkan där jag skulle begå kantorspremiär på stället. Kyrkoherden skulle begå kyrkoherdepremiär på stället. Eftersom det var bönsöndag, fick vi varsin lackerad böna vid utgången - med ett bibelord på. (Typ "mannakorn", ni vet).

Ganska roligt, faktiskt ;o). Men vad gjorde jag av bönan?

Och i Piteå nyinvigdes Storstrand. Väldigt roligt, faktiskt! Läs gärna också vad Kustkyrkans Simon Jonsson skriver om detta. 

Och må Gud välsigna de arma pyromanerna...

Bli stilla, låt tystnaden föra dig nära.

Närvaron finns där, en kraft som vill bära.

Ja, våga den tillit som bor djupt inom dej,

lyssna till rösten som kallar dig: "Följ mej.

Du är en bön. Jag är din bön."

Film från Patrullriks 2008

Påskvänner!

Apropå Youtube-klipp och Patrullriks och sånt, här kommer några västsvenska scoutrop:

Men det verkar vara lite klent med informationsfilmer om EFS på Youtube. (Hjälp mej gärna hitta!). Ni vet väl att det finns förslag på att Riksarkivet, Historiska museet o.s.v. ska lägga ut sitt filmmaterial på Youtube istället för att bara ha det på sina hemsidor (i bästa fall) - det är på Youtube man ska vara om man vill nå ut, det har ju t.o.m. påven fattat och vi protestanter ska väl inte vara sämre ;o).

Halleluja! Det är skönt att vara Jesu vän

även om det kostar på nån gång ibland.

Men vi håller ut i tro och bön och så en dag...

Varför har vi i EFS inget stormöte?

Påskvänner!

Varför har vi i EFS inte såna där läckra "stormöten" som laestadianer, pingstvänner (Nyhem/Husbondliden), EFK-are (Torp), missionare (Hönö) och t.o.m. BV/ELM har (i Skåne)? Åtminstone i Västerbotten har vi ju haft potential till det, och vad ett rejält sommarmöte kan betyda för andlig gemenskap och även familjebildning kan många vittna om. För att inte tala om att ett sådant möte verkligen märks i bygden, också ekonomiskt. Även Rantajärvi eller Sattajärvi IF är gärna med och ger service till tillresande östlaestadianer, när stormöte hålls i resp. by. 

Våra års- och distrikts-konferenser ÄR faktiskt inte riktigt samma sak och drar inte alls lika mycket folk (för mycket föreningsårsmöteskänsla?). 

Men kanske, kanske kan vi slå ett litet rekord nu i Skellefte om en vecka? En årlig "Skellefte-" eller varför inte "Burträskvecka" för EFS-are hade annars inte varit fel, tror jag, men det kanske är för sent att starta en sådan nu?

Det närmaste vi kommer en riktig stormöteskänsla är kanske Patrullriks?

Annars får vi ju till vardags trösta oss med de underbara Jesusorden om "där två eller tre...". Med honom kan det bli högtid även i de minsta sammanhang. Även om man skulle bli alldeles ensam. 

Men observera den alldeles speciella välsignelsen i att just SAMLAS i hans namn. (Om så än bara två eller tre). Ett vanlig laestadianskt tänkespråk är "Var finner du Gud om inte i din broder (syster)?"

Kom till högtid! Kärleksflamman

slocknar om du ensam går.

Men när kolen föres samman

kärlekselden näring får.

Det blir varmt i syskonskaran

när man med förenad röst

ber till Gud om nåd och tröst.

Väckelserörelsens syskon

Påskvänner!

Se denna vackra film om vår syskonrörelse "laestadianismen", som, märkligt nog, liksom den västerbottniska nyläsarrörelsen, det som blev "rosenianismen" och (bl.a.) EFS, har sitt ursprung i Pehr Brandell-väckelsen (genom lappflickan Maria Clemensdotter).

Märkligt också med det andliga mödraskapet: Laestadius hade sin Maria, men också Rosenius (Maria Elisabet Söderlund, den s.k. Profetissan i Storkåge).



Ja, det finns mycket att kommentera. Som uppvuxen i Luleå har jag, liksom alla norrbottningar, knappast kunnat undvika (och varför skulle man?) att komma i kontakt med den laestadianska väckelserörelsen. Men jag vet att den längre söderut kan upplevas som exotisk och mycket "märkvärdig".

Det jag saknar i filmen är kanske en skildring från den amerikanska laestadianismen. Där finns bl.a. "Apostolic Church" som är en direkt laestadiansk kyrka och som ibland skickar predikanter också till nordiska stormöten. Jag minns en gång när en amerikansk laestadiansk basketspelare skulle gästspela i Pontushallen i Lule - hur min bror berättade att publiken plötsligt fick ett oväntat inslag av ivrigt hejande kvinnor i hucklen.

En sak till: finns det någon sådan här film om EFS på Youtube? (Jag vet att man kan söka själv, men ;o).

I tro under himmelens skyar

vi vandrar i fädernas spår.

Vi bidar i städer och byar

en Andens och gudsrikets vår.

Vår saliga förvissning, vårt fäste och vårt mod

är syndernas förlåtelse i Kristi namn och blod.

Än räckes Guds frälsning, än räckes Guds frälsning

till den som sig ångrar och tror.

På visit hos kyrkokören

Påskvänner!

Övade inför söndagsgudstjänsten i stora landsortskyrkan mest hela dan igår. På kvällen tog jag barnen med mej (frun var på styrelsemöte) och drog till kyrkokörens övning därsammastädes (eller rättare sagt i ortens församlingshem). Ett lämpligt lekrum fanns på ovanvåningen, så mina tre förskolebarn "spökade" med dova dunsar allt under det att kören gjorde sina uppsjungningsövningar, som jag nogsamt antecknade för framtida bruk (har börjat samla på dem).

Det övades inför vårsoaré och nationaldagsfirande i Gruvberget. Härlig stämning, måste jag säga! Byagemenskap när den är som bäst! (Åja, vi var alltså några från "stan" också).

Efter halva övningen måste jag fara hem och lägga isäng "spökena". Men jag hann hälsa kören välkommen till allsångsgudstjänsten söndag klockan 11.

Kom, hör min vackra visa '
som fågeln diktat har.
Guds godhet vill jag prisa
i alla mina dar.

Inför Bönsöndagen och Pingst

Påskvänner!

Det våras! Det har inte varit så sommarvarmt som den 1 maj under de följande veckorna, men ändå har trädens grönska djupnat och badvattnet värmts upp med i genomsnitt en halv grad om dagen.

EFS-gruppen i Bollnäs har möte hos Mary den 31 maj, alltså på självaste pingstdagen. Jag vill gärna påminna om de helger vi har kvar nu i maj och anbefalla dem till intensivt firande!

Bönsöndagen på söndag bör väl få präglas av bön, både då och i föreberedelserna, både i läsningar och psalmer.

Kristi Himmelsfärds dag är ju en verklig festdag, vars gökottor gärna kan få ett ytterligare uppsving (fantastiskt att säsongen för friluftsgudstjänster har börjat (ursäkta alla skotergudstjänstdeltagare ;o))!

Söndagen före Pingst är en härlig beredelsehelg, som också borde få präglas av bön - om den helige Anden (jämför hur lärjungarna och Jesus mor förberedde den första pingsten).

Pingstdagen borde få vara den klang- och jubeldag den är - och den "internationaldag" den är. Sjung gärna sånger och psalmer på olika språk den här dagen - i varje fall på fler språk än svenskan och engelskan. Lite tyska, franska, spanska, hebreiska och swahili skulle oxå sitta bra, tycker jag ;o). Vi får väl se vad vi sjunger när EFS-föreningen i Bollnäs träffas hos Mary på eftermiddagen.

Och så har vi då Annandag Pingst (jo jag vet att den ligger i juni). Firar vi svarta almanacksdagar som Skärstorsdag och Julafton kan vi väl också fira Askonsdag och Annandag Pingst? En kvällsgudstjänst på måndag den 1 juni skulle verkligen förstärka Pingstens kyrkhelgskaraktär - och även vara lite positivt uppkäftigt ;).

Som sol om våren stiger
i makt mot himlens höjd
och all naturen viger
till livets nya fröjd,
i själens riken Anden
går fram med vårens bud:
nu brister alla banden,
nu skapar livets Gud.

En liten Lutherros till er alla!

Påskvänner!



Visst är den fin? Luthers förklaring till färgval m.m. är nästan ännu finare: 

Först är det ett kors, svart i ett hjärta med naturlig färg, för att jag skall påminnas om att tron på den Korsfäste gör oss saliga. Ty om man av hjärtat tror, blir man rättfärdig... Ett sådant hjärta skall sitta mitt i en vit ros som symbol för att tron ger glädje, tröst och frid - den sätter kort sagt den troende i glädjens vita ros. Tron ger inte den frid och glädje som världen ger. Därför skall rosen inte vara röd utan vit, ty den vita färgen är alla saliga andars och änglars färg. Rosen skall stå i ett himmelsblått fält som symboliserar att glädjen i anden och tron är en början på den kommande himmelska glädjen. Den är redan nu en del av tron, som i hoppet griper om det man ännu inte ser. Och runt detta fält finns en gyllene ring som ett tecken på att saligheten i himmelen är evig och utan slut, och därtill mer värd än all jordisk glädje, precis som guldet är den allra ädlaste och dyrbaraste av metaller.

Jesus kom in, Jesus kom in,

kom in i mitt hjärta, Jesus.

Kom in idag, kom in, bli kvar,

kom in i mitt hjärta, Jesus.

Kyrkvandringsdags

Påskvänner!

Är uppe nästan med solen idag, för jag ska gå 10 km kyrkvandring tillsammans med dottern (snart 7 år) och en del andra från Naturskyddsföreningen eller Friluftsfrämjandet eller vad det nu var ;o).

Sen ska jag spela på gudstjänsten i Växbo kapell kl 11, så ni som inte hann med oss som går kl 7 från Ottos bil kan ju alltid haka på då! Sen kan ni gärna prova att gå till kyrkan under resten av sommarhalvåret - bilda gärna ett helt lustvandringsgäng och få tid till goa samtal både på väg till och på väg från gudstjänsten!

Är lite bekymrad för att allergitabletterna har tagit slut och apoteket har stängt, men det går nog bra om jag sköljer ansiktet i varje vårbäck vi passerar.

Vill än en gång rekommendera dagens episteltext och psalm 28 i psalmboken till förnyad läsning och sång. (Psalm 28 av Betty E. är f.ö. jämngammal med EFS och var Calle Rosenius´ älsklingssång ;o).

Vi är inte här förgäves.

Ensamma har vi ej gått.

Före oss har många vandrat 

samma väg i tro och hopp.

Vi är inte här förgäves.

Här tar inte vägen slut...

Gårdagens gudstjänst med domprost Burstrand en socialdemokratisk demonstration?

Påskvänner!

Har skrivit om det här på en annan blogg, men kan inte låta bli att göra det nu också när den aktuella gudstjänsten ägt rum: vad säger man om en annons som denna?



Jag upprepar mina frågor: Vad säger domprost Burstrand om det här? Stöder man socialdemokaterna genom att gå i Skene kyrka den 6 maj? Hur ska då en vanlig enkel folkpartist våga gå och lyssna till domprosten? Och vad säger ateister och agnostiker i Socialdemokratiska arbetarpartiet?

Kyrkans politisering måste brytas omedelbart och senast vid valet den 20 september! Kyrkans medlemmar måste kräva att de politiska partierna tar sitt pick och pack och drar till de beslutande församlingar där de hör hemma (i riksdag, landsting och kommun)! 

Och de politiska partiernas medlemmar (ofta men inte alltid samma personer som kyrkans) måste kräva att deras ädla partinamn inte missbrukas och därmed dras i smutsen i den ideologiska kraftmätningen inom fria trossamfund!

Men när EFS nu inte ställer upp i årets kyrkoval - av någon för mej obegriplig anledning - så kan det finnas anledning att fråga sej vad man ska rösta på. Det är inte helt lätt, även om Frimodig kyrka nog känns anständigast.

Jag upprepar dock min pestvarning: den som tänker rösta på eller själv ställer upp i kyrkovalet för M, S och C - eller FISK, MISK och VISK - eller Sverigedemokraternas, f´låt, Fädernas kyrka - måste ställas till svars! Hur KAN du? Hur KAN du? Att Sverigedemokraterna vill bevara/återinföra statskyrkan är inte så konstigt. Men vi andra? (En kyrka som styrs av de politiska partierna är väl en statskyrka mer än någonsin?).

Din unga kyrka bräcklig 

bland motståndskrafter står.

I dag går lätt förlorat 

vad vunnet blev igår.

Se dokumentären om Hans Nielsen Hauge!

Påskvänner!

Se Norsk Rikskringkastnings dokumentär om den norske lekmannen och väckelseledaren Hans Nielsen Hauge! Han är alldeles för okänd här i Sverige, trots att bl.a. EFS:s "meste" missionsföreståndare Nils Dahlberg skrivit en Hauge-biografi.

Åtskilligt är relevant även för EFS idag. T.ex. är den rationalistiska "upplysnings"-tid där Hauge träder fram - där även kyrkans budskap påverkas - inte helt olik den tid vi lever i. Och vem ställer oss egentligen idag inför den dubbla utgångens allvar?

Intressant är också hur Hauge förenar andlig och praktisk insikt - och blir "den förste populärförfattaren i norsk historia" (250 000 exemplar i en befolkning av under 1 miljon!). Samt att han så frimodigt bejakade också kvinnors nådegåvor (se t.ex. 18-åriga Randi!) vid evangeliets spridning.

Hauge var inte föredömlig i allt. Men hans beredskap att lida för Jesus skull, även sju års fängelsestraff, är ett gott  kännetecken som ofta saknas i vår tid i vår del av världen.

Jesus är ute och söker,

vem ska han finna idag?

Vem ska idag honom svara:

Herre, du ser, här är jag.

Olof Djurfeldt skriver fantastiskt bra i Dagen idag

Påskvänner!

Dagens förre chefredaktör Olof Djurfeldt skriver ett fantastiskt bra inlägg i en aktuell debatt på Dagen idag. Det är så värdefullt att Djurfeldt fortsätter ge sej in i debatterna då och då - han modererar så fint utan att ge avkall på sin övertygelse och den nödvändiga tydligheten.

Tack, Olof!

Det kära ord, det enkla ord

som mänskor dock förgäta,

var finns en mänsklig visdom spord

som sig därmed kan mäta?

Var giver världen oss en grund

så fast att därpå bygga,

som ordet av Guds egen mun,

det eviga och trygga?

Luddes begravning

Påskvänner!

På eftermiddagen var jag och ett par av barnen på Ludde Rönnbergs begravning i Arbrå kyrka. Han var ett riksbekant original (känd bl.a. genom Filip och Fredriks 100 höjdare) och en djurvän av stora mått, men också en kristen personlighet och poet (samt spelman) som skrev många dikter, av vilka officianten framförde en vid kistan.

En annan av Luddes dikter lyder så här (han bodde ca 60 år i ett skjul mitt ute i Vallstaskogen):

När kvällens mörker faller på

och ensamheten är som störst,

till Bibelns ord jag brukar gå 

och söka mig en tröst.

Där finns det vila, lugn och ro,

för tankar öde, fjärran.

Där får min ensamhet sitt bo

i ordet, han lovat det, Herran.

Första personalmötet

Påskvänner!

Var på mitt första personalmöte med församlingens anställda i morse. Härligt att få börja med morgonbön och den märgstarka psalmen "Jesus för världen". Att sedan den upplästa betraktelsen inför söndagen däremot bara behandlade sista versen av episteltexten från Johannes kändes i och för sej lite väl typiskt för kyrkan av idag. Men jag var mycket positivt inställd idag och tog verkligen till mej de underbara orden "Gud är kärlek", hur ofta de än missbrukats och ryckts ur sitt sammanhang. De är verkligen Guds ord och Guds löfte ändå, också de.

(Läs gärna hela den underbara episteltexten som förberedelse inför helgen! Inte bara en gång utan flera - och sjung sedan psalmen "Så älskade Gud" av Betty E. som är skriven till just den texten).

Som sagt: det var roligt att träffa de anställda, av vilka jag redan kände de flesta (upptäckte jag under presentationsrundan). Gud välsigne arbetet och helgen! Jag är stolt och glad - hör du det Klas - över det evangelium vi i Svenska kyrkan får sprida. Tänk att Johannes´ predikar i så många kyrkor på söndag! Och, förhoppningsvis, Jesus!

Så älskade Gud världen all,

att han gav den sin ende Son,

att var och en som på honom tror

skall få ett evigt liv.

Ty däri består kärleken,

ej att vi först har älskat Gud,

men däri att han har älskat oss

och sänt till oss sin Son.

Ja, däri har Guds kärlek stor

blivit uppenbar för oss,

att till försoning för all vår synd

han sände oss sin Son.

Han sände till oss Jesus Krist,

att på honom vi skulle tro.

Må vi förbli i hans kärleks kraft

och han förbli hos oss.

Kyrkvandring till Växbo på söndag

Påskvänner!

Alla som har möjlighet: kom till Ottos Bil på Ren i Bollnäs klockan 7.00 (fm) nu på söndag, så går vi tillsammans över berget till Växbo kapell! Vi sjunger givetvis under vandringen: "I en djup oändlig skog", "I en kall och kylig värld" och "Det finns en väg till himmelen". (Förslagsvis).

Vid gudstjänsten klockan 11 spelar jag, Ingrid predikar och Gösta sjunger solo. Hemskjuts erbjuds (till Bollnäs i a f).

I en kall och kylig värld
fryser den som jämt står still,
men ett folk på pilgrimsfärd
hinner aldrig stelna till.

Här talar Torsten Nilsson ännu, fast han är död

Påskvänner!

Genom tron och nya mp3-filer talar Torsten Nilsson (1925-2009) ännu, trots att han dog den 1 maj. Lyssna här på hans utläggning av Romarbrevet från 1980-talets början! Både anhängare och skeptiker till Torsten torde kunna vara betjänta av att höra hur den erkänt fascinerande - bl.a. genom sitt sätt att söka formuleringar i stundens ingivelse! - pedagogen utlägger detta kardinalbrev i Nya Testamentet.

Men observera att han i inledningen uttrycker tvekan inför sina då 30 år gamla inspelningar och önskar att somliga av dem sänktes i havsens djup ;o). Vad han idag skulle tycka om "sina" mp3-filer kan man ju fundera över. Dock: Väl bekomme!

Att leva av tro
är grenarnas liv från olivträdetsrot,
att bära ett ok i sitt jordiska kall
men själv vara buren av den som bär allt
och svara på åklagarmakternas dom
försoningens ord.

Snart är S:ta Clara i hamn?

Påskvänner!

Ja, S:ta Clara har nått det himmelska målet (får vi tro), men S:ta Clara kyrka är ännu inte riktigt i hamn. Fast nästan. Det vore ju fantastiskt spännande med ännu en "icke-territoriell församling" i Stockholms innerstad, denna gång med en EFS-förening som ansvarig huvudman.

Helt riktigt strategiskt tänkt, tycker jag. Något sånt här måste ju hända om inte Sahlbergs pensionering ska bli slutet för S:ta Claras diakonala och teologiska profil. (Varför inte låta de högkyrkliga och Dag Sandahl ta S:t Jakob, som Erika Cyrillus föreslog halvt på skämt, halvt på allvar? Så skulle också den kyrkan fyllas betydligt bättre).

Svenska kyrkan är en koloss på lerfötter, och den styrs till stor del av de politiska partierna. På ett närmast pinsamt övertydligt sätt. Men det händer alltså även saker som får en att hoppas på en framtid för åtminstone delar av Svenska kyrkan. Det sticker upp maskrosor genom asfalten.

Forma mej för ditt rike,
uppväck mej, ge mej liv.
Ta mej nu in i din lydnad.
Herre, förvandla mej.

Jodå, man talar med dem och man ber för dem - först

Påskvänner!

Apropå förra blogginlägget: ja, jag förutsätter att man talat med stiftscheferna och bett för dem först - innan man i handling bryter med dem. Men det GÅR helt enkelt inte att acceptera Spong-lärjungar och Gardell-samtyckare som biskopar i en evangelisk-luthersk (eller ö.h.t. kristen) kyrka. Det GÅR bara inte! Är det inte rätt klart? Måste man inte tro på Gud som himmelens och jordens Skapare för att vara präst och biskop - eller tro att Jesus är Guds Son med makt att väcka och döma både levande och döda? (D.v.s. tro åtminstone aningen mer på Gud och Jesus än våra muslimska vänner gör?).

Det var troligen fel av både högkyrkliga och lågkyrkliga att under 90-talet erkänna K-G Hammar som vår ärkebiskop (de högkyrkliga var nöjda med att han är man och de lågkyrkliga var nöjda med att han är trevlig), eftersom jag för mitt liv inte har kunnat få klart för mej i vilket avseende hans teologi i realiteten skiljer sej från Spongs eller Gardells (att han uttrycker sej mer fromt är ju klart). Någon får gärna hjälpa mej. Jag blir bara glad om Hammar fronderat mot Spong eller Gardell i något avseende. Men den teologiska ut- (eller av-) vecklingen har troligen gått steg för steg, varför ingen biskop har verkat så hemskt mycket sämre än sin företrädare. Därför har det kunnat gå så här långt, även om tendensen skönjdes redan på Söderbloms tid.

Både inomkyrkliga organisationer som EFS och nomineringsgrupper inför kyrkovalet som Frimodig kyrka måste sätta ner foten nån gång. Vi talar inte om smärre avfall från den evangelisk-lutherska bekännelsen. Vi talar om fasansfulla och uppenbara avfall från kristen tro. Eller nästan lika fasansfull likgiltighet inför förnekelsen. Hur KAN ledande teologer inom Svenska kyrkan bjuda in John Shelby Spong (som biskop!) år efter år - och hur kan Spongs vän och inbjudare Hans Ulfvebrand ens bli påtänkt som biskopskandidat? Om någon inte visste det: det är inte specifikt kristet att beundra Jesus eller tro på kärleken i största allmänhet - och det är definitivt bortom all igenkännbar kristen tro att som Spong och Gardell förneka att Jesus dog för våra synders skull och "uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull", att förneka att "han är det offer som sonar våra synder, och inte bara våra utan hela världens", att hävda att det inte spelar någon roll om Jesus ruttnat eller inte. Långt bortom all monoteistisk common sense är dessutom att som Spong i praktiken förneka Guds existens som verkligt, självständigt och över-naturligt väsen - det är ju faktisk a-teism eller pan-teism han pysslar med.

Och - jag upprepar det - hur kan det komma sej att det anses hedervärt (vilket jag oxå tycker) att i ord och handling ta avstånd från SSPX-"biskopen" Richardson för att han förnekar Förintelsen (han har alltså inte genomfört den och vill inte kännas vid den), medan våra i tjänst varande "biskopar" inte ens tycks ha snuddat vid tanken att de borde ta avstånd i ord och handling från en "biskop" som öppet förnekar Försoningen genom Jesus och hans blod, ja, förnekar existensen av en personlig Gud?

Nu får det faktiskt räcka. Mina barn håller på att växa upp och riskerar, liksom många andra barn, att få höra ett nytt evangelium (Gal. 1) istället för ett evigt evangelium (Upp.) i Svenska kyrkan om vi inte säger stopp. När en prästkandidat skriver i senaste Tro och liv om hur farligt våldsförhärligande det är att förkunna frälsning genom Jesus lidande och död, så har det gått alldeles för långt. Det är inte samexistens och mångfald som gäller i det här läget. Det är - faktiskt - vinna eller försvinna.

Och kan inte EFS:s ledning och fotfolk ta den här nödvändiga konfrontationen - vad ska EFS då finnas till för? Är det verkligen EFS uppgift att kämpa för att Svenska kyrkan fortsätter vara ett andligt smörgåsbord, där Spong-giftet kan stå sida vid sida med Rosenius-limpan (och kanske av någon ung person råkar bredas på smörgåsen)?

Vid skrivbord och på lärorum
ett evigt evangelium
ger mödan glädjens vingar.

Härligt sången där ska brusa,
stark som dånet av en vattuflod:
Äran tillhör Gud och Lammet
som oss vunnit med sitt blod.