Ester är bäst! Ingen protest!

Påskvänner!

Lovad ju återkomma om Ester och bibelboken om henne. Den är ju sorgligt försummad i predikosammanhang, och ofta även i olika typer av "Barnens biblar" - och det beror kanske på (eller är orsaken till) att Ester som strålande Jesus-förebild inte uppmärksammats. Hon som efter fasta offrar sitt liv för sitt folk genom att gå in i "det allraheligaste" - jfr fastan inför den stora försoningsdagen och översteprästens intåg. Till skillnad från Jesus behöver hon inte dö (jfr Isak som också räddades till livet), men intentionen var att satsa livet. "Ska jag gå förlorad, så må det ske".
Svärfar lånade mej en bok om Rut och Ester som var utgiven på Libris (har tyvärr glömt titel och författarnamn). Den innehöll många uppbyggliga tankar, bl.a. den om översteprästen, men tyvärr också en, som jag menar, helt onödig dissning av Esters bok som angavs vara en ohistorisk saga (Ruts bok däremot angavs vara hyggligt historiskt korrekt). Visst - Bibeln kan innehålla även sådant, som t.ex. Jesus liknelser och kanske även berättelserna om den fattige Lasarus eller den rike Job, men det var bokens lättsinniga argumentation som störde mej. Därför skrev jag en "recension" till svärfar som kanske kan ha sitt intresse för fler. (Dessutom drömde jag i natt att jag hade en slags bibeltimme för barn kring Esters bok med hjälp av klippbilder ur en Ester-bilaga till Bamse!!! ;o).

Här kommer mina tankar:

Rut- och Esterboken var mycket intressant. Många viktiga och uppbyggliga iakttagelser, t.ex. den om fastan innan Ester skulle riskera sitt liv och träda fram inför konungen, som jämförs med fastan innan översteprästen en gång om året skulle träda in i det allraheligaste. Men tydligen anser författaren att Esterberättelsen inte bara är "som en saga" (vilket ju är sant - den är verkligen helt sagolik, liksom t.ex. berättelsen om kungen och Silvia!) utan verkligen är ett fromt påhitt. Det må ju vara tillåtet att tänka så, men Ester 2:6 bevisar inte att Mordokaj var vuxen eller ens född vid deportationen från Juda 586 f. Kr. (alltså under Nebukadnessar, ca 100 år före Xerxes´ trontillträde), bara att hans förfäder deporterades och han genom dem. Med bibliskt uttryckssätt kan en nu levande svenskamerikan räknas till dem som utvandrade under 1800-talets stora utvandringsvåg, och jag kan f.ö. kallas min farfarsfarfars son.

Det författaren kallar orimliga överdrifter, som en fest som varar 180 dagar eller en skönhetskur som varar dubbelt så länge, vet författaren troligen inte något säkert om mer än du och jag. Som festen beskrivs i Ester 1 handlar det lika mycket om en "konferens" som om ett rent gästabud (med krigsbefälhavarna i Persien och Medien och alla provinsfurstarna närvarande), och Xerxes sysslade de första åren av sin regering med planering av det sista stora persiska fälttåget mot grekerna (det som blev av år 480, alltså i hans femte eller sjätte regeringsår, men som trots alla förberedelser misslyckades). För att bereda marken för en så unik insats, den största och viktigaste under hela hans regeringstid, måste man kunna räkna med extraordinära förberedelser och arrangemang. Varför inte de nya drottningkandidaternas förberedelser skulle ha kunnat ta ett år, kan författaren inte heller förklara. Förmodligen ingick en grundlig utbildning i skick och fason utöver själva kroppsvården. Och det är fullt möjligt att Xerxes, som ju styrde över ett land "från Indus till Etiopien", detta år själv var på resa i sitt väldiga rike - kanske en rekognosceringstur i Mindre Asien inför fälttåget mot grekerna - och alltså hur som helst inte kunde "testa brudarna" förrän han var till baka i Susa.

Att den enda Xerxes-drottning man känner till från andra källor hette något annat, behöver heller inte vara konstigt. Om man tänker på kung Salomo, och om man tänker på hur Xerxes gjorde sej av med Vashti, kan Xerxes antingen ha skaffat sej fler fruar än Ester eller också gjort sej av med henne efter någon tid (han regerade ju i flera decennier och om man tänker på t.ex. Henrik VIII hinns ju bra många äktenskap med på den tiden). / Att man trots det har svårt att tro på Esters boks historicitet behöver inte vara konstigt - men man bör ju i varje fall erkänna att boken ger sej ut för att vara historisk (den börjar ju INTE "det var en gång en kung som...") och för att faktiskt ge en riktigt trovärdig förklaring till den purim-fest som judarna firade. Man kan säga att Esters bok har fel eller är föga trovärdig - men man kan inte låtsas som om den bara avser vara en uppbygglig dikt typ Jesu liknelser. Tycker jag. Detta var bara några tankar. Men boken om Rut och Ester var verkligen superintressant och innehöll mycket bra information!

Jag kom att tänka på en sak till: om Esters och mina tidsuppgifter stämmer - att Esters bok utspelar sej under 3-5 året av Xerxes regering, då han höll på med sitt livsprojekt som han ärvt från fadern Darius, nämligen att en gång för alla krossa grekerna - och om Xerxes höll på med rustningar och rekognosceringar vid västra riksgränsen, så är det alls inte underligt att han delegerade mer makt än vanligt åt en betrodd och säkert duglig "storvesir" som Haman, och inte la ner så mycket tid på att undersöka sanningshalten bakom Hamans beskyllningar mot det kringspridda judiska folket. Att drottningarna i princip helst skulle väljas bland de sju förnämsta släkterna i riket utesluter ju inte att Xerxes av ren förtjusning denna gång gjorde ett undantag - utan större släktforskande dessutom. [Såg nyss en uppgift att fadern Darius bara valde en av sina flertaliga fruar från en sådan släkt].

Sen håller jag helt och fullt med författarna om att det är märkligt att Mordochaijs judiskhet skulle vara allmänt känd men inte Hadassas/Esters. Men genom att han bara var adoptivfar kan han ju inför hovet ha gjort troligt att de inte var släkt biologiskt utan att han bara tagit sej an ett övergivet flickebarn i största allmänhet. (Nu gissar jag bara). Detta och andra problem och besynnerligheter må återstå hur mycket som helst, men jag anser att man inte får vara så ogin mot Esters bok som jag tycker att författarna i vissa avseenden (inte alla!) är - det spelar bara "fundamentalisterna" i händerna.

Jag har själv inga problem med smärre minnes- och faktafel i Bibeln - men om grundläggande saker, sånt som verkligen utges för att vara historiskt och som skildras av människor inom hyggligt tidsavstånd från händelserna, är något helt annat än de utges för att vara (rakt på sak: rena påhitt) så menar jag att vi som kristna verkligen har problem. Om Andra Petrusbrevet t.ex. inte verkligen är skrivet av Petrus (direkt eller genom en hjälpskrivare typ Silvanus i 1 Petr), så börjar vi närma oss de "slugt uttänkta fabler" som Petrusbrevet talar om. Det får vara någon måtta på att t.ex. "låtsas vara Petrus".

Han gick in med sitt liv på jorden.
Gud tog plats i din egen gestalt.
Hans seger blev din.
Han var frestad som du
och han älskade dej över allt.