Påskvänner!
Ja, påskvänner! Idag är min "lilla påsk", min dopdag. Den 4 april 1970 döptes jag i Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Och idag, den 4 april 2009, ska jag spela på två dop i Bollnäs kyrka. Det är stort!
Dagens lösen för idag passar så bra:
Herren lever! Lovad vare han, min klippa! Ps. 18:47
Och ni som var döda genom era överträdelser, er har Gud gjort levande tillsammans med Kristus, i och med att han förlåtit oss alla våra överträdelser. Kol. 2:13
Herrens nåd är var morgon ny!
Varför skulle vi sörja?
Jordens skuggor, hur snart de fly.
Må vår lovsång då börja!
Hej, weftersom detta senasaste inlägg mest var citat, finns det väl inte så mycket att säga om just det, men jag blev hänvisad till din blogg via sökord på google, och frapperas av hur otroligt självgod du är.
SvaraRaderaMonica
Ja, så illa kan det utan tvivel vara - fast det hade förstås varit intressantare om du Monica kommenterat just det (de) inlägg som gav dej det intrycket! Så att jag hade kunnat ta åt mej något mera konkret.
SvaraRaderaDet är ju märkligt med oss människor, att självgodhet och missmod liksom går hand i hand eller växlar om hos samma människa. Ömsom har vi så stora skuldkänslor att både vissa ömhjärtade EFS:are och andra kan få för sej att Guds lag alls inte behöver predikas (vi människor är ju ändå så nertryckta i skoskaften); ömsom är vi så självgoda att vi reagerar med yttersta fientlighet om någon antyder att vi behöver omvända oss och be om både Guds och människors förlåtelse för vissa saker.
Det vore som sagt värdefullt för mej att få veta vad som fick dej att skriva din kommentar. Du får gärna återkomma - jag tar inte alls illa upp.
Ibland drabbas jag av samma öde som feministteologer och andra läromedvetna personer i Svenska kyrkan: att själva ovilligheten att acceptera vilket budskap som helst och vilka företrädare som helst uppfattas som egenkär självgodhet. (Jfr G K Chestertons roliga essä om ortodoxi, se http://ortodoxi.blogspot.com/2008/01/frord-om-betydelsen-av-ordet-ortodoxi.html)
Men ibland är jag utan tvekan verkligt självgod och glömmer bort mina egna fel och mitt eget behov av nåd och förlåtelse (för bl.a. just självgodheten). Så tack för påminnelsen! Sören Kierkegaard har ju skrivit ett "Uppbyggligt tal" om "Den stora Tröst, att mot Gud har vi alla orätt". (Fast den ödmjukheten inför Gud hindrade honom förvisso inte att gissla sin tids kyrka och sin tids biskopar ganska hårt).