torsdag 19 mars 2009

Glädjen

Påskvänner!

Kan man vara glad medlem i Svenska kyrkan 2009? (Apropå en god kommentators glada underskrift!). Aningslös bör man ju inte vara - även om det tyvärr visar sej vara fullt möjligt - eller för den delen okritisk. Både feministteologer och mer konservativa kyrkokritiker löper ständigt risken att få epitetet "arga" klistrat på sej. Lättast att vara glad har förstås - nu som på 1600-talet - de som gillar kyrkoledningen och tycker som den.

Men det är - halleluja! - inte omöjligt att vara glad ändå. Tack för påminnelsen, Klas! En god hjälp är den psalmskatt vi har i Svenska kyrkan, inte minst (kära påskvänner) våra påskpsalmer som vi gott kan sjunga någon varje söndag. Jag tänker också på en dikt av Gulli Michanek (tonsatt som nummer 883 i Psalmer i 90-talet):

Nej glädjen, människa, har inget hem.
Den vandrar snabbt och sjungande och vida.
Den finns i vindarna och bärs av den,
den frågar inte var och när och vem -
men finns i mörkret plötsligt vid vår sida.

Fint va? Fast glädjen har nog ändå ett hem - som dansken Boye sjunger i SvPs 203:

Jag vet var glädjen har sitt hem
när jordens prakt förgår:
ännu som förr från Betlehem
ett livets bud mej når.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar